Det är på ett vis skönt att det är över för det är ganska mycket jobb och viss oro också, och jag är så känslomässigt engagerad i våra djur att jag blir väldigt ledsen när det inte går som det skall. Samtidigt är det både spännande och intressant att få närvara vid alla dessa förlossningar, se alla dessa nya liv komma till världen... Varje födelse är ett litet under på något sätt. Så i smyg längtar jag tills det är dax igen om ett år. Men först ska jag njuta av alla skuttande, klättrande, studsande och helt sjövilda lammungar som far runt ute i ladugården, och snart även ute i hagarna.
Årets "sistfödda":


1 kommentar:
Attans också. Min hund-/äggrunda var ngn timma för tidig!
Skicka en kommentar