Stackars Ylle är snart 1 år och har aldrig klippts. När vi fick hem honom för ca 2 månader sedan, ville vi inte heller klippa då det var svinkallt, och han skulle bo ute med baggruppen. Eftersom han var ny visste vi inte om han fick komma in i huset, så klippningen fick vänta.
Det är fortfarande kallt, men nu vet vi med säkerhet att han får gå in, så det var det väl dags att ta tag i eländet... Fy tusan , ihopfiltat, stora klumpar med skit, pälsätare...
Och så en bagge som är mer vild än tam (han försökte stångas, bitas, sparkas. (har aldrig träffat ett får som bits och sparkas förut!?!) Han hoppade på mig... Och stod inte stilla en minut..) och jag är ju som bekant helt ovan vid saxen... Vars skär dessutom lämnade en hel del att önska. Så det var lite av en pärs. Eftersom han inte stod still (mest därför, i alla fall) fick han en del sår... Och av samma anledning fick jag en jäkla massa blåmärken! Men nu är han i alla fall både klippt och ohyrebehandlad. Det känns skönt!
FÖRE |
EFTER |
FÖRE |
EFTER. Svansen är verkligen jättelång, ser hur roligt ut som helst! Dock ser man att den är alldeles krokig av gamla frakturer, undrar hur de uppkommit? |
2 kommentarer:
Det är inte säkert att det är frakturer han haft på svansen, det kan vara medfödda defekter också som ger krokig svans.
Fin är han iallafall, Ylle:)!
Kram från Marie, som hittade in här av en slump
Jasså, ja det är säkert möjligt! Nytt scenario för oss, som bara haft får med korta svansar tidigare =)
Skicka en kommentar