Söta som små, goda som vuxna!

Det är dåligt med kaninungebilder, även om det är gott om kaninungar... Här kommer i alla fall litegrann! Stor rex/Fransk vädur. Pappa till samtliga är Hasse!

Lunas kull, 10 dagar och har just börjat öppna ögonen. 

Ellas kull, 8 veckor gamla.

Marksten, och en "entrematta" i betong

Nu kan man börja ana vad mitt och barnens betongpyssel ska resultera i! Klart att man ska ha en entrematta vid ingången!?

 Jag och maken har börjat lägga marksten utanför hönshuset idag. Eller rättare sagt, han lägger stenen, och jag bär. Det blir riktigt, riktigt bra! Och när det här är klart, blir det lätt att sopa upp spån och annat från hönshuset, som tidgare blandats med gruset och blivit gegga vid nästa regn.

Snart kan jag glädjande nog inte längre prata om "skomakarens barn" med hänvisning till mig själv. (Det enda i stenväg vi har haft i trädgården tidigare är en delvis övervuxen plattgång, lagd på 80-talet kanske, där varenda platta lutar åt olika håll. Och maken jobbar med allsköns avancerade stenläggningar hos andra. =) )

Årets första mogna tomater!

Intressant nog inte i växthuset, utan på friland. Goda och smakrika! Sorten heter Gold nuggets och är en cocktailtomat i buskformat som vad jag kan se hittills fungerar bra på friland!

Pankakstårta paleostyle!

Pannkakstårta på skolavslutningen ska det förstås vara! Paleo-style, för att även passa mamman i familjen. Mycket uppskattat och enkelt. Bananpankakor enligt tidigare recept, kokosgrädde och jordgubbar.

Betongpyssel med barnen

Kladdigt men roligt!

"Titta Mamma!"

"Jag har handskar!"

"Nu jag jobba som du!"

Ut med geggan!

och på baksidan ska man förstås skriva sitt namn så att man vet vem som gjort skapelsen!

Och resultatet ser också riktigt lovande ut tycker jag!

Trädgårdsportal

Senaste snickeriprojektet känns nog ganska färdigt nu. Det tog avsevärt mycket mer tid i anspråk än vad jag trodde. Jag är, som alltid, optimistisk i min uppskattning om hur svårt och tidskrävande ett arbete är. Framförallt när jag aldrig gjort något liknande innan. Hur svårt kan det vara, liksom?

Svaret på den frågan lyder den här gången: Ganska svårt och krångligt när det är man bygger ska vara över 2,5 meter högt och "fristående", och man är ensam om att få upp det hela. Under arbetets gång har det verkligen sett ut som skrutt och jag har gång på gång tänkt att "nej, det här går inte. Det blir inte bra. Jag lägger ner. Jag river skiten". Det har lutat åt alla tänkbara håll, reglar här, stöd där... Maken undrade första dagen om jag skulle bygga en flaggstång ;-) (ungefär så långt kom jag på 3 timmar. Reste en lång stör, snett vart det också).

 3 timmar ja. Det var ungefär så lång tid som jag trodde det skulle ta att bygga den
här portalen över grinden. "En förmiddag", tänkte jag. I verkligheten stämde det inte riktigt. Jag har inte tagit tiden, men iaf 6-7ggr min ursprungsuppfattning om tidsåtgången landar det nog på.

Men nu står iaf resultatet klart att skåda! Jag är glad att jag inte gav upp på vägen, för det blev jäkligt bra! (Det brukar jag tycka i slutändan, även om jag tvivlar innan. Jag måste bara göra om och göra rätt några gånger, testa mig fram. )

Sommarfärg?

Enligt en del är rött julens färg. Jag håller inte med där! För mig representerar den sommar! ;-)

 Åh, egna jordgubbar... Att köpta i låda inte smakar till närmelsevis lika gott känns inte så konstigt, men inte heller solmogna bär direkt från plantan på självplock kan jämföra sig med dessa små smaksensationer. Kanske om man hittar en ekologisk odling? (Tyvärr har även hundarna kommit på att det är gott med jordgubbar, så de huserar gärna i landet, jag antar att jag måste sätta upp något slags staket runt.)