Ny hönsras: Öländsk dvärg

Jag kunde inte låta bli när jag fick chansen. De är ju helt underbar, dessa små. De är mindre än mina duvor i kroppen! Barnhöns, kallas de här hemma och barnen har döpt dem. Tuppen heter Curry, den vitare hönan Jojo (Tildes höna) och den brunare hönan Pip (Almas) Kläckta i början av november så först om någon månad kan vi väl förvänta oss ägg. Barnägg. =)

 Nu sitter de i karantän, och om någon vecka ska jag släppa dit lite småkycklingar från senaste kläcket. Små kycklingar är ju känsligare än äldre djur, så det är extra bra att "använda" dem för att avfärds sjukdomar och smittorisker!

Världshistoriens kanske fulaste faveroller

...har jag just nu. De ser för bedrövliga ut!

Förklaringen till detta är ruggning i kombination med överkåta kalkontuppar, som även parat (och noppat) vanliga hönor. Då blir det så här eländigt!

Nu är i alla fall faverollerna räddade från kalkonerna. Alla kalkontuppar utan Konrad är sålda och istället går appenzellergruppen med kalkonerna, vilket inte alls ger samma problem. De kvicka, små och rörliga appenzellerna verkar inte intressera Konrad det minsta. Han gillar helt enkelt lite stabilare, kurvigare damer.  (och skulle han ändra uppfattning, så pilar appenzellerna undan fortare än kvickt!)

Snart (nåja. fjädrar tar ju sin lilla tid att växa ut...) hoppas jag att faverollerna ser ut som de brukar (och ska!) igen. Vackra och fluffiga!

En av mina bulliga damer i betydligt bättre skick!

Sötast just nu!

 Kycklingar lagom till påsk!

 

 Kycklingarna är till salu! Kläckta 23/3. Det finns underbara små dunbollar av raserna maran, isbar, appenzeller, faverolle (75kr/st + 10kr/levnadsvecka) samt korsningskycklingar appenzeller/faverolle med både skägg, huvudtofs, 5 tår och benbefjädring (40kr/st + 10kr/levnadsvecka)

Till salu

Nu är det dags att sälja av lite djur som jag haft lite svårt att släppa ifrån mig, och därför behållit över vintern!

Broncekalkoner kläckta sommaren 2014. Hönorna värper för fullt! Någon har även visat prov på ruvlust. Snälla och trevliga. Uppvuxna med höns. Säljes parvis. 1000kr/paret. Extra höna vid köp av par, 700kr. SÅLDA!

Myskdrake kläckt augusti-14. Stor och välvuxen, snäll och trevlig. 200kr. SÅLD!

Vita maraner, 1 par. Kläckta sommaren 2014. Mycket ovanliga i Sverige! Mörka ägg. 700kr

Ungtupp, faverolle. kläckt sommaren 2014. 200kr SÅLD

Kronarvingen flyttar ut

Än så länge går det bra med den lilla påfågelns flytt ut till sina riktiga föräldrar och maranflocken. Det verkar vara en flicka: en kronprinsessa alltså, för vad jag sett hittills så har hon inga orange  slagfjädrar. De brukar komma mellan 3 och 4 månaders ålder, så de kan väl fortfarande dyka upp.

 Hon är nyfiken och var snabbt ute och kollade in utegården, medan hennes "kycklingsyskon" förskrämt höll sig inomhus hela dagen. Dock håller hon sig helst till sin hönsmamma ...

Mor och dotter. Blod är inte alltid tjockare än vatten. MammaMaran tar fortfarande mkt väl hand om sina 14 veckor gamla kyckling!

 ...och de övriga maranerna, för ärligt talat, så är hennes biologiska föräldrar måttligt snälla mot henne. Inte så att de är aggresiva, men de behandlar henne som vilken annan höna som helst; dvs hon får ett tjuvnyp om hon kommer för nära. Nåväl, de lär säkert känna (och uppskatta) varandra så småningom!

Här är de iaf fångade på samma bild. Guldis i bakgrunden, kronprinsessan i framkant.

 Eftersom kameran ändå var igång, blev det några maranfoton också. Mina maraner är ena konstiga fåglar. Varje vår ser de rent anskrämliga ut. Sorgliga. Fruktansvärda. Fjäderlösa, duniga och mer eller mindre nakna. Varenda gång tänker jag att "neej, nu är det slut med maraner, det är ju ngt galet!". Men så kommer hösten. Och så är de så här fina igen.

Tuppens stjärtfjädrar är på utväxt igen efter ruggningen

 Jag har hört att det är många som har sådana här "problem" med just maranerna. (Jag skriver "problem" inom citationtecken, för fåglarna själva verkar oberörda, det är nog mest jag som våndas över deras utseende) Jag undrar vad det kan bero på? När jag slaktat maran, har jag upplevt att de är otroligt lättplockade. Fjädrarna sitter väldigt löst, vilket är en fördel vid slakt förstås. Men det är också det enda positiva.
 Hur kul är det när de ser ut så här?

Fast... Så här ser samma tupp ut idag... Hur fin som helst.

 Eller titta på bilderna på när Kronprinsessan var liten. Mamma höna var ingen allt för skön syn...

 

Jämför med dagens bild på dem bägge. Jag tycker att det är bra underligt.

Inte som alla andra

Medan "alla andra" köper robotklippare för att slippa arbetet och allt gräsklipp, håller jag fast vid min handjagare sedan ett antal år tillbaka. Den gamla åkaren står så gott som alltid kvar i ladan och täcks av duvbajs. Och de få gånger jag släpar fram den, ångrar jag mig kvickt och ställer in den igen, ofta utan att klippa klart.

Det finns (nästan) bara fördelar med en handjagare; för miljön, plånboken, hälsan, djuren, odlingarna... Handjagaren är tyst, behöver aldrig tankas, det ska mycket till för att den ska gå sönder, den skjuter inga stenar eller lossnande knivar in genom fönster eller på barn och hundar, och förutom att ge en massa prima täckmaterial till odlingarna, så blir fåglarna i gårdarna glada för nyklippt gräs.

Dessutom får jag motion. och det kan man aldrig få för mycket av. Okej, jag svär ganska ofta över att det är jobbigt i överkant, särskilt när gräset hunnit bli lite långt och är blött (som det är nu efter att det regnat var dag i säkert 2 veckor) eller när solen gassar som värst. Och så tar det ju lite tid. Ganska mycket tid faktiskt, åtskilliga timmar blir det innan all gräsmatta är klippt. Men på något vis är det ändå värt det. Här blir det ingen robot på länge tror jag.

Påfågelkycklingarna 12 dagar gamla

En av de tre som kläcktes, dog efter 3 dagar. Jag antar att den inte åt? De är riktigt svåra med det där. De äter inte självmant, utan mamma höna (som verkligen gör ett toppenjobb!) får kämpa, tjata, locka och pocka VARJE gång de ska äta. Hoppas de snart hittar födointresset själva, för jag vet inte hur länge hon kommer hålla på så här, som om de vore alldeles nykläckta... Fina är de iaf! Men små. Kanske växer påfåglar långsamt? Eller kanske, så beror det på att de äter lite dåligt. Men jag tycker inte de är direkt magra, så det är nog lugnt. Det är så spännande att se en för mig ny fågelsort, växa upp!

Första bilden på tronarvingen

Tronföljden är säkrad!

Det piper under en halvskabbig maranhöna, och jag JUBLAR! Här väntas nämligen inga vanliga kycklingar, utan det som kläcks nu är "tronarvingarna": Älebergs Kungapar's första avkommor (om än med hjälp av surrogatmamma) Äntligen PÅFÅGELkycklingar!!!

 

Frigående höns - en utopi?

För mig känns det som den perfekta hönshållningen. Men orealistiskt. Jag gör ett försök vart år, och det är så gemytligt så. Visst äter de upp en del av allt jag odlar, och jag får försöka hålla dem borta från köksträdgården, men det är ju så här man vill att höns ska ha det. Fria! Dessutom mer än halverar det foderåtgången, så mycket gott hittar de i naturen.

Tyvärr går det alltid bara en viss tid. Varje år ger jag upp, när jag förlorat för många till rovdjuren. Till den punkten har jag kommit idag. Det här är vad som återstår av favoritaraucanan.

 Totalt har jag förlorat 6 araucanahönor i år. Och sju maranhönor, och en tupp. Det är lite för många på några få månader, men både räv och hök har fått mat i magen... Men så här går det alltid, när jag försöker mig på att ha hönsen helt frigående. Nu åker de tyvärr in i sina respektive gårdar igen, på obestämd framtid. Så mycket tråkigare för dem, men också så mycket säkrare.

Marantuppen med några av de höns som mättat rovdjur i år, medan de fortfarande höll till i sin skyddade men tråkiga gård.

Årets första kycklingar!

Ovanligt sent för att vara hos oss, men nu är de kläckta! Jag har svårt att bestämma mig för vilka som är sötast... De randiga araucanabebisarna i olika färger, eller de lurviga faverollerna? Eller några av de andra små dunbollarna...

Faverolle, maran, appenzeller och isbar är redan bokade ur detta kläck, men det finns några vorwerk, och ett större gäng araucana, kvar till försäljning. Samma pris som vanligt, 70kr + 5kr/vecka. Det går också bra att boka kycklingar ur kommande kläck.

I slutet av veckan ska jag ge mig på att lägga in kalkonägg i maskinen. Det blir spännande! Jag har ingen aning om hur vida Konrad gör sitt jobb eller ej nämligen, och än mindre hur det är att ha kalkonbebisar. =)

Gräsligt gult

Det är inte svårt att se vilka av hönsen här hemma som är helt frigående och vilka som går i gårdar där det ännu inte dykt upp annat än enstaka gröna strån. Äggulorna talar sitt tydliga språk! Nog för att även hönsen i gårdar har gula gulor, men gulorna hos de som går helt lösa är närmast orange!

 Det syns när man lagar mat med dem också. Dagens raggmunk är minst sagt gyllengula (köttfri måndag idag! och vi äter ändå aldrig fläsk till raggmunk, måndag eller ej. Jag är skeptisk till fläsk på många vis)

 och vispgrädden till gårdagen kakbak (försök med gluten-och laktosfri kaka, där smör byttes mot kokosolja och mjöl mot kokosmjöl, och smaksattes med lime, kakao och bitar av mango: jättegott!) blev också väldigt gul och fin av en enda gula till 3 dl grädde (i ovispat tillstånd)

Uppdelade avelsgrupper!

Araucanagruppen

 Det ska blir lite nybygge till hönsen i år. Hönsbyschan ska skrotas, och istället ska vi bygga ut brygghuset så det blir en permanent och mer lättskött lösning. Därför krävdes det en flytt av byschan, och uppsättning av nya provisoriska gårdar innan avelsgrupperna kunde delas upp. Nu är det iaf gjort, och från och med den 4/4 kan jag börja samla ägg av följande raser/färger:
*Faverolle (stor, laxfärgad)
*Isbar ( avelsdjuren är blå och spättade)
*Araucana (blandade färger)
*Vorwerk
*Appenzeller spetshättad. (silver-svartfläckig)
*Maran ( avelsdjuren är svart-koppar, blå-koppar)
*Maran (vit)

Isbargänget hamnade i lekstugan som ingen leker i ändå.

 Där blev det återvinning; den trasiga barnsängen från skroten blev ett nallepuh-dubbelrede. Antingen värper hönsen väl som tokiga däri, eller blir de så förolämpade att de lägger av helt. Vi får väl se. ;-)

 Tavlan på väggen fick föresten sitta kvar, så de skulle känna sig som hemma, ha ha.

Snart påsk

Jag vet inte vilka som är finast, äggen eller äggkopparna! =)

Färgglada ägg finns det i alla fall gott om, så välkomna att tjuvstarta påsken hos oss med "färdigmålade" ägg. 2:50kr/st, värda vart enda öre!

Hållbara ägg

Just nu får vi MÄNGER av ägg här hemma, ett flak om dagen, allra minst. Det känns så lyxigt att ha ägg i överflöd, knäcka i några extra i pannkakssmeten, ett i bröddegen, och steka några till lunchen. Dessutom säljs ju en hel del.

Apråpå ägg och hållbarhet, så fann jag ett intressant blogginlägg gällande en studie om äggs hållbarhet. Det är en gammal studie för all del, men ägg håller generellt klart bättre än vi tror i alla fall!

Ett utmärkt alternativ till tupp i vin

...som uppskattas snäppet mer av barnen. (och av maken, faktiskt)

Sega gamla tuppar fungerar finfint att göra hamburgare av! Finmalda och välkryddade, så framgår det inte ens av smaken att det är fågel, om man inte uppskattar det. (inte färgen heller. Våra tuppar har ganska mörkt kött. Särskilt låren brukar vara riktigt mörka. Och sega av allt springande, hoppande och betäckande då, förstås)

Dagens tuppburgare var gjorda av en "blandfärs"; 65% faverolle och 35% araucana. Bägge tupparna var över 3 år. Alma gav middagen "femhundratusen stjärnor" i betyg. Det är inte dåligt det!

1kg finmald färs av riktigt gammal och seg tupp
1 stor finhackad lök
3 finhackade vitlöksklyftor
2 ägg
1/4 dl maizena
massor av hackad bladpersilja
1 tsk salt
½ tsk vitpeppar

Smör till stekning

Serveras med halvgrova bröd bakade på dinkel och loppfrön, penslade med ägg och så sesamfrön uppepå.

Rekordägg

Jag har skrivit om stora ägg förut. Här, bland annat. Men nu har jag ett nytt rekord att delge!

Rekordägget jämte ett normalt araucanaägg (ca 50g)

Tre araucanaägg motsvarar

ett rekordägg. Stackars höna!