Barnlängtan i duvslaget

Det tog inte mer än kanske 2 dagar innan duvparet fann mitt uppstatta rede och bestämde sig för att skaffa smått. Så roligt att de omedelbart kände sig som hemma!

Honan (jag är tämligen säker på könet i det här paret) i framkant i bild, ligger där så gott som hela tiden, medan hanen som står bakom, håller henne sällskap och kuttrar djupt och vackert med henne, större delen av tiden.Och om honan lämnar boet för att äta, stannar hanen kvar, så hittills har jag inte sett boet obemannat en enda minut sedan de bestämde sig för att bli föräldrar. =)

Honan försvarar ilsket boet, främst genom att slå med vingarna om man kommer i närheten, och minst ett ägg har hon i alla fall under sig, lyckades jag se, så kanske väntas det duvbebisar om ett par veckor! =)

Kejsaren är naken!

...eller ja, Kungen, i vårt fall. På bara et par veckor har vår Kung fällt alla sina vackra stjärtfjädrar. Kanske tror han att det är höst, i och med det minst sagt svala vädret? (påfåglar "ska" tappa stjärten på sensommaren, men jag vet inte om jag tycker mitten av juli är sensommar precis?)

En fågel i handen

"Duvor bortskänkes!"

Duvor?1 Klart jag ska ha duvor! Jag upphör aldrig att förvånas över mig själv!

 

 

 Minst en av de tre är en hona, för i morse hittade jag ett litet ägg också! =) (Rasen heter tysk modenes)

Sällskap gör susen!

Det går så mycket lättare att komma ut och röra på sig, när man har en hund som motiverar till både promenader och cykelturer! Att göra samma sak ensam, och bara för min egen skull, är mycket, mycket svårare, även om det är väldigt bra för både humör, kondis och dessutom för mina reumatiska besvär....

Den här veckan har vi gått 73 km och cyklat 29 km! =) Det är nästan en tredubbling mot hur mycket jag rörde mig innan vi fick Toolah! Allra bäst är det på helgmornarna när jag & Toolah smiter ut några timmar i skogen medan man och barn sött sover vidare. Fantastisk start på dagen!

Kåluppdatering

Det har inte blivit något av kornmjölet ännu, har nämligen varken sett till larver eller ägg trots att jag letar ihärdigt... Å andra sidan har fjärilarna börjat dyka upp först nu, så vi får väl se vad som händer.... (värsta kålkatastrofen uppstod först i början av septemeber sist) Men någon är det i alla fall som tuggar en del på bladen i pallkragen utan tomater.

 I pallkragen MED tomater däremot, verkar det i princip inte vara en enda tugga taget, kålplantorna är fantastiska! Och tro det eller ej (enligt permakulturkunnande så avskyr tomater kål...), så trivs tomaterna ypperligt också, växer så det knakar, blommar i överflöd och har satt en hel del frukt. Kanske är kombon kål-tomater verkligen något att satsa på inför kommande år?

Sköna bönor

De okända bönorna (1, 2, 3, 4 tidigare inlägg om dem finns dem! ) växer så det knakar!

De tvåfärgade i växthuset är runt 4 meter(!!!) höga. De bruna utanför är i alla fall 2½ meter, och borlottin som växer i majslandet blommar! Den är dock låg, bara runt 30cm. Men det kanske borlottis alltid är?

Även en blind höna

... finner ibland ett korn.

Ja ibland hittar jag faktiskt en eller annan kantarell. (Det är alltså jag som är hönan) Då plockar jag dem dock inte, utan memorerar stället för att kunna gå tillbaka och söka med Toolah. I bland går det bra, ibland är hon mer intresserad av annat. I regel vilda djur. (och det finns det dessvärre gott om i skogen) Men att hon känner igen lukten och faktiskt kan, det finns det inga som helst tvivel om!

Hur sköter jag mig då? Det är ju också en högst relevant fråga. Svaret blir ungefär det samma som med Toolah; ibland går det bra, och ibland inte. Mitt problem är väl dock inte lusten att jaga vilda djur, utan att jag dels inte har vett att sluta om Toolah nu inte är intresserad, jag vill gärna att det ska lyckas någorlunda varenda gång, och dessutom att jag har svårt att sluta i tid.

Vi har en del att träna på, båda två...