Första steget mot en faverolle-grupp

...är taget! Fick 18 ägg från Norge häromdagen, och idag har 10 av dessa lagts under lilla hönan Vera (hur lyckas 400g liten Vera täcka 700g faverolle-ägg utan bekymmer, det är ett mysterium för mig... =)) och de sista 8 äggen i maskinen. Om 3 veckor får vi väl se om det var ngt liv i de norska äggen. Kan ju vara lite si och så med befruktningen så här på hösten.
Vera ligger iaf tryggt på sin äggsamling, jag förstår mig inte på den hönan, hon ruvar 4 kullar om året men blir inte alls sliten då hon sköter sig själv exemplariskt även under ruvningen, är ute några gånger under dagen och äter, skiter och badar, och går sedan tillbaka till redet. När kycklingarna är kläckta så väntar hon ungefär 8 veckor, sedan börjar hon värpa med kycklingarna hos sig i redet. Ytterligare ngn vecka senare lägger hon sig att ruva på nytt, också nu med sina gamla kycklingar, som vid det här laget brukar vara större än henne själv då hon alltid ruvar andras ägg, hos sig. Det är en ganska imponerande bedrift! Än så länge i år har hon ruvat fram ca 30 kycklingar, och snott några extra från ruvande grannhönor. Förhoppningsvis blir detytterligare några småttingar i år!

Jag letar fortfarande efter faveroller, den 10:e åker jag ner till Skåne för att förhoppningsvis få med mig några hem. 2 hönor är bokade, och jag är spekulant på några kycklingar hos en annan säljare också. Spännande!

Frostnatt och ond bråd död

Första frostnatten och därmed frös en del växter ihjäl i trädgården. Tyvärr låg jag efter med skörden efter min sjukhusvistelse så det var en del grönsaker kvar i landen... Men jag antar att det är sånt som händer om man inte har bättre vett än att gå och bli sjuk sådär olämpligt som jag blev. =)Kanske tråkigast av allt är att Dahliorna vid entren som jag fick av Elin i våras, och som nu hade mer knoppar än de haft under hela sommaren, inte heller tål frost utan ser ganska vissna ut... Ja ja, så kan det bli. Ska plocka upp knölarna så det blir nya dahlior nästa år istället.

Fårklippning

Så var det dax får höstens fårklippning igen! Monica kom och gjorde som vanligt ett bra jobb med hela gänget. Fort som tusan går det! Hon hinner klippa hela flocken på samma tid som vi själva skulle hinna med en enda (på vilkor att den där enda stod jäkligt stilla. =)) Rent generellt var de i lagom hull, ngn tacka som gick med tvillingar nu var lite tunn, men annars såg det bra ut.

Roligast av allt var nog att se Monica och baggen, där snackar vi sumobrottning, baggen är väldigt... välväxt =), och väger ungefär det dubbla mot Monica som inte är så stor själv. Men det gick ju det med, även om det såg ut som David och Goliat. Som sig bör så "vann" ju "David" då. "Goliat" kämpade dock inte emot direkt, utan stod mest bara där och var tung när han skulle sättas på rumpan. =)

De tacklamm som togs ifrån för 1½ månad sedan släpptes nu tillbaka i flocken, och slöt sig genast till sina respektive mödrar. Detta förvånade mig, trodde inte de skulle ha sådan koll efter att inte ha sett varandra på så lång tid, men det var ingen tvekan om saken där inte!

Innan vi hade egna får så trodde jag att ett vitt får är ett vitt får, att de såg i det närmaste likadana ut, men så är dte verkligen inte, långt ifrån. Det är roligt att det är så lätt att känna igen alla fåren, trots att de inte har några speciella teckningar utan bara är helt vita/helt bruna så ser jag direkt vilket får det är efter hur de ser ut i ansiktet. De har väldigt starka personlighetsdrag när man lärt känna dem! Samma med lammen, man ser direkt vilket lamm som hör till respektive tacka, även där på deras ansiktsdrag. Marängs tacklamm ser ut som en exakt kopia av sin mor, fast än så länge lite mindre. Det är häftigt! (Jag är nog ganska... lättimpad. =))

Renaste hönshuset i kommunen!

...har jag nog nu! Har ägnat dagarna 3 åt regelrätt sanering i hönshuset. Jag har inte upplevt att det var så skitigt där inne, jag mockar och dammsuger ju varje vecka hos de små liven, men nu när jag såpskurat från giolv till tak så syntes skillnaden mer än tydligt!!

Det blir visst en hel del fläckar på väggarna av höns som varit ute och badat i fuktig jord och sedan skakar sig, dessutom lyckas de skita på väggarna. Och på sittpinnarna. Osv. Jag vet inte hur de bär sig åt. =) Men med rotborste och grönsåpa så blev hönshuset som nytt, så rent och fint och ärligt talt, inte en doft av höna. Det "problemet" åtgärdar dock hönsen inom ett par dagar.

Synd att jag varken har tid eller engagemang att alltid hålla det så här rent, för det är verkligen en fröjd att vistas hos hönsen efter en sådan här storstädning. Nog för att det är trevligt annars också, och mitt hönshus anses nog vara väldigt välstädat rent generellt, men... Såpskurning varannan vecka, det vore ngt det!

Försökte fota hur rent och fint det blev, men det var visst inte det lättaste i mitt hönshus. Det är liksom inte fotovänligt utan man får bara med en liten del i taget. vad som däremot fastnade på bild var hela appenzellerflocken, som samlades för att undersöka vad matte höll på med. Ni ser dock i bakgrunden hur välskurat allting är! =)Appenzellerhönsen har förövrigt hunnit bli riiktigt trevliga under det gångna året, från att ha varit hysteriskt nervösa och flaxiga och dessutom svåra att föröka har de blivit en harmonisk nyfiken flock som i år haft 100% befruktning på sina ägg och fått massvis med riktigt fina kycklingar!

Ingen som vet?

Jag ringde avdelningen nyss, men naturligtvis var det en av de få sköterskor som jag inte lärde känna under min sjukhusvistelse, som svarade. *suckar* Hon visste ingenting, inte vem jag var, inte vad som var sagt, och inget annat heller. Hon visste ungefär lika lite som jag med andra ord (eller, jag visste nog mer, för jag är skapligt medveten om vem jag är iaf... =))

Fick rekomendationen att ringa medecinmottagningen i em. Jaha, så nu ska jag dra den 3 veckor långa historien för ngn ny läkare. Väldigt roligt... Kan man med och säga "jag orkar inte berätta hela den här historien, leta fram min journal och LÄS, och återkom till mig" =D

Känns inte riktigt okej...

Nu är det en vecka sedan jag började äta igen, och det fungerar fortfarande inte tillfredsställande. Ska det vara så här? Jag mår allra bäst om jag låter bli att äta, men det går ju inte, alltså äter jag och sedan mår jag fan så illa. Jag får kämpa i ett par timmar efteråt för att inte kräkas, och ibland (ett par gånger per dag) går det inte, utan jag kräks i alla fall. Känns inte helt okej det här...

fortsättning om de feta lammen =)

Fick snabbt en förklaring till varför våra lamm ansågs vara i fetaste laget. =) Dels så uppfattade slaktaren dem som fetare än klacificeringen sa, och denna kundkretsen vill ha ett magert kött med förhållandevis neutral smak. Och det verkar som om lammsmaken blir mer karaktäristisk när lammen är fetare. En hel vetenskap det här! Ska bli spännande att gå kursen!