Inga fler j-a kaniner!

Jag vet. Jag har sagt det. Och inte bara en gång... Ändå hade maken igår en anledning till att ställa frågan: "Varför sitter det kaniner i ladugården?!"

Ännu en gång kan vi alltså konstatera att vi har kaniner. Detta mjuka lilla djur med i alla fall för mig tydliga för-och nackdelar:
Fördelar
-De lever i huvudsak på grovfoder
-Köttet är både gott, nyttigt och förhållandevis billigt ur såväl ekonomisk som miljömässig synpunkt.
Nackdelarna
-De är lite i sötaste laget för att slakta, men det ska nog inte vara något bekymmer nu längre när jag är mer van vid det hela.
-Och sedan är det burarna. Att ha djur en och en i små burar tilltalar mig verkligen inte alls! Varken arbetsmässigt eller i djursynpunkt. Jag vill att mina djur ska kunna röra på sig, springa omkring, bete sig naturligt... Och att ha ett antal boxar a' 4-5 kvadrat eller liknande, med ett djur i varje, känns inte heller möjligt, om inte annat för att det saknas plats i ladugården.

Nu gör jag därför ett nytt försök. Med kaniner i grupp(fast en del påstår att det absolut inte går), så jag har möjlighet att ge dem det utrymme jag så gärna vill att de ska ha. Till att börja med 5 kvadrat ute (under tak) + 4 kvadrat inne. De får överta vaktlarnas bur+voljär (vaktlarna tröttnade jag på efter att de pickat ihjäl 5 duvungar när de gått ur boet. Så vaktlarna är avvecklade)

Två rextjejer på 4 (Stine, svart otter) resp 6 månader (Luna, viltblå) är det för stunden. (vuxenvikt ca 3,5-4,5kg) Mycket trevliga och sociala faktiskt. Och än så länge fungerar de utmärkt ihop, trots att de innan bott i separata burar. Jag hoppas det fortsätter så. Det hade varit så himla roligt att få det att fungera med den här typen av kaninhållning! Det är som jag ser det, enda sättet för den här familjen att få kaninkött, för burar blir det INTE!