lördag, september 01, 2012

Toolahs utveckling och tasstarget

Det är så roligt att se vilka stora framsteg Toolah gjort under våra månader tillsammans!

När hon kom var hon inte bara överviktig och slö (aldrig mer än halvtrög trav frivilligt...), hon var även tämligen disträ och innesluten i sig själv, inte alls intresserad av att samarbeta eller vara tillags. Jag kände inte riktigt igen den Toolah, så hade hon ju inte varit tidigare i livet utan hon hade "blivit så tråkig av att få valpar". Dock hade det ju i samma veva som valparna föddes, hänt mycket annat negativt (ur hundsynpunkt i alla fall) i hennes liv; separation, flytt till lägenhet, matte som börjat jobba mycket... Troligtvis var hon helt enkelt deprimerad!

I början gick träningen trögt, Toolah var ju inte alls sugen på samarbete och var varken särskilt intresserad av godis eller lek som belöning heller. Hon hade ju vant sig lite vid att göra som hon ville pga tidsbrist och allt runt omkring. Men när det väl lossnade så har det gått fantastiskt bra att lära in, nu fixar hon det mesta vardagliga i alla situationer, lyssnar, är engagerad och motiverad och har en jättebra ögonkontakt i såväl fotgående som annat.

I torsdags startade vi på en kurs i allmänlydnad, och Toolah skötte sig exemplariskt i alla  situationer som testades för att se var vi befann oss kunskapsmässigt. Vid hundmöte med skällande, hoppande hund till exempel, gick hon fint fot med slakt koppel och hade ögonkontakt med mig. (Hundmöten har visserligare aldrig varit ngt problem för Toolah, men från början var ju den andra hunden iaf betydligt mer intressant än jag, och hon drog gärna i kopplet. Det är ju helt borta nu!)

Vi fick i uppgift att till sista kurstillfället lära in ett litet trick eller en konst som vi då skulle kunna visa upp. Instruktören visade som exempel att hennes hund satte tassen på en bigpck-lock när hon bad om det, och den ide'en snodde vi rätt av. Det var väl lika bra att börja träna tänkte jag, så det sitter tills kursens avslutning.

Så här såg det ut efter 5 minuter. Det här snappade hon upp hur fort som helst! Från att knappt bry sig om självklara kommandon som "hit" till att verkligen vilja förstå, och vilja lära! Hon tycker att all träning är jätteroligt (men blir snabbt trött, så man får köra väldigt korta pass!)
 Med tanke på hur lätt det här var kände jag att vi måste ju ta det lite längre. Idag (ovanstående var igår) har jag halverat targetens storlek och kan kasta iväg den några meter: Toolah springer dit, trampar på den och kommer tillbaka. =)
 Jag kan även sätta den på andra ställen och skicka henne dit, som här en stol...
 Vad kan man då använda det här till? Ett exempel är att hon kan lära sig tända och släcka lampor genom att targetten (som kan krympas mkt mer) till en början placeras på lampknappen, eller öppna dörren med hjälp av target på handtaget. (det vet jag dock inte om jag vill att hon ska kunna. Det räcker med att Tilde öppnar dörren och rymmer i tid och otid ;-)) Tränar man dessutom agility kan det användas vid kontaktfälten.

Hon är så duktig, och jag är så glad att hon mår så bra och är så possetiv och alert nu! Fina fina Toolah! Härligare hund kunde jag inte fått tag på! Och det är ofattbart roligt att träna hund, hade jag haft tid så hade jag helt klart kunnat snöa in på det här riktigt ordentligt! =)


2 kommentarer:

Anna sa...

Väldigt roligt att se och läsa om framstegen! Du måste legat i rätt duktigt eftersom ni uppnått så pass mycket. Önskar jag vara lika duktig. Du får gärna dela med dig hur du gjort för att få er fina kontakt! Mina hundar lyder rätt ok men jag saknar kontakten. Kram från Anna

Linda Färnevik sa...

=) Jag tror vi är duktiga på att träna i vardagen! en promenad är inte bara en promenad utan ett tillfälle att träna allt möjligt varvat med lukta och skutta i skogen. Men det har ju blivit så att jag lagt flera timmar varje dag enbart på henne. (nu när jag inte har hästar längre går det ju avsevärt lättare!) Haft roligt ihop, och hon är med överallt. Dessutom var det nog ganska tacksamt att ta emot en hund som haft tråkigt en tid, för när hon väl insåg att det var kul att göra något, så blev det med en gång väldigt kul! Sedan har vi ju gått 3 kurser sedan vi fick henne, (på 4 månader?) det tror jag gör jättemkt för kontakten, att man provar på något nytt tillsammans och utvecklas tillsammans...