Inte alltid så roligt

Så här års tycker jag i ärlighetens namn att det är ganska jobbigt med alla djuren. De håller mest till inomhus så det blir mycket skit att mocka (och så går det trögt att köra skottkärra i snön, när man väl har skottat fram stalldörren så att man ens kommer in i boxarna, vill säga), och framförallt så är det ett evinnerligt vattenbärande. Det är vattenhinkar morgon-middag-kväll, och det går inte att komma ifrån att 25 får, 30 höns och 2 hästar gör av med ganska mycket vatten på ett dygn... (Och för att återigen gnälla lite över foglossningen, så måste jag påpeka att den inte precis gör vattenbärandet trevligare!)Men! Om man bortser från allt tungt extrajobb, så är det väldigt härligt med vinter, iaf en dag som denna med solsken och knarrande snö i -13 gradig kyla! Världen är plötsligt så vacker och ljus!

Halkskydd

Halt halt halt är det ute, därför har både jag & Stybbe investerat i halkskydd. Jag i form av broddar till skorna (tantvarning, jag vet, men det gör SÅ ONT att halka när man har foglossning!)
och Stybbe i form av ett par snökedjor till traktorn. Vi är väldigt beroende av att kunna ploga snö med den problemfritt, har ju nästan 1 km väg (som alltid tenderar att driva igen) att hålla i ordning, utöver gårdsplan mm. Inget man direkt skottar för hand. Och plogandet går ju onekligen lite lättare när traktorn får fäste och inte bara står och slirar! =)

Första advent!

Snöstormen vrålar utanför fönstret, det snöar verkligen på tvären! Klass 1 varning råder, och på radion ber de allmänheten hålla sig inomhus och i nödsituation ringa 112...

Vi följer den rekomendationen, så när alla djur fått mat och vatten, stannar vi inne i värmen med julmusik och lussebak!

Varmt under

Eftersom det verkar bli en riktigt kall vinter i år igen, så blev det till att köpa ett riktigt underställ till Alma i. 70% ull, från UllMax. Jättemjuk och skönt, och så varmt! Idag har vi tillbringat över 3 timmar ute och grillat i skogen, i blåst och -8, och ändå var hon varm när vi kom in!
Jag skulle behöva ett dylikt själv också, jag som är så frusen... Dock får det väl vänta tills nästa år, just nu kommer jag inte precis i min vanliga storlek och jag lär ju inte bli MINDRE över vintern... (Och det är lite för dyrt för att jag ska kunna köpa en uppsättning bara för i år.)

3år

I 3 år har gården varit vår! 3 år av bök och stök och arbete och lycka och glädje, den här gången blev det verkligen rätt. Det är inte bara ett beoende, utan ett hem, vårt hem! Jag tror inte att vi någonsin kommer ångra att vi köpte den här gården.

Vi har fått gjort ganska mycket, och än mer återstår. Ett ställe som det här blir man nog aldrig "färdig" med, särskilt inte när man ideligen har nya ideer om vad man vill göra och utöka med... Men det är väl lite det som är charmen också, och vi gillar ju att ha saker i görningen.

Underbart vinterväder

Egen honung

...är en dröm som jag hoppas ska bli sann så småningom!

(bilden lånad från odlarsidor.se)

Det är inte första gången jag anmäler mig till biodlingskurs, men det har alltid kommit något i vägen. Och så blev det väl även denna gång egentligen, med besvärlig graviditet nu, och planerad barnafödsel lagom tills det börjar bli varmt ute och dags för praktik...

Jag valde dock att bortse från de eventuella hindren denna gången, och har nu hunnit med ett antal teoritimmar på den studiecirkel i biodling som studieförbundet vuxenskolan anordnar här i stan. Jätteroligt och intressant är det, men ganska avancerat, och mycket att lära sig och förstå sig på. Men det är väl det som är lite av tjusningen också, att sätta sig in i binas hemliga liv... Och att det inte finns några självklara sanningar om hur man ska göra, utan det finns lika många sätt att sköta bin på, som det finns biodlare. (samma sak som med hästar och hästfolk, alltså...)

Av naturliga skäl blir det dock inga egna bin för mig till våren, det grämer mig lite för jag är ganska peppad till att sätta igång, men jag får väl inse att jag kommer ha fullt upp ändå... Med alla djuren och mer än 20 lamningar, i samma veva som vi själva ska ha barn. Onödigt att lägga till ännu ett måste precis just då, det räcker nog att försöka hinna med de planerade träffarna med praktisk i studiecirkeln. Så får det förhoppningsvis bli egna bin året därpå.