Kaninhö

Det blev hela 3,5 ton kaninhö intaget! Vi har haft en fantastiskt torkväder, och det ser riktigt fint ut! Med nuvarande kaninantal skulle det här räcka minst 1,5 år enligt mina beräkningar; så bra, då kan jag utan vidare ta några extra kullar ungar. Maten lär ju räcka i alla fall!

Söta som små, goda som vuxna!

Det är dåligt med kaninungebilder, även om det är gott om kaninungar... Här kommer i alla fall litegrann! Stor rex/Fransk vädur. Pappa till samtliga är Hasse!

Lunas kull, 10 dagar och har just börjat öppna ögonen. 

Ellas kull, 8 veckor gamla.

Kaninmiddag

Vitvinsbräserad kanin med rotsaker efter ett recept ur Äkta Mat. (Brysselkålen byttes dock mot potatis för barnens skull) Mina kaniner var rätt små, men ändå räckte maten till 6 personer och två matlådor. Då valde vi ändå att bena ur kaninen vilket ju lämnar kvar en del kött, så att hundarna kunde få skroven.

Två unga rexar. Vi ska göra ett försök att ta tillvara på skinnen också!

Uppfött och slaktat, samt odlat (skockorna) av mig, tillagat av Johanna!

Premiär för jordärtskockor i sista minuten också, de har börjat tänka tanken på att gro. Får passa på att äta ett par dagar till, sedan får resterande knölar lämnas kvar!

Eget bås till kaninungarna

Så äntligen fick jag upp en box på 2,5 kvadrat, med stor och regäl hylla att sitta på (ej med på bild), till de ungar som fötts under vintern. 19 småttingar mellan 6 och 9 veckor huserar här nu, och mammorna får lite lugn och ro. (Alla ungar kommer förstås inte gå kvar här till slakt, får jag väl tillägga för undrande. Jag kommer inte ha 19 osorterade 3-kiloskaniner på 2,5 kvadrat)

Ella och Ester ska träffa Herkules och förhoppningsvis paras om, där järngrå blandrasen assisterar sin svarta syster med hennes tio 3-veckorsungar (varav bara hälften är biologiska barn. resterande har fått adopteras dit pga vårdslösa mammor) och Luna ska vila några månader och äta upp sig. Hon bor nu ihop med sin egna viltblåbrokiga dotter och Ellas vädurskorsningsdotter, som bägge ska sparas.

 De öppningsbara nätluckorna i taket är dörrarna från hönshusets burar, som plockades ner för 2½ år sedan. Vilken tur att jag inte slängde dem. Ibland är det bra att spara lite på gammalt skräp, de kan komma till användning! ;-)

Riktigt dålig morsa

Det har varit lite struligt bland kaninerna. Har de inte slarvat med sina barn själva (exempelvis bäddat med toamaterial..) så har det strular när då gått i grupp. Rivit varandras bon, använt varandras bon som toalett, mm (nej, det funkade inte så där bra i grupp som jag hade tänkt... )

Sämsta morsan hittills är väl ändå Ester, och hon har ändå gått själv hela tiden så jag kan inte skylla på att andra honor stör. En 3 år gammal rexhona som haft kullar utan problem förut, men som nu klantat sig regält. Först tog det flera månader att få henne parad, och då blev hon skendräktig. Och nu har hon lyckats ha ihjäl större delen av ungarna.

Hon har grejat mycket med sitt bo. Byggt om, justerat, fortsatt pälsa trots att ungarna är flera veckor gamla. Lagt en halvmeter strö över ungarna. ja inte bara strö; ensilage, toamaterial, allt hon hittar och lite till. Först hade hon ihjäl tre av barnen när de var ca 1 vecka, de låg i "ett eget bo", väl instängda och döda. Övriga fyra ungar mådde väl både då och några dagar senare. Idag kollade jag igen, då jag såg en rund och fin unge skutta runt i boxen. En av de fyra saknades? Troligtvis ihjälbäddad i ngt av alla tjocka otäcka lager hon byggt bo av. Eller rättare sagt bon. De sista två ungarna hittades längst ner, längst in i en egen liten håla, och de har inte fått mat på länge. Att de ens levde!?! En fjärdedel så stora som det matade syskonet, och dåligt utvecklade; kravlade bara omkring, och var ofattbart magra.

Visst ser det osannolikt ut att de här två är kullsyskon, och från start var till synes jämnstora!?!

Jag har försökt få i dem lite lammnäring, och de har fått en ny, mer välfungerande mor (so, dock har lite väl många barn att ta hand om nu), och så får vi väl se om de kommer klara sig...

Några som däremot klarar sig bra, är Ella, Esters dotters, ungar. (Även Ella har gått själv) Pappan är frasse och ungarna är så söta så! De vita och gula är adopterade NZW-korsningar. (från en mamma vars polare använde hennes bo som dass)

Fredagspizza, -med kanin!

Ni vet sägnen om råttan i pizzan? Här körde vi idag med KANIN i pizzan. (Alldeles sant är det också) Utöver kaninkött blev det svamp, fetaost, rivna morötter, banan och curry, på dinkelbotten med pumpa-och linfrön i. Som något slags skuttande jacob goes pizza, kanske?

Köttet och bottnen uppskattades av samtliga i familjen, men resten av pizzan var väl egentligen bara vi vuxna intresserade av. Ja ja, som vanligt när det inte är spagetti och köttfärssås, eller köttbullar och potatismos, alltså. ;-) Alla kan inte vara nöjda jämt.

 På tal om nöjd, så har jag investerat i "bakplåtspapper" av silicon. Oslagbart bra till både pizza och bröd, och säkert till en massa annat också. Ingenting fastnar. Duken går inte sönder och fastnar i maten... Och de är stora nog att täcka även plåtens kanter så att kladdet stannar på duken. Att man kan kavla ut direkt på duken när det handlar om tunna grejer gör ju inte saken sämre. Att jag inte upptäckt de här tidigare!

Provisoriska kaninbostäder

I väntan på nytt bygge åt kaninerna, bor de provisoriskt på logen. Gallerpallar är inte snygga, men de är rymliga och fungerar till allt utom små ungar (som smiter ut genom maskorna som är 5*5cm)

  Kaninerna på bilderna är unga frassar med en vikt på närmare 5 kg.

Riktiga kaniner...

...väger över 7 kg. (ni minns kanske t-shirtarna där det stod "Riktiga män väger över 90kg!" ?)

Välkommen Herkules. 7,35kg kärlek!

Herkules är av rasen TJS, och ska tillsammans med Hasse tjänstgöra i kaninköttsaveln.

I övrigt cirkulerar tankarna mycket kring hur och var jag ska bygga för kaninerna framöver, och hur många avelsdjur jag egentligen ska ha. Blandraskaninerna och NZW-honan ska inte behållas efter att deras kullar är avvanda, men däremot ska jag spara någon eller några avkommor efter Luna (pappa california/frasse) och Ella (pappa frassse) Hur många honor är egentligen lagom? Jag vill för all del gärna äta mycket kanin, men de ska ju få plats också...

Mörk om nosen?

I kaninsysslorna ingår daglig hantering av Lunas ungar, då jag fått förfrågan på att sälja av dem till liv sedan, och jag eventuellt även behåller någon själv. De är riktiga små vildar, det verkar variera mycket, hur mycket kaninungar "föds tama" eller ej. Vädurarna, belgiska jättarna och holländarna jag fött upp, har aldrig behövt ngn direkt socialisering, de har liksom varit nyfikna, tama och lugna per automatik. Så är inte fallet med rexarnas avkomma har jag märkt. =)

I alla fall, vid dagens ta-upp-och-klappa-session, upptäckte jag att en, eller kanske möjligtvis två, (den andra tvekar jag om), av de vita ungarna, faktiskt börjar mörkna så smått om nos och öron! Här nedan ser man skillnaden på en som är helt vit, och den som "tydligt" börjar få färg. (fast på bilden kan man nästan ana färg på den heltvitas öron... det kan man dock inte i verkligheten) Det ska bli kul att se de här små utvecklas!

NZW-honans ungar visar sig nu efter en vecka vara just två vita, en svart och en... viltgul? Kul att det blir många olika färger efter blandraskaninerna. Jag undrar verkligen vad det var i den där "något-annat"-delen på faderssidan, som bidrar med så mycket olika färger? Roligt i alla fall, jag gillar variationen, och är dessutom sugen på att lära mig bereda skinnen så småningom...

Kaninkull 1-5

Kaninunge bildbomb! Alla honor sköter sig som de ska. De två sista fick lite väl små kullar, men de får väl få ytterligare ngn chans tänker jag. Annars vill jag ogärna ha kaniner som ger väldigt små kullar. 

Kull 1, född 19/10. Stor rex. drygt 3½ månad gamla, vikt kg 1,9-2,0 kg. (vikt vid 3 mån 1,6-1,8kg) Slaktklara om 1½-2 månader tänker jag.

Kull 2, född 22/1. 7 st. (8 födda) Stor rex - california/frasse (18 dagar gamla) De här gänget är ju helt klart i den sötaste av åldrar! Helt bedårande! Än ser alla vita ungar bara vita ut, det blir intressant att se om de längre fram får pappans teckning... De har just börjat våga sig utanför boet.

Kull 3, född 30/1. 6 st. NZW/TJS - TJS/okänd (10 dagar gamla). Kullen ser ut att bestå av tre svarta, en järngrå, en viltgrå och en som jag inte längre tror är viltzobel, utan... siames?  Dessa små har just börjat öppna ögonen.

Kull 4, född 5/2.  4st  NZW - TJS/okänd ( 4 dagar gamla) Ser ut att vara två vita, en svart, och en...? gulaktig liten en. =) Det har varit lite rörigt här, då kaninen Örat som går i samma grupp, också velat hänga i huset. Mamman har därför möblerat om en del, och stängt för öppningen, och på väögen försvann mesta av ullen. Det är dock hyfsat varmt i hönshuset, så de ser ut att klara sig bra i alla fall.

Kull 5, född 6/2. 4st Stor rex - frasse ( 3 dagar gamla) Viltgrå hela bunten tror jag. Inte mycket att se bilder på egentligen, man ser bara ett par små ljusa öron i en annars mörk hög. Men ändå. ;-)

Många kullar på en gång!

Nu verkar det vara ungar på gång igen! NZW-honan boar för fullt i nybyggda huset. Hon hade tagit den mesta fina halmen från hela boxen, och var i full färd med att försöka sno från honan som redan har ungar, när jag kom in dag. Hon fick lite mer halm att pyssla med, och så hoppas jag på en fin kull ungar och inte en massa problem. Det här blir första gången för mig med flera kullar i samma box så det blir intressant att se hur det fungerar (dock har de var sina hus)

Om ngn reagerar på att hon är smutsig runt nosen så kan jag trösta er med att tala om att hon inte är snorig eller blöt och inte visar några tecken på sjukdom, utan hela hon är fläckig efter bristande renhållning på förra stället. Hon är dessvärre gulfläckig mest överallt. Jag antar att det försvinner med tiden när hon får ha det lite renare runt sig, hon har ju bara varit här en vecka.

Utöver den här honan så har jag
*Lunas kull på 7 ungar som är 2 veckor (rex - california/frasse)
*Järngrå's  kull på 6 ungar som är 1 vecka (nzw/tjs/något mer - tjs)
och sedan väntas
*Ella inom en vecka (rex-frasse eller mer troligt; ren rex, det märker vi väl ;-) )
*Ester om ca 10 dagar (rex) om hon nu ens är dräktig.
*De tre korsningshonorna, som ju gått med hane och kan tänkas föda inom en 3-veckorsperiod. (nzw/tjs/något mer - tjs) Med lite tur kan det bli en herrans massa ungar och en herrans massa kött så småningom!

Kaninuppdatering

Senaste kullen verkar trotsa omständigheterna klara sig bra! 3,5 dygn gamla och jag har vågat ta en snabb titt. Päls har de fått, och utöver den ljusgrå (färggisnning viltsobel?) så ser det mest svart ut, med vissa bruna inslag. Spännande det här med vad de får för färger, även om det egentligen har mindre betydelse då vi ändå äter upp dem sedan. ;-)

Om utifall att det blir fler ungar i den här gruppen av tre, vilket jag hoppas och tror (den vita honan bar runt en massa halm i fredags och jag trodde det var bebisar på gång, men tydligen inte ännu i alla fall) så har jag satt in ännu ett hus i boxen (den grå honans hus är väl tillbommat och vaktat, dit kommer ingen in)

Kaninen med avbitna örat heter fantasifullt nog just "Örat"...

 ...samt gjort ett hål från boxen in till vad som tidigare var utrymme för allsköns skräp. Med öppningbart tak är det lätt att se till de små utan att över huvud taget gå in i boxen.

De snygga kanterna på ingångshålet beror på att jag i brist på sticksåg, borrade "femtioelva" hål och sedan slog ut skivbiten med hammare... Men det ser ju autentiskt ut! Nästan som om kaninerna gnagt hålet själva ;-)

 På tal om kaninfärger, så har jag kikat in hos Luna igen. Ungarna har öppnat ögonen, och de två brokiga ser ut så här. En viltbrokig och en viltblåbrokig?

Fler köttkaniner!

Nytillskott! NZW hona på 3 år med 1-åriga döttrar. Pappan till döttrarna är "TJs och eventuellt något mer"(?) De ska enligt uppgift ha gått med hane (svart TJS) och kan därmed vara dräktiga. Att en var det fick jag se i morse.

Den gråspräckliga honan (som tydligen är antingen svensk päls eller silver i färgen beroende på längden på det vita) hade lagt en kulle på 6 ungar i huset.
Med tanke på att kaninerna kom igår, så är det ju oklart om de kommer tas om hand, det har ju varit sannerligen stressigt... Men det märker vi väl! Hoppas resterande också är dräktiga, men inte lika långt gågna utan att de får bo in sig iaf ngn vecka eller två först!

Inget problem! =)

Nu kan jag konstatera att det gick vägen med husbygget i Lunas bur. Jag har sett dem dia flera gånger (Och så säger de att kaniner bara diar en gång/dygn och aldrig så man ser, det gäller inte Luna i alla fall. Jag ser henne gå in i boet, stå blixtstilla under ett par minuter, samtidigt som jag ser ser småkrypen kravla fram och hitta spenarna. Bara en glimt förstås, men lite ser jag genom husets "dörröppning"), inga ungar som kan ramla ur boet, och Luna är mer tillfreds med att barnen är skyddade i huset; hon behöver inte springa dit och stå och vakta som hon gjorde vid sitthyllan. Och ungarna, ja de är fortsatt tjocka och fina! (Inte konstigt med tanke på hur flitigt Luna diar dem, kanske?)

De är inne på dygn 6 nu, och har fått päls. Undrar vad det blir av de brokiga, färgmässigt. På gruppbilden ser de vid en första anblick nästan svarta ut, men tar man ut dem i ljuset, ser de ut så här.Är de viltgråbrokiga?

Kaninbebisbekymmer

Det var ju lite olyckligt att Luna fick ungar helt oväntat, så sett att hon inte hade någon riktig bolåda. Hade hon inte haft något alls hade det kanske fungerat, men nu la hon dem under en liten trekantig sitthylla i ett hörn, och stängde för helt med halm. Boet rymde på nåder de 8 små, utan någon som helst marginal, vilket resulterade i att de ramlade ut i buren när Luna tyckte det var färdigdiat och gick därifrån. En frös ihjäl, flera har jag fått hjälpa tillbaka in i boet... Och jag insåg att det här går inte bra!

Nu har jag på vinst eller förlust plockat ut sitthyllan och byggt ett hus över boet, med inte allt för stor öppning, och en hög tröskel. Luna är en duktig mamma, och jag hoppas att det här inte störde henne så mkt att något går fel av den anledningen istället. Hon har iaf varit inne i huset och kontrollerat att bebisarna var på plats, och nosat över nya lyan grundligt. Nu håller jag tummarna de närmsta 2 dygnen, sedan vet jag om det gick vägen eller inte...

Fem vita (blir de rysstecknade som pappan?) och två brokiga. Enligt genetikkunnig måste en förälder vara brokig för att ungarna ska bli det, men det stämmer inte här. Pappan är ju ryss och mamman viltblå... För övrigt visade det sig att även den svarta ottern var dräktig med samma hane. Tyvärr tog hon inte hand om ungarna utan de dog...(frös ihjäl? svalt?) Där var det 7 st, alla brokiga, så jag antar att det är pappan som bär på det hela? Men hans föräldrar i sin tur var en ryss och en svart... Hm...

Dementering

Adrian var inte alls infertil. Idag, 3,5 veckor efter att han slaktats har Luna plötsligt en kull ungar i boet. Det torde vara minst 6 st, troligtvis fler. På bilden ser iaf jag fem stycken, och när jag tittade så såg jag något brokigt längre ner i högen. =)

Undrar vad de har för färger. Blir de vita? Rödögda? (förutom de eller den brokiga jag såg längre ner) De är väldigt ljusa om man jämför med Lunas förra kull där alla var viltgrå... Visserligen tre dagar gamla på den här bilden, men ändå. De nya ovan, blir ju garanterat inte grå eller svarta i alla fall. Mamman är viltblå, pappan brun ryss...

Tittar jag på de fläckiga holländarna så ser man ju tydligt de gråa fälten. Här är de ett par dagar dagar.

 Här ett gäng vädurar, överst helt nyfödda. Och sedan två dagar gammla. Tycker att man redan på första bilden ser madagaskarfärgen, den ungen är lite gul och svagt tonade öron...

(Intressant är dock, att Luna parades med frassen för två veckor sedan. Att han tilläts komma till, om en efter en stunds övertalning, när hon redan var dräktig!? Konstigt...)