Alma har gjort en Ayla, och Tilde har gjort en Toolah! |
fredag, december 12, 2014
Sockerbagare
Två stycken, bor det i Gökhem. De äter väldigt mycket deg, och bakar en och annan pepparkaka!
torsdag, december 11, 2014
onsdag, december 10, 2014
Gojibär!
De första, egenodlade, fann jag väl kamoflerade mot den faluröda väggen. Hela 2 stycken! Vilket strålande odlingsresultat! ;-) (Jag hoppas på något fler 2015!)
tisdag, december 09, 2014
Aylas personlighet fångad på bild!
En sjövild
knähund...
(Så busig att ögonen i princip lyser, även när hon inte fotograferas med blixt i skymning...) |
söndag, december 07, 2014
söndag, november 30, 2014
Första advent och väggar
Visst ser det idylliskt ut? Lussekattsbak med en glad liten ligist!
Jodå, och när jag för en sekund lämnar rummet (efter att ha blåst ut ljusen, jaadå), så ser alla lussekatter ut så här. Goda vart de, i alla fall!
Och till mig, som inte äter lussekatter (eller ja, inte socker, mjölk och mjöl då, som ju i princip är vad lussekatter innehåller) blev det rawfoodtryfflar! Bägge två består av mandelmjöl, kokosmjöl och kokosolja, och sedan har de bruna smaksatts med dadlar och pepparkakskryddior, och de gula med fikon och saffran!
Utöver lussebak har det även börjat dyka upp väggar på utbygget! Isolering och vindväv är på plats, så när som på övre delen av gaveln. Det går framåt så sakterliga!
Jodå, och när jag för en sekund lämnar rummet (efter att ha blåst ut ljusen, jaadå), så ser alla lussekatter ut så här. Goda vart de, i alla fall!
Och till mig, som inte äter lussekatter (eller ja, inte socker, mjölk och mjöl då, som ju i princip är vad lussekatter innehåller) blev det rawfoodtryfflar! Bägge två består av mandelmjöl, kokosmjöl och kokosolja, och sedan har de bruna smaksatts med dadlar och pepparkakskryddior, och de gula med fikon och saffran!
söndag, november 23, 2014
måndag, november 10, 2014
Stå på huvudet
Varför i hela fridens namn vill man lära sig det? Jag vet inte riktigt... För att man kan, kanske? Roligt är det i alla fall! Och det går ständigt framåt!
söndag, november 09, 2014
torsdag, november 06, 2014
onsdag, november 05, 2014
Badglädje
De är för tokiga, ankorna. Draken är värst. Han flyger ner i baljan, dyker under ytan och lever rövare som tusan i poolen när det är dags för det dagliga vattenbytet. Så roligt (ok, och blött!) att se!
tisdag, november 04, 2014
Ankorna har också vuxit!
e här två små...
Ser nu ut så här!
De håller precis på att rugga och nya fjädrar är på väg så de är lite flammiga, men ändå så fina! Draken är ENORM (och då är han nog inte färdigväxt, han är gammal?)
och den lilla söta honan har ett så fint, vitt huvud!
Och de här småttingarna, ja de har förstås också vuxit.
2 honor (en försvann) och 1 drake (som hamnar på middagsbordet så småningom) blev det. Jättefina, även dessa två.
Jag gillar verkligen ankor, de är så roliga på något vis!
Ser nu ut så här!
De håller precis på att rugga och nya fjädrar är på väg så de är lite flammiga, men ändå så fina! Draken är ENORM (och då är han nog inte färdigväxt, han är gammal?)
och den lilla söta honan har ett så fint, vitt huvud!
Och de här småttingarna, ja de har förstås också vuxit.
2 honor (en försvann) och 1 drake (som hamnar på middagsbordet så småningom) blev det. Jättefina, även dessa två.
Jag gillar verkligen ankor, de är så roliga på något vis!
söndag, november 02, 2014
Kronarvingen flyttar ut
Än så länge går det bra med den lilla påfågelns flytt ut till sina riktiga föräldrar och maranflocken. Det verkar vara en flicka: en kronprinsessa alltså, för vad jag sett hittills så har hon inga orange slagfjädrar. De brukar komma mellan 3 och 4 månaders ålder, så de kan väl fortfarande dyka upp.
Hon är nyfiken och var snabbt ute och kollade in utegården, medan hennes "kycklingsyskon" förskrämt höll sig inomhus hela dagen. Dock håller hon sig helst till sin hönsmamma ...
...och de övriga maranerna, för ärligt talat, så är hennes biologiska föräldrar måttligt snälla mot henne. Inte så att de är aggresiva, men de behandlar henne som vilken annan höna som helst; dvs hon får ett tjuvnyp om hon kommer för nära. Nåväl, de lär säkert känna (och uppskatta) varandra så småningom!
Eftersom kameran ändå var igång, blev det några maranfoton också. Mina maraner är ena konstiga fåglar. Varje vår ser de rent anskrämliga ut. Sorgliga. Fruktansvärda. Fjäderlösa, duniga och mer eller mindre nakna. Varenda gång tänker jag att "neej, nu är det slut med maraner, det är ju ngt galet!". Men så kommer hösten. Och så är de så här fina igen.
Jag har hört att det är många som har sådana här "problem" med just maranerna. (Jag skriver "problem" inom citationtecken, för fåglarna själva verkar oberörda, det är nog mest jag som våndas över deras utseende) Jag undrar vad det kan bero på? När jag slaktat maran, har jag upplevt att de är otroligt lättplockade. Fjädrarna sitter väldigt löst, vilket är en fördel vid slakt förstås. Men det är också det enda positiva.
Hur kul är det när de ser ut så här?
Fast... Så här ser samma tupp ut idag... Hur fin som helst.
Eller titta på bilderna på när Kronprinsessan var liten. Mamma höna var ingen allt för skön syn...
Jämför med dagens bild på dem bägge. Jag tycker att det är bra underligt.
Hon är nyfiken och var snabbt ute och kollade in utegården, medan hennes "kycklingsyskon" förskrämt höll sig inomhus hela dagen. Dock håller hon sig helst till sin hönsmamma ...
Mor och dotter. Blod är inte alltid tjockare än vatten. MammaMaran tar fortfarande mkt väl hand om sina 14 veckor gamla kyckling! |
Här är de iaf fångade på samma bild. Guldis i bakgrunden, kronprinsessan i framkant. |
Tuppens stjärtfjädrar är på utväxt igen efter ruggningen |
Hur kul är det när de ser ut så här?
Fast... Så här ser samma tupp ut idag... Hur fin som helst.
Eller titta på bilderna på när Kronprinsessan var liten. Mamma höna var ingen allt för skön syn...
Jämför med dagens bild på dem bägge. Jag tycker att det är bra underligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)