Det började väl inget vidare, domaren frågade om det var några som inte tävlat förut (vilket vi ju inte hade ;-)) och då fick vi följdfrågan om vi gått kurs, vilket vi ju inte heller har, och det gick domaren tydligen igång lite på. Jag kände mig närmast idiotförklarad när han inte bara nöjde sig med att påpeka att det borde vi göra för det gav så mycket, utan även menade att har man "bara skrivit ut skyltar från nätet" så missar man alla detaljer och det syns verkligen att man inte lärt sig på riktigt ungefär. Plötsligt blev ju nerverositeten betydligt värre, och jag kände en väldig press att prestera extra bra... (prestationsångest hade jag ju redan innan dessutom...)
Tävlingen gick i en stor kallhall med matta på golvet, och ekipagen fick vänta på sin tur och träna utför i snön och blåsten, för att sedan kliva in i hallen och starta.Det i sig var ju lite annorlunda, oftast vistas man ju på samma ställe som tävlingsbanan finns på, innan man startar och hunden har därmed hunnit kolla in omgivningen. Det försvårade förstås, men samtidigt vad ju störningarna i form av andra hundar mm därmed helt obefintlig och det var lugnt, tyst och stilla.
Och bra, det gick det på det stora hela! Toolah var glad och uppmärksam, helt fokuserad på mig och alla vanliga brist-på-rutinpoäng som man kan förvänta sig så här första gången, så som nosande i backen, sträckt koppel mm, uteblev helt vilket känns kanonbra!
Däremot så fick vi regält poängavdrag när hon reste sig under sitt-ligg-gå runt, ett moment som aldrig har varit ett problem tidigare men som nu missades pga att jag hade för brottom och inte var tillräckligt tydlig och dämpande... Det stör mig förstås en del, men förhoppningsvis har jag lärt mig något på det hela, och sänker tempot lite. I övrigt fick vi poängavdrag i springande 360 vänster, där farten var för hög och Toolah inte riktigt hängde med i svängen utan hade kraftig kontakt med mitt ben vid ett tillfälle. Även detta kunde förstås undvikits med sänkt fart, men att Toolah höll ångan uppe är i sig possetivt, så det här felet stör mig inte särskilt.
Domaren tog mig åt sidan efteråt och berömde vår prestation, jag antar att han kanske även själv kände att han varit lite orättvis mot mig innan? (vilket jag förstås talade om för honom att jag tyckte. Att hålla tyst är inte min starkaste sida, ha ha) och poängen blev hela 87 vilket räckte till en tredjeplacering (av 33 startande) och fina vitsord (se bilden) Så nu efteråt känns riktigt bra, och sporrande inför att tävla mera!
Framförallt känns det helt otroligt att titta tillbaka 7 månader här i bloggen, vad jag skrev när vi just fått hem Toolah. Jag som enbart hade som förhoppning att hon skulle kunna bli en glad familjehund som ville hänga med på skogspromenader... Ofattbart att hon som då var slö, låg och helt ointresserad av samarbete, nu har startat sin första tävling, och det med det här resultatet!
Och nu springer hon utan vidare en mil i lössnö framför 4-hjulingen (cykla är ingen höjdare på det här underlaget) och vill knappt vänta in mig och maskinen på sträckor där jag måste sänka farten. För att få henne att "skritta av" efteråt får jag koppla henne, för hon vill bara fortsätta springa! Det är så härligt att se henne!
Hennes forna slöhet är ett snabbt bleknande minne, och jag kan knappt förstå att hon i maj i år inte sprang frivilligt, och att förra ägaren berättade om sina försök att springa/löpträna vilket resulterat i att hunden ovillligt mer eller mindre fick dras med i kopplet... Verkligen raka motsatsen mot nu! Energin har stegrats hela den här tiden vi haft Toolah, och den allra sista uppåtsvingen kom när vi gick över till färskfoder och BARF. Aldrig trodde jag väl att hon skulle kunna bli så här pigg och energisk! =) Tänk att hon blev den tränings och tävlingskompis jag önskade mig ändå, och det så här fort, om än med väldigt många timmars arbete varje dag. Hon är fantastisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar