Broccoli

Så har jag skördat min första, egna broccoli, någonsin! I år har jag sluppit ifrån de förädiska kållarverna tack vare fibervävstäckning. I gengäld gjorde täckningen att jag först missade broccoliknopparna, jag har inte varit så flitig med att kika under duken dagligen precis. =)

Kanske är min broccoli ingen skönhet, men det den förlorar i utseende, vinner den helt klart i smak. Jag säger bara W O W kan broccoili smaka så här bra!?

Melonodlingen

Min karriär som melonodlare går väl sådär. I böckerna står det att man ska låta varje planta bära max 3-4 frukter, själv har jag bara lyckats få totalt 4 frukter på 5 plantor... Hm, inget överväldigande resultat precis... Men inte illa att det blivit några frukter alls, egentligen!

Vattenmelonen är nu en bit större än en tennisboll
Nätmelonen har två små kart, en 3-4 cm långa.
Och den köpta nätmelonplantan har en lite rolig, randig frukt, större än en golfboll men mindre än en tennisboll, i dagsläget. Den här plantan fick faktiskt 2 frukter, men av okänd anledning slutade den andra växa när den var runt 3cm, vet inte vad som blev fel där.

En lösning

Bra lösningar är visst aldrig billiga, men det är tur att de finns över huvud taget. =)

Ni minns Dimmas inte allt för fina mage och juver som jag visade upp i bloggen häromdagen? Det blev inte bättre, snarare sämre, trots att hon fick stå i stallet hela dagarna, och trots att jag provade alla tillgängliga tips från andra. De billiga, miljövänliga alernativen tomatblast och vitlök gjorde ingen som helst nytta (till och med minde nytta än de dyra, mer eller mindre gifta medlen som finns att köpa. Helt verkningslöst med andra ord)

Efter lite letande insåg jag att det fanns mag-och juverskydd för hästar med dylika problem. Tyvärr kan inte dessa hållas på plats av sig själva, utan exemtäcke är ett måste. Exemtäcken i stl 125-135 finns det lite överallt, men i stl 155/kallblod är tillgången extremt begränsad.

Nu har ju inte Dimma exem utan "bara" en sönderbiten buk, så ett täcke modell burka =) känns lite overkill, men vad gör man? Å andra sidan så har hon ofta ägghalvestora svullnader på resten av kroppen också efter ngn insekt, så kanske vore det skönt ändå.

Efter lite letande fann jag tillslut en hästburka i storlek elefant, så nu går Dimma runt i hagen och mår bra, kan beta helt lugnt, obekymmrad av flugor och bromsar.. Tur att hästar inte är utseendefixerade, för i ärlighetens namn ser det förjäkligt ut.
Nu hoppas jag bara att såren på benen också ska läka fort och lätt. Hennes eviga sparkande efter insekter resulterar i att hon river upp småsår på sina egna ben, och sedan kommer flugorna dit och äter dem större. *suckar* Dessa insekter! Och dessa hästar...

Mer än bara saft

Det går att göra mer med fläder än "bara" saft. Idag var det dags att sila av flädersaften, och då blev det både citron-och flädermarmelad, och flädergele också. Mycket gott bägge delarna!

Och nu är varenda liten burk och flaska slut. Fick tillslut fylla saft i gamla sirapsflaskor. =) Funderade ett tag på att beställa nya, men innan jag tar ett sådant förhållandevis dyrt beslut, så ska jag undersöka möjligheten att tigga gamla burkar som ändå bara ska till återvinningen, av vänner och bekanta, tänkte jag.

Så alla som bor i närheten och läser här på bloggen: glasbrukar med skruvlock önskas! (även vanliga petflaskor, perfekta att frysa saft i! Betalar panten med ägg. =))

Tomt kylskåp

Så här års ekar vårat annars alldeles för snålt tilltagna kylskåp tomt. Grönsakerna förvarar sig ju så mycket bättre själva ute i land och växthus, och det blir också mycket härliga, grönsaksbaserade rätter nu när tillgången på grönt är så stor!

Det har nu varit premiär för både gurka och tomater från växthuset, och i trädgården kan man skörda nästan hur mycket som helst av potatis, jordgubbar, lök, mangold, morötter, rödbetor, ärtor, squasch, mer gurka och förstås en massa örter och kryddor.

Både jag & Alma älskar att plocka och äta vissa grönsaker direkt från plantorna, särskilt tomater, gurka och sockerärtor hamnar sällan på tallriken utan åker direkt in i munnen. Riktig sommarkänsla med små smakrika, solvarma tomater. Mmmm...

Biologisk bekämpning

(bild: insektsfri.se)

Bladlössen invaderar, och allra värst är det i växthuset (även om också krukväxter, rosor och annat i trädgården också är angripet). Paprika, aubergine och gurka är tydligen deras favorit här. De är mina favoriter också, så nu jäklar är det KRIG!

Jag har prövat det mesta, jag klämmer ihjäl alla jag ser, spolar bort dem med kallt vatten, kväver dem med såpa och har även provat ett ekologiskt bekämpningsmedel lämpat för grönsaker mm... Och nästa dag, är de minst lika många igen!

Vi för ett tämligen ojämt krig, de är ju så många, och jag är bara en. Men nu ska de få, jag har kallat in det tunga artelleriet! Nu talar jag inte om kemikalier, utan om biologisk bekämpning.

En arme av parasitsteklar och bladlusgallmyggor ska göra processen kort med inkräktarna. Detta på ett sätt som passar i vilken alienfilm som helst:
Parasitsteklarna lägger sina ägg i lössen. Efter några dagar dör bladlusen och efter ca.8-10 dagar sväller den för att så småningom släppa fram en ny generation parasitsteklar som letar nya bladlöss att parasitera.
Bladlusgallmyggan lägger sina ägg bland bladlössen, och larverna som sedan kläcks är mästare på att äta och suga ut bladlöss...

Som ni hör är det ena otäcka små rackare det här. Hoppas de är lika effektiva som läskiga!

___________________________________________________

Finns det ingenting som hjälper mot knott och bromsar föresten? I år är det förskräckligt med insekter överallt, inte bara i odlingarna, och Dimma är dessutom en sådan häst som de jävlarna verkar dras till. Trots användande av flusa, div insektsspray och tjärsalva så ser den stackarn ut så här under magen.

Bilden gör inte eländet rättvisa, det är mer svullet än vad bilen visar, hela vägen fram är det en tjock limpa :-[, och här har jag just tvättat rent henne (gör så minst 2ggr/dag), annars så är det alldeles gulkleggigt och blodigt, det sölar ner hela bakbenen på henne. :(

Vet inte vad jag ska göra för att få bukt med eländet, det sitter ju så dumt till så det är stört omöjligt att täcka över...

En aning rött

Nu äntligen börjar de första tomaterna i växthuset skifta i rött! Bara en aning än så länge, men snart är de färdiga att stoppa i munnen, röda och varma, och förhoppningsvis väldigt, väldigt goda!

Den här plantan med tomater i cocktailstorlek, kommer från min mor, som satte egna frön från fjolårets tomatodling. Och eftersom tomater korsar sig hej vilt, så är det här troligtvis en helt okänd blandras.

Flädersaft!

Min årliga sorg över bristen på fläder att göra saft på, är botad för i år i alla fall! Under en körtur med hästen passerade jag en granne i vars trädgård det växer en stor fläderbuske, ja snarare ett träd än en buske, faktiskt. Eftersom grannen ifråga dessutom var ute, så passade jag på att fråga, och det var självklart att jag fick plocka!

Så nu är flädersaften satt och hinken ska nu stå och vila några dagar i jordkällaren. Tack tack tack till familjen Gustavsson!

Jordgubbens dag

Idag har det verkligen varit en heldag på tema jordgubbar. Naturligtvis lyckades vi planera detta en dag när det var dryga 30 grader i skuggan, inte helt optimalt, men det gick ju det också. =)

Jag, min lillasyster och Alma åkte till Boestorp i Vedum, och lyckades där plocka ihop inte mindre än 55 liter under några timmars krypande på det stekheta, vindstilla fältet. Rikligt med jättefina jordgubbar fanns där, och Alma la nog inte en enda i hinken, utan alla hamnade i magen... =) (Jag erbjöd mig att väga barnet innan och efter, men det tyckte de inte var nödvändigt. =))

Resten av dagen tillbringades så i köket, ingen jättehöjdare att stå framför spisen timme efter timme när det är närmare 40 grader varmt i rummet, men tillslut hade i alla fall mina 40 liter jordgubbar förvandlats till 5kg marmelad med lime, 12 kg sylt och 6kg lättsockrade, mosade bär i frysen till vinterns våfflor och pannkakor. Därtill hamnade en hel massa gubbar i magen tillsammans med vaniljglass.

Nu vill jag inte se åt jordgubbar på ett tag. Inte på minst... 2-3 dagar. =)

Melonbaby

Min melonodling har inte gått så bra, jag har inte lyckats med pollineringen utan karten har gulnat och ramlat av istället för att växa till sig. Inte heller insekterna gör sitt jobb verkar det som, trots att växthuset står öppet minst 14 timmar/dygn. =(

MEN, nu verkar det ha lyckats med iaf en liten frukt, för den här vattenmelonen sväller för var dag! Den är just nu stor som en golfboll, och snart måste jag binda upp den så att den inte knäcker den i sammanhanget ganska spinkiga plantan. Vattenmelonen ska ju egentligen ringla på golvet, men jag har valt att binda upp den för att spara golvyta, och då krävs det någon form av egen uppbindning för varje frukt. Hur denna upphängning ska utformas, det vet jag dock inte ännu...

Betonggjutning

Rabarberbladet jag gjöt för 3 år sedan, har farit illa av väder och vind, brutits sönder vid flera förflyttningsförsök och är inte alls så fint längre. Därför blev det till att gjuta ett nytt när jag nu äntligen lyckades få fatt i ett tillräckligt stort, icke söndergnagt blad i rabarberlandet.

Här är resultatet. Även grodan är förstås tämligen söndervittrad och trasig, av kyla och ovarsam lek, men han får hänga med ett tag till.

Nya skott

Jag rullar omkring i min stol, och beundrar odlingarna lite så här på morgonkvisten.

Sparrisen verkar trivas. Den har nog rotat sig bra i sin pallkrage, för den skjuter ivrigt nya skott; det dyker upp ett nytt dagligen. Och som de växer sedan! Säkert en 5cm/dygn ränner de iväg, de nya små sparrisarna.

Ni må tro att jag är frestad att provsmaka... Jag har aldrig ätit helt pinfärsk sparris direkt från jorden, och det ska tydligen vara väldigt, väldigt gott... Att skörda en enda liten, det kan väl aldrig skada..? =)

18:15

Just nu går det inte mindre än TVÅ tvserier som handlar om självförsörjning. "Hundra procent bonde" och "Det goda livet". Både två visas på den helt vansinniga sändningstiden 18:15. Det finns väl inte en enda självförsörjningsintresserad människa, som sitter framför tv´n klockan 18:15 mitt i sommaren? Man har ju fullt upp med att rensa ogräs och bärga hö och jaga förrymda betesdjur..

Nåväl, har man som jag missat programmen under sändningstid, så går "Det goda livet" att se på svtplay. Och står man ut med otextad danska, så går det att se både tidigare och kommande avsnitt om "Bonderöven", som programmet heter på danska, här.

Den här veckan ska jag dock passa på att insupa lite av inspirationen de här programmen kan tänkas ge, direkt på tv´n; jag har fått nya kortisonsprutor i SI-lederna idag, och nu är det strikt vila som gäller. Får jag inte rensa mitt eget ogräs, så vill jag åtminstone titta andra som rensar. =)

En liten överraskning

I år odlar jag både grön och gul squach. Av ngn anledning fick jag för mig att de gula får sin färg först när de mognar, men ack så fel jag hade. Som ni ser på det här fina lilla squachämnet, så var det ganska överflödigt att märka ut plantorna med "gul" respektive "grön". =)

Dill och färskpotatis...

...hör ihop, och i år verkar det som om odlingen har lyckats bra med bägge.

Dill kan ju många gånger vara lite svår. Jag har sått på olika ställen vart år, och alltid lyckats få dill, men i regel väldigt lite. Så i år lät jag Alma sprida ut en hel påse dillfrön på ca 1 kvadratmeter, och det verkar ärligt talat som om vartenda frö grodde. Vi har haft en dillskog!

Nu har jag skördat och fryst in ungefär vad jag tror täcker vårat vanliga behov över höst,vinter och vår, och då har jag 2/3 av skogen kvar. =) (och det är bara början av juli, så dillen växer länge än) Tur att dill är så gott, det blir till att hitta fler användningsområden för den nu när vi har sådana mängder!

Även potatisen verkar bli bra i år. Skönt det, efter fjolårets flopp med odling under halm som nästan inte gav någonting. Hade väldigt små sättpotatisar i år, vikten snittade på 25g/stycket, och de jag satt i hinkar har hittills gett ca 48ggr sin egen vikt. =) 800g färskpotatis per hink och sättpotatis alltså. Känns som en rätt ok avkastning, jag har för mig att jag läst att typ 20ggr sin egen vikt är vad man kan hoppas på vad gäller potatis, men jag vet inte om det stämmer.

Blommar

Nu har gurkörtsblommorna slagit ut.

och gurkorna blommar, både i växthuset...

...och på friland

Och så sockerärtorna; i år har jag en hög sort vars blommor är helt fantastiska! Vilka färger! De jag hade i fjol var "bara" vita, så jag blev lite förvånad över den här färgprakten.

Även squachen är på g, den här slår nog ut när som helst nu. =)
Sedan har jag visst en gul lök som också har tänkt att blomma. Vet inte om man ska låta dem göra det egentligen, men jag är lite nyfiken på hur blomman ser ut... =)

Spännande variation

Aldrig trodde väl jag att jag skulle kunna driva upp så här fantastiska tomatplantor, gröna och frodiga, vissa med stjälkar lika kraftiga som mina tummar. inte ens när jag tidigare köpt stora uppvuxna plantor för dyra pengar, har de blivit så här fina!

De plantor som var 1dm när jag fick dem, går mig nu till bröstet, och de pyttesmå knappt 5-centimetersbebisarna från Sally fyller nu amplarna med sina gula blommor. Vilken enorm skillnad det är att odla i ett växthus med ganska perfekta förhållanden, jämfört med fönsterkarm där det förvisso är varmt, men är bristfälligt ljus, eller kruka ute där det är ljust, men ofta är bristfällig temperatur och ganska blåsigt och dant. Jag är så glad över mitt växthus!

Jag odlar ju ganska vanliga tomater, och ändå är det en enorm variation!
Från körsbärstomaternas skyar av små blommor
till bifftomatens jättar

Vissa tomater är blanka

andra är matta

och några är päronformade.

Så småningom kommer de dessutom skifta i olika färger, rött, gult, randigt och "svart".

Det finns så många roliga tomatsorter, nästa år vill jag nog prova något ännu "konstigare" , kanske de här. Eller varför inte de här? Heltokiga! =)

Jorgubbstjuv

Nu äntligen har jag tagit mig för att halma runt jordgubbarna. Då upptäckte jag det fasansfulla: det är någon som äter upp jordgubbarna strax innan de mognar! Vem, är frågan.

Sniglar har vi aldrig haft några, och inte heller nu hittar jag några slemmiga spår efter sådana gynnare... Så antagligen är det fåglarna, och sådana har vi ju desto fler av. (men de har aldrig tidigare rört jordgubbarna, så jag har inte förstått vitsen med bärnät för än nu...)

Blått nät införskaffat och uppspänt. Kanske inte vackert, men förhoppningsvis effektivt.

Alma har sett ut denna jättejordgubbe, som inte alls ser ut att höra hemma i ett svenskt jordgubbsland... Och hon kommer inte bli glad, om den blir uppäten av ngn annan än henne, när den väl mognar vill säga. Hon kontrollerar färgen dagligen , men den är alltjämt vit...