En efter en har fårbekanta IRL och på nätet, deklarerat "första lammet är här!" för att några veckor senare tala om att "nu är lamningen klar!". Så har det inte riktigt sett ut för oss. Vi har nämligen Ylle, den flygande baggen. Han är som en humla. 100kg till trots, så flyger han med lätthet över staketet. Fast han inte borde kunna. Detta har resulterat i ett antal tjuvbetäckningar, och en 4 månader lång lamningsperiod.
Första lammen i slutet av januari och nu, klockan 23 i gårkväll, föddes de två sista ute i hagen. Lilla Silje fick två små svarta, en av vart kön, och verkar än så länge vara en fantastiskt duktig liten mamma.
Därmed kan vi nu även konstatera våra lamningsperiod avklarad! 62 levande lamm blev det, på 37 tackor. På det stora hela förhållandevis få problem vid lamningarna. Några fellägen är det alltid, och en gång fick veterinären komma ut, men inga tackor har mått dåligt efter lamning, inga kvarblivna efterbörder eller livmoderinflammationer. Jätteskönt! Däremot har vi haft en mastit på en tacka med lamm som var 6 veckor gamla, men den hade med all sannolikhet orsakats av sår på spenarna. Henne tog vi bort. Även en benbrott på ett lamm hör till årets tråkiga händelser.
Det har inte heller varit mer problem för de tackor som betäckts med Ylle, varken erfarna eller nya. Vi hyste en viss oro över möjligheten att lammen skulle ha för stora huvuden, men generellt har de inte haft det, däremot en tydlig form som avslöjat fadern närmast direkt. Det och den långa svansen. =)
Det ska bli riktigt spännande att se hur slaktresultaten blir sedan. Det är stor skillnad på den rena finullslammen och de som är finull/suffolk. Inte så mycket storleksmässigt, men desto mer formmässigt. Korsningslammen är fyrkantiga på ett helt annat sätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar