Mördare!?

Vi har hittills varit förskonade, men nu plötsligt hittar jag en massa sniglar, både i växthuset och bland grönsakerna, sniglar med ett för mig nytt utseende. Är det mördarsniglar? Vad säger ni som har erfarenhet av sådana här odjur?

Sadelkammaren, -del 2

Det ska bli både stall och sadelkammare här, -någon gång. Tyvärr är det ingen högprioritet, varken ekonomiskt eller tidsmässigt...

För 1 år och 8 månader sedan sattes det upp reglar till väggar och tak, sedan hände inte mer. Men nu har vi (eller snarare maken) påbörjat steg 2! Skivor och isolering! Tanken är att det i år ska bli såpass klart att jag kan hänga in sakerna och ha värme på där inne till hösten . Den där andra lyxen, t.ex. plant golv, målade vägar, belysning och dörr direkt in till stallet så man slipper gå ut på gårdsplan, det får bli något annat år. =)

Avtryck i gips 2

Så här blev de, avtrycken på Tildes hand och fot! De var dock lite svåra att fota, så verkligheten överträffar bilden den här gången.

Färdig-rymt

De 6 värsta tackorna har flyttat:

Försök rymma nu, fårjäklar!

Tillsammans med tackorna åkte även de två äldsta bagglammen, födda den 8:e mars. Det ät lite intressant; de är jämngamla med Tilde, dvs 4½ månad gamla, och vägde, precis som hon ca 3-3,5kg vid födseln. Men nu efter 4½ månad väger Tilde kanske 7,5kg, medan bagglammen närmar sig 50. Lite skillnad på tillväxttakten är det allt. =)

Sova gott!

Vi har uppgraderat sovandet här hemma!

Tilde har ju ändå inte använt spjälsängen så den har vi tagit bort, och istället satt ihop en 120 med en 90, så vi fått en jättebred dubbelsäng istället. Sedan ställde vi den in mot väggen så lillskrutt inte kan ramla ur, och därmed har sängen uppdaterats till en FAMILJESÄNG, och det är inte alls trångt längre!Även Alma har fått en ny säng av sin morfar, den obekväma juniorsängen (ribbotten mes skummadrass) har bytts mot en 90cm bred dagbädd med ordentlig resårmadrass och en tjock mysig bäddmadrass. Hon är sååå nöjd!

Present!

Bonusmormor (eller vad man nu ska kalla det, morfars sambo iaf) har stickat en underbar kofta åt Tilde! Visst ser lillfisan nöjd ut, i sin nya fina tröja!? =)

Gissa vem!?!

(Ni som VET svaret kan ju hålla det för er själva. =) Men ni andra är välkomna att gissa! )

Jättegod!

...är den, årets potatissort ROCKET. En av de bättre vi odlat faktiskt! Dessutom räcker potatisen från en enda planta till en regäl middag för hela familjen, så produktiv är den också!

Sängben?

Alma måste få en ny säng.

När hon vid 20 månaders ålder slutade sova i spjälsäng fick hon en juniorsäng, men nu i efterhand kan vi bara konstatera att det var såååå onödigt. Nu när hon är lite tyngre blir det inte heller särskilt bekvämt med ribbotten och en förhållandevis tunn skumgummimadrass. Hon borde fått en resårmadrass direkt, men det är lätt att vara efterklok.

Först tänkte jag att det måste bli en säng med medar, inte ben (jag har själv förstört ett antal sådana där ben, eller rättare sagt fästet mellan madrass och ben, när jag varit vårdslös och slängt mig i sängen för många gånger....)

Sedan började jag fundera: ska det verkligen vara ben på sängen alls? Ligger den inte lika bra direkt på golvet? För det där utrymmet under sängen blir ju ändå bara jättedammigt, och där samlas dessutom all bråte som man inte ids plocka in på sin rätta plats (vet jag av egen erfarenhet. Jag har också varit 5. och 10. Och för all del 15 också, jag var lika slarvig då...) Finns det egentligen några som helst nackdelar med att ha madrassen på golvet? (förutom att det blir svårare för gamla stela föräldrar att ta sig upp, men det bekommer ju inte Alma! =))

Örtsalt

Jag har landen fulla med örter, men är dålig på att använda dem annat än färska i matlagningen sommartid... Men nu har jag provat på att göra örtsalt! Riktigt gott blev det!

Utöver havssalt använde jag massvis med libbsticka, persilja, timjan, mejram, oregano, dragon, gräslök och vitlök. Mixade ihop allt, torkade och mixade en gång till. Enkelt och genialiskt! Gott på det mesta (inklusiver morotsbrödet, ett gammal recept som jag dammat av och börjat baka igen! =))

Bära barn 3

Behovet av att kunna bära Tilde på ryggen har funnits ett tag nu, att bära fram går inget vidare vid framåtböjda aktiviteter som t.ex. mockning och ogräsrensning. Men Tilde VILL BLI BUREN. Att bära på ryggen i trikåsjalen fungerade inte alls, så vi fick utöka bärredskapsparken med en ergonomisk sele. Det blev en manduca.

Det gick oväntat lätt att få upp henne på ryggen faktiskt! Och sedan satt hon riktigt bra. Huvudstödet som jag var skeptisk till utformningen på, uppskattade hon jättemycket och somnade nästan omgående när det kom på, men det var svårt att sätta på det själv när hon var på ryggen... Jag måste bli smidigare helt enkelt! =)Manducan känns som en perfekt "arbetssele", så kan trikåsjalen få fortsätta att användas vid mysbärande, promenader, handling och liknande. Och när den är urvuxen (bruksanvisningen säger 18kg, men i verkligheten handlar det snarare om 8-10kg innan det blir för instabilt med det elastiska tyget...) blir det nog en hemsydd MeiTai som ersättare... Men jag hoppas det dröjer, både jag & Tilde älskar verkligen trikåsjalen, mysig, ombonad och väldigt avlastande!

Inte så gott, kanske...

...men i alla fall väldigt roligt verkar Tilde tycka att det är, det här med min hemlagade pure. Hon kladdar och sprattlar, skrattar och "pratar", och hon drar och sliter i sin haklapp. Allra helst ska den knölas in i munnen också, ihop med den mindre goda puren... =)

Trögt...

Det går förbaskat trögt med växthusodlingen i år. Plantorna är stora och fina och det finns gott om både blommor och kart. Ingen ohyra har jag heller. Men tomaterna mognar inte (vi har bara fått 5-6stycken än så länge...) och det blir inga gurkor heller, fruktämnena gulnar och ramlar av.Är det temperaturen som är problemet tro? Förutom en kortare värmeperiod så har det ju nu varit ganska svalt en tid... På nätterna är temperaturen ofta under 10 grader! (det vet jag, för då är jag uppe och matar bebis! =))

Ringblommesava steg 1 och 2

Jag har i flera år tänkt göra ringblommesalva, en fet, mjuk salva som är bra för torr hud och lindrigt eksem, och som är helt och hållet naturliga ingredienser... Och nu ska det bli av tänkte jag!

Steg 1 är Almas fina ringblommeodling (slingerkrasse i kanterna)Steg 2 är en stor glasburk full med blommor och ekologisk rapsolja.Nu ska blandningen stå i ett varmt fönster i 6 veckor, innan det är dax för steg 3. =) Undrar bara vad jag ska använda för burkar till salvan sedan? Jag behöver ju inte så många, tänkte bara göra salva för eget bruk (och kanske ngn burk till släkt och vänner) så att beställa från burkaroch flaskor känns för kostsamt... Och gamla syltburkar är för stora... Hm...

Mirakelmedecin? Tillfällighet?

Åter en liten uppdatering om hur det går med Tilde...

I tisdags var vi hos läkaren i Skövde. Efter lite undersökning, mått osv, kom man fram till att Tilde inte verkar vara sjuk, hon utvecklas så bra och är stark i kroppen, och tillväxten stämmer helt vikt-längd-huvud vilket tydligen gör att man kan utesluta div hormonella störningar. Hennes hull är just hälsosamt hull och inte vätska... Hon är inte uttorkad... Kanterna på skallbenet var tydligen normala, en del barn kan se ut så under vissa skeden i tillväxten tydligen... Ser förvisso underligt ut, men det är åtminstone inget fel.

Hon sover mycket och är inte särskilt glad av sig..., ja, men det torde alltså vara personlighetsdag och inte sjukdom. Och att hon inte äter... Vissa barn gör helst inte det. Matvägran förekommer ju oförklarligt hos en del barn, fast det inte är ngt fel på dem... Så det här är vad man tror nu då. Kanske är det riktigt, kanske har vi bara fått en trött, sur liten matvägare...? Isf är hon raka motsatsen till Alma. Tilde är tydligen den allvarliga typen, och gnällier för ganska lite... sover 18-20h/dygn och äter så lite som möjligt... Alma har redan från början ätit som en häst, bara sovit 9h/dygn och varit ett stort leende hela hon... Men visst, alla är ju olika.

Vi får väl utgå ifrån det här nu då. Läkaren hade skärpt till sig, sa inte bara att !det är inget fel på henne!", utan förklarade ganska ingående vilka tecken han gick efter, och vilka tecken man hade sett om det var div olika tänkbara sjukdomar...

Sedan bad jag om ny medecin, jag ville prova att ge henne nexium istället för zantac, för jag upplever att hon har ont av sina uppstötningar. Och det fick vi, enbart för att jag ville prova, läkaren sa rent ut att han inte trodde det skulle göra någon skillnad... Men sista dagarna har det fungerat mycket bättre med Tildes mat!

Och inte vet jag om det beror på medecinen eller är en ren tillfällighet, men hon fick första dosen nexium mitt på dagen på tisdagen. På onsdagkvällen gick det ovanligt bra att mata henne, och sedan har det gått bättre och bättre faktiskt! Inte så att hon ha blivit ett matvrak precis, men de två sista dygnen har hon fått i sig ca 75% av "normalbehovet" (kcal), och det är mycket för att vara Tilde, hon har ju legat på knappt 50% i månader nu..

I natt fick hon i sig 4dl (!!!) ersättning, och till frukost 1/2 port gröt. (normalt sett ca 2,5 ersättning och 1/4 port gröt) Sedan till lunch fick hon i sig en hel dl pure, och åt "på riktigt" för första gången på flera månader, dvs ville äta: gapade och smaskade istället för att bara äta för att vi stoppar in mat i hennes mun. Det är inte klokt hur lycklig man kan bli av att se sitt lilla barn gapa efter en sked mat!

Jag känner mig helt lyrisk, kanske kan vi ändå få ordning på Tildes bekymmer! Hoppas det håller i sig nu. Det märks så tydligt på henne, ju mer mat hon får i sig, ju mer orkar hon vara vaken, och ju gladare och mindre gnällig är hon... (kanske ingen trött-sur-matvägrarbebis ändå?)

Läkaren sa att bebisar bara fick äta nexium max 1 månad, så vi måste sluta med den sedan igen... (fast det är jag tveksam till, vet flera bebisar som ätit nexium i över ett halvår utan problem) Då märker vi väl om det var den som gjorde nytta, eller om det här bara har kommit av sig självt...

Nyaste "tricket" är annars att suga in underläppen i munnen, hon gör det hela tiden nu! Ibland suger hon in läppen i sömnen också, och suger så hårt att hon vaknar. (och kommer på att hon ABSOLUT måste ha tutten. Vi kan hålla på så i timmar på natten: hon ammar, somnar, släpper bröstet.... sover en stund och suger sedan in läppen och vaknar, ammar-somnar-släpper-suger in läppen-vaknar...=) )

Sent ute

Min syster och en barndomsvän (tonårsvän? Vad säger man? Vi umgicks iaf för si sådär 12 år sedan, när jag var runt 15...) kom på besök i dag och ville plocka jordgubbar. Säsongen är ju i det närmaste över, men på Klackholmen hade de fortfarande öppet så vi begav oss dit.

Det var riktigt ont om bär, och dessutom fick vi ett fält som skulle plöjas till hösten och därför inte hade rensats... Så det var i ärlighetens namn mer ogräs än jordgubbsplantor. Men men. Är man ute i sista sekunden får man ta vad som bjuds, och lite gubbar fick vi ihop till sist. Bären mosades ihop med lite socker och ligger nu i frysen för att förgylla våfflor och pannkakor längre fram!

Godast! samtliga kategorier...

Sylt, saft, kräm... Ingenting slår klarbären, det blir så gott!
I år har våra gamla misskötta träd burit ovanligt mycket frukt också. Oväntat, för det var både regnigt och blåsigt när de blommade; dvs likadant som i fjol, och då fick vi inte ett enda bär...

Tilde 4 månader

63,5cm och 7250g,Tilde växer precis som hon ska! (fast alldeles för fort, tycker jag! =)) Just nu vill hon hålla i allt, särskilt sådant som prasslar... Och gärna äta på det också. Papper är gott! Och storasysters hår...

Idag har hon fått sin första vaccination också, det blev en del gråt men det gick över förhållandevis snabbt ändå. Hoppas hon inte mår allt för dåligt av sprutan. Nu blev ju 3-månadersvaccinationen en dryg månad förskjuten iom att Tilde inte har mått så bra och jag har tyckt att det är lite tidigt att vaccinera vid 3 månader. Egentligen hade jag nog velat vänta ytterligare en tid, känns inte bra att spruta in en massa kemikalier i en sådan här lite kropp.. Men nu är det gjort iaf.

Avtryck i gips

Att göra avtryck av små söta fötter är ju lite mysigt... Och inte behöver man köpa dyra materialsatser heller, jag såg på ett forum bilder på riktigt fina avtryck, gjorda i gips, med formar av trolldeg...

Och så kan man försöka igen, och igen, och igen... Man kan göra många avtryck av gips för 38kr... Och ingredienserna till trolldegen är ju i det närmaste gratis dessutom. =) Och jag fiuck verkligen försöka många gånger, varje gång Tilde kände leran mot huden kramade hon ihop både fingrar och tår, men tillslut blev avtrycken skapliga!

Och själva gips"figurerna" blev nog bättre än väntat. Nu är bara frågan: hur får man bort trolldegen utan att skada gipset...?

Flädersaft

Syltandet och saftandet går på sparlåga i år, men lite flädersaft har det faktiskt blivit ändå! Något måste vi ju ha att bjuda på när det är kalas... Därtill är det inte fel att låta ett glas flädersaft påminna lite om sommaren, när det är är kallt, blött och mörkt ute. =)

Årets troligen sista sådd

Nu har jag sått lite sena fröer på de platser som blivit tomma i pallkragarna när vi skördat spenat och potatis. Det blev tre för mig nya sorter: kinesisk rättika och kål (pak choi) samt trädgårdsportlak. Spännande att se vad det ska bli av de här! Jag har aldrig varken odlat eller ätit någondera.

Sommarläsning!

Äntligen har jag fått tag på John Seymoures bok "självhushållning" på svenska! Det har inte varit alldeles lätt, jag har fått leta länge... Men nu är den här min, bara min! =) Jag har förstått av andra att den både är en god kunskapskälla, och därtill riktigt härligt nördig! =)Ytterligare ett par böcker på temat självhushållning har faktiskt hamnat i bokhyllan den här sommaren, den är "Stefans lilla gröna, -handbok i utanförskap" och "Odla dina egna grönsaker". Den första kanske inte så mycket kunskap men desto mer inspiration, och den andra tämligen ingående beskrivningar hur man bäst lyckas med olika grönsaker.

45 minuter senare...

45 minuter efter gårdagens inlägg om oansvariga bilister skedde en mycket allvarlig olycka 2 km härifrån. Två bilar frontalkrockade mitt på en lång raksträcka, en typisk omkörningsolycka skulle jag säga... Men det vet jag ingenting om egentligen, det är bara spekulationer från min sida.

Tre döda. Fyra allvarligt skadade.

Kör försiktigt mina vänner.

Kärleken till ett barn

Jag läste ett blogginlägg idag som fick ögonen att tåras. Fredrik Backmans text innehåller inte bara kritik mot de oansvariga bilförare som dagligen riskerar andra människors liv, utan är också en otroligt vacker kärleksförklaring till sonen Nicholas. En fantastisk beskrivning av kärleken till ett barn, så som jag tror att många av oss (de flesta!?) känner när de har blivit föräldrar.

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

Egna gubbar...

...smakar bäst! Jag vet inte varför, men av någon anledning är våra egna bär alltid snäppet godare än de på självplocken och i affären...Trots fårens invasion i jordgubbslandet, så blev det en rekordskörd här i år. Ja, så mycket rekordskörd det nu kan bli på 4½ kvadrat. =) Inte räcker det till några syltburkar inte, men vi har iaf kunnat förse oss dagligen i landet, och ändå fått ihop till ett par skålar att avnjuta med glass till... (sojaglass för min del. Kanske inte riktigt lika gott som "vanlig glass", men ett ok substitut i brist på annat!)

Tidigt odlingsintresse!

Tilde intresserar sig för odling, med alla sinnen! Här frossar hon i Impectas frökatalog. Bäst verkar kålen smaka. =) (Även Almas odlingsintresse kom i tidig ålder, se här!)

Tomatpremiär!

Första tomaterna i växthuset har mognat, små orange-gula godbitar av sorten Sungold. Smakar helt gudomligt!Generellt tycker jag att små tomater smakar mer än stora... Tyvärr är väl avkastningen inte lika hög som hos normalstora, röda växthustomater, men smaken är desto bättre!

Odlingarna 1 juli

Ja så här ser här ut nu. Det har hänt en hel del sedan 1 juni!
Det här med att fotografera varje månade var en riktigt BRA ide, det gör mig mer motiverad till att få bort det värsta ogräset, i alla fall en gång varje månad! =) Vissa växter, t.ex. ärtor och jordärtskockor, är bitvis väldigt låga; det är där fåren varit framme och beskurit...

Löklandet är illa åtgånget av ogräs och något oförklarligt har hänt med sparrisen; de sista nya skotten som kom gulnade och torkade när de bara var några cm långa, och den sista månaden har det inte kommit några skott alls... (Någon som vet vad som kan vara fel där?) I övrigt växer det bra! =)