Finns det något sötare?

Idag har vi varit hos Gris-Eva och upplevt underbara små minigrisbebisar! Det är alltid lika fantastiskt. Vad kan vara sötare än sådana här småttingar?! De här gullegrisarna är 17 dagar gamla gamla och heeelt bedårande. Den stolta modern heter Elin och fadern Ozzy, men vad bäbisarna heter kan ni ta reda på själva hos Eva. =) Det är inte utan att jag drabbas av ett visst habegär, men egentligen tycker jag faktiskt att de fyra grisar jag redan har är alldeles tillräckligt många!

Inne hos Eva fick jag syn på något annat som också var tvunget att förevigas och visas för er bloggläsare; en papegojstol! En slags gungstol från början av 70--talet, med orginalklädsel. Hur häftig som helst, har aldrig sett ngt liknande!

I övrigt har här varit en ganska lugn dag med osedvanligt dåligt väder, riktigt höstrusk! Snålblåst, kallt, fuktigt och lite regn, usch! Ingen höjdare, då är det bäst att hålla sig inne!

En mamma?

Lillpycke har nog fått en mamma nu! Vår dv.kochin Vera lade sig att ruva under gårdagen, och idag gjorde vi ett adoptionsförsök som än så länge ser ut att ha gått bra. Vera tyckte det gick lite väääl snabbt när det pep under henne redan efter ett dygn =) men accepterar lillpycke iaf. Hoppas det ska fungera! Hon ligger och trycker stenhårt på den lille och morrar arg åt mig, men i morgon måste jag nog köra ut henne ur redet så hon slutar ruva och koncentrerar sig på sin enda kyckling. Håll tummarna för lillpycke! =)

Besök på hästsjukhuset och körning med kälke

I gårkväll åkte jag ner till vännen Jenni en bit utanför Borås då vi idag skulle åka till hästsjukhuset i Skara med hennes sto. Vi var uppe långt före tuppen, hästen lastad och klar kl 07:00 då det börjades snöa. Mörkt. Halt. snö... Vilka toppenförutsättningar för 15 mils körning med transport! =)

Redan efter ngn kilometer gled hästtransporten ned i diket! Efter 45 min väntan fick vi hjälp, kunde lasta av hästen (suck, när vi äntligen fått på henne! Inte världens mest lättlastade dam...) och få upp bil och transport. Promenerade till närmsta gård där vi efter lite om och men fick på hästen igen.



Vi hinner köra kanske... knappt 1km, innan vi nästan frontalkrockar med en lastbil på ett backkrön. Blixthalka, varken vi eller han fick stopp förän vi stod en meter ifrån varandra... Sedan kunde ingen backa pga av läget och halkan... Till slut fick vi backat hästtransporten med hjälp av en hel del muskelstyrka från oss och lastbilschaufförer =), men då kom inte lastbilen upp ändå. Grus, kedjor... Så småningom kommer de iaf upp och förbi. Nu är klockan 9:20, vi har inte ens kommit ½mil hemifrån gården och har tid på Skara kl 10... =/



Dessbättre var flexibla på hästsjukhuset och kunde ta imor oss när vi dök upp kl. 12, undersökningar, röntgen, cortison coh tuppkam i en kota och återbesök om 3 veckor... Så får vi hoppas på det bästa!

När jag kom hem var det dax för Dimmas motion. Lite mörkt hade det hunnit bli, men vi värmde upp med att lunna ut några stockar för att sedan dra hem ett litet lassfrån skogen ngn km bort. Stybbe hade lastat kälkarna som han byggt om och gjort rekade skaklar till tidigare under veckan. Det gick finemang att köra och var riktigt roligt tyckte både jag & Dimma! Nu var lasset ganska litet så här första gången, ett 15-tal "stockar" med en diameter på 10-15cm. Vi kan utan vidare lassa på det dubbla nästa gång.

En enda...

...liten kyckling kläcktes häromdagen. Nero´s och den rödkammade svarthönans första avkomma som kommer få röd kam precis som sin mor.

Taskig start i livet fick h*n: de sex syskonen hade dött i äggen ganska tidigt under ruvningen, och när lillpycklingen väl kom ut i stora världen så ville inte en endaste höna ta hand om den.

Lillpycke tyr sig till min hand, och när jag inte är där är det plyschkatten i hörnet som gäller, där gosar h*n in sig, precis som under en riktig mamma. =)
Lillpycke har börjat äta lite kokt ägg och lite blöt höönsmat, och dricker lite vatten. Jag hoppas det gå bra fast än den får en ensam start, redan nästa vecka får den nog sällskap då mammas kycklingar förväntas kläckas. Och så får vi förstås hoppas att det är en liten höna, med med min ordinarie kycklingtur är det nog en tupp! =)

Ett riktigt bra avslut på jullovet!

Sista dagen av jullov, för både dagisbarn, skolbarn och föräldrar. Då gäller det ju att hitta på ett värdigt avslut på ledigheten, eller hur!?!

Vad kan vara bättre än en tur med häst och vagn och massor av varma filtar, ut i skogen och grilla korv?! Det blev först lite väntetid innan vännerna som skulle med kom, så Dimma passade på att provsmaka den medhavda massäcken. =)

Så gav vi oss iväg tillsammans våra vänner från Törestorp (Karin & John med tjejerna Saga & Liv) och Nina med sina goa ungar Ardis & Vinston (stavning...?) Vagnen full med glada människor!

Det var väl sådär 4km till grillplatsen och det gick i sakta mak med lite bjällerklang som akompanjemang. Lite kallt, men mysigt!

Väl framme tämdes en liten eld och det blev bus och lek och massor med varm choklad och grillad korv. Dimma hoppade dock över korven och stog lugnt och tuggade hö vid ett träd istället.

På hemvägen unnade vi oss en härlig galopp som ledde till glada skratt och tillrop från både vuxna och barn bak i vagnen, och en glatt frustande Dimma. Bättre avslut på jullovet än så här, det kan man inte önska sig!

Fler bilder kommer, så återkom gärna till inlägget senare!

Hard work work...

Kanske har några av er tröttnat på att läsa om våra bravader i skogen, isf får ni sluta läsa här och återkomma en annan dag. =)

Skogsjobb igen, idag utan allt för komplicerade utmaningar. Tack vare gubas tips om att lossa frusna stockar i sidled vållade det inga problem alls att nästa varenda stock var fastfrusen idag!

Det här med att det är brant börjar vi också vänja oss vid och har lärt oss hantera stockar som rullar i sidled även där det inte går att dra uppåt. Dimma fortsätter då dra framåt samtidigt som hon följer stockens rullning, a´la skänkelvikning. Helt hennes eget initiativ vilket fungerade jättebra.

Dagen terräng kändes lätt som en plätt (mest då den var helt fri från grot), och ändå hade jag nog tyckt den var för brant opch läskig när vi för ngn vecka sedan jobbade i skogen för första gången denna säsongen. Man vänjer sig snabbt! Platsen där vi höll till idag var dessbättre ett ställe där Dimma känner alla steniga övergångar mm mkt väl, nämligen i hagen. Detta var en stor fördel då hon visste precis var hon skulle sätta fötterna genom stenrösen och annat, och kunde koncentrera sig på att dra istället. Och det behövdes för idag var sttockarna dubbelt så många som tidigare (dvs ca 20), och flera riktigt stora.

En bamsestock större än den vi drog hem häromdagen fick vi också ned med stor ansträngning. Denna var inte fastfrusen då den var fälld i dag, men tung som... jag vet inte vad. Det var verkligen med nöd och näppe hon överhuvudtaget lyckades få den med sig trots medlut. Och som vanligt när hon lyckats med en bjässe så blev hon mkt stolt. (Och jag också!)

Intressant är att när vi en av de första gångerna drog stock med sax (slutet av 2007?) inte klarade av att rubba en stock bara ungefär hälften så stor som dagens bjässe. Inte för att hon är särskilt mkt mer vältränad nu, utan för att hon lärt sig tekniken. Det tycker jag är lite häftigt!

En terrängbild efter att vi fått bort stockarna:

En del av dagens skörd i solnedgången:

Bjässen, ett riktigt... kvinnodomsprov..! =)

Grisvägning

Idag bestämde jag att det var dax för vägning av småkillarna! Att Hampus (8½mån gammal) är liten vet jag, det känns inte så konstigt med födelsevikten 176g. Dock trodde jag nog att han var lite större än de ynkliga 8,5kg som vågen visade. Min lille pygme! Jag jobbar på att göda honom och han äter utöver maten med de andra grisarna ytterligare en portion med matolja på dagligen. Dock har han väl sin kroppsform efter far sin, som också åt och åt och åt och alltid var en tunnis...

Knubbisen Hugo (7½mån) vägde in på 10kg. Även han är uppenbarligen ganska, men inte jätte, liten för sin ålder, men till skillnad från Hampus har han absolut inga problem med undervikt. Hugo är en liten tjockis!

Ytterligare bilder på småkillarna från dagens motionsrunda i kylan (-8grader) Beundra särskilt Hugos JÄTTEROSA tryna omgärdat av frusen smuts... =)

Inspirerad av snälla kommentarer så lägger jag in bilder på de resterande två också. Det här är Gertrus som blir 5 i år (fläckig), ätandes fruset äopple, och Majken (svart) som är 1½ och mamma till hampus (hon hittade inget äpple utan fick hålla till godo med en isbit... =)):