Kantarellsök dag 2

Vi förflyttade oss från Lunnagården till skogen för fortsatt träning idag. Till att börja med droppade vi svampen när hunden såg, men Toolah var måttligt intresserad. Även om hon luktade över svampen, var det knappt att hon vände sig till mig när hon hörde klicket som talade om att hon hittat rätt och att belöningen var på väg; godiset var mindre intressant än resten av skogens dofter tyvärr.

Sedan vet jag inte vad som hände, men plötsligt infann sig i alla fall intresset från Toolah och jag kunde övergå till att kasta ut svampen medan hon såg, därefter kasta svampen utan att hon såg det, och så småningom låta en annan person kasta ut ny svamp (som därmed inte luktade matte) medan Toolah tittade åt annat håll. Flera gånger på varje moment lyckades hon riktigt bra med söket, och stannade verkligen upp när hon fann kantarellen, istället som att tidigare bara nosa över den. Otroligt roligt och motiverande när det nu gav så tydliga resultat på att hon förstått!

Vad gäller min egen insats så är jag ganska nöjd också.;-) Gårdagens fipplande minskades betydligt, både för att jag fått in vanan lite, och för att jag utrustats med lite tillbehör så som armband till klickern och en godisväska på magen. Mer prylar alltså, men ska det flyta smidigt fungerar det inget vidare med en plastpåse i en krånglig ficka tyvärr.

Det som kvarstår att lösa är scarfen, "arbetstecknet" (hunden ska inte behöva leta svamp så fort vi promenerar i skogen) I går hade jag en av barnens utlädningssjalar, men den glömde jag idag (och dessutom var den allt för stor och klumpig) så det blev istället till att strippa lite i skogen (!) och använda ett linne knutet runt Toolahs hals. Ingen av dessa scarfalternativ var särskilt bra då Toolah inte uppskattar att saker dras över huvudet på henne... Men sista kurstillfället är först på torsdag, så jag ska väl hinna komma på något bra tills dess!

Rara ärtor

Man hör ibland att "folk" vill odla blommor, inte grönsaker, för det ska "ju vara vackert om det ska vara roligt!". Men vad är väl vackrare än blommande ärtor? Jag tycker försvisso att det mesta i köksträdgården är vackert, men de här skönheterna kan väl inte ens den mest inbitna blomsterälskare förneka!?!
Sockerärt med okänt namn (eget utsäde sedan ett par år, så namnet är bortglömt tyvärr...)

Vretens Alma, kulturarvsort

Sparrisärt

Vad gäller sparrisärten så har jag nu insett att den bara bli några få decimeter hög. Jag måste börja läsa på förpåsarna... Jag trodde ju att den var hög, och undrade varför den blommade nu, bara kanske 40 cm hög. Alla plantorna fick flytta till framkant (mot söder) och så har jag satt mer Alma-ärtor bakom, så att jag får täckt spaljen i alla fall. Om det hinner bli mogna ärtor av det återstår att se. =)

Kantarellsök

                                     (bilden lånad från http://marycaroline.blogg.se)

Jag är helt värdelös på att hitta svamp i skogen. Jag ser dem helt enkelt inte! Alldeles hopplöst... I förhoppning om att Toolahs nos fungerar bättre än mina ögon i det här avseendet, anmälde jag oss till en intensivkurs i kantarellsök, anordnad av Lunnargårdens hund. Roligt att göra något tillsammans med Toolah, och spännande att prova på något nytt. Kan vi dessutom hitta svamp så är ju lyckan total!

Första kursdagen idag, och vi var 3 hundar med tillhörande ägare, som började med att utforska kantarellukten i ett noslabb och koppla samman svamplukten med belöning i form av klick och godis.

När vi kom fram så var det dessvärre ganska trassligt, Toolah drog runt i kopplet med rest ragg, och koncentrationen var minst sagt i botten...  Vi har ju redan sedan innan lite svårt med vårat samarbete, men jag tror att alla aktiviteter tillsammans är bra för vår relation, och kurser ger god motivation åt i alla fall mig (förhoppningsvis Toolah också)

Toolah tyckte nog att det var lite konstigt att bli ombedd att använda nosen på beställning och var väl egentligt måttligt intresserad, dessutom luktade svampen lite illa (?). Själv fipplade jag med klickern (ibland vid fel tillfällen...). godis (ibland på fel ställen... eller för långsamt) och sedan skulle jag ju hålla koppel och svamp också, och aldrig ta i svampen med godishanden, så ja, vi kan väl säga att det finns en del att träna på. ;-) (fler händer, är också något jag skulle behöva) Det här blir en utmaning!

Stackars familj...

"Blir det tårta idag igen?! Man får aldrig annat..." Stackars min familj! =)

 Idag firade vi i alla fall att min farmor från Skåne kom på besök, med en egenkomponerad korsning mellan macron och fransk maräng-tårta, med inspiraion från detta recept. Bottnen är sjuden marängsmet blandad med mandelmjöl, och lite mörk choklad. Ovanpå den grädde, siktad kakao och färska jordgubbar. Riktigt gott tyckte även den yngsta...!

Receptet, lite så där på måfå dock! ;-)


6 äggvitor, 3 dl socker, 1 nypa salt vispas över vattenbad till ca 60 grader. Tas av från värmen och vispa tills den svalnat. 

Rör ner ca 200-250 (?) g mandel (skållad och fint mald) samt hackad mörk choklad ( 70g ?) Grädda i ugnen 150 grader, ca 1 timme (?) Låt den svalna.

Spritsa ut vispad grädde som en krans runt, och sikta över kakao. Fyll med jordgubbar i mitten. Dekorera med pepparmynta.

Araucanabebisar

Jag har tidigare inte varit helt nöjd med befruktningen på mina araucanaägg, men accepterat att det inte blir 100% på den här rasen. (de har svårt med balansen vid betäckningarna i och med att de saknar stjärt!) Därför blev jag väldigt förvånad, när det i senaste kläcket visade sig vara full pott på befruktningen, och blev kycklingar av så gott som vart enda ägg! Det enda som ändrats, var att jag plockade bort en av tre tuppar, den vackraste, som också var den bråkigaste och envisades med att ständigt bråka med de andra två...

Färgglada bebisar! En del med skägg. Många ska behållas, men resten är till salu!

Mer skrotfynd i trädgården

Ett handfat under hängrännan utanför växthuset, perfekt att vaska jordiga händer i. Jag vet inte vad "ställningen" egentligen är till för, men maken släpade hem den i tron om att jag skulle hitta på något bra. Och det var inte så svårt. =)

Trampsten från skroten

Trampstenar verkar ha blivit populärt, i både grusgångar och gräsmattor. Fint är det också, kan se ut så här, eller så här, till exempel. När jag härom dagen var inne på makens jobb på Tappers med tårta , såg jag en del från en ringvält i en skrothög, och tänkte genast: trampsten!

Än så länge finns det bara en, men jag tänker mig att få tag på fler, och placera ut lite oregelbundet i gruset. Tycker det blev jättebra, min "sten" passar perfekt ihop med rostiga armeringsjärn och grova stockar... Trampsten på mitt sätt! =)