Årets RallyEkipage 2013

På klubbens årsmöte fick jag och Toolah utmärkelsen för Årets RallyEkipage!

 Jag har börjat längta till tävlingssäsongens start nu, men ännu dröjer det drygt 2 månader innan det finns möjlighet till tävling. Då har vi tid att komma igång med träningen som legat nere sedan i höstas. (först ska jag bli frisk från lunginflammationen jag visst åkt på. I år igen.)

En snabb titt på SBK-tävling avslöjar att vi när det idag är ganska precis 4 månader kvar av kvalperioden, ligger på plats 39. Med tanke på att målsättningen är att vara bland de 50 bästa (och därmed få starta SM), så kommer jag att behöva höja mina poäng ett antal snäpp, då det är de sista månaderna som det tävlas mest. Men det har jag ju sagt förut. =)

Kalkontrion

Visst är de söta ändå, mina ungdomar? =) Lite dåliga bilder, men det blir bättre när de vågar sig ut i dagsljus sedan. 

Nyfikna gynnare!

Lite tuffsiga efter 17 timmar i var sin flyttlåda. Inte optimalt förstås, men de var helt okej efter resan.

Herr Kalkon har bråkat lite med sina bröder och har ett sår på snoken. Nu när han är ensam kille i gänget ska det nog försvinna snabbt!

Vad är det som låter?!

Ett nytt läta hörs över Äleberg. Gobble gobble gobble. Gobble gobble gobble...

Mörk om nosen?

I kaninsysslorna ingår daglig hantering av Lunas ungar, då jag fått förfrågan på att sälja av dem till liv sedan, och jag eventuellt även behåller någon själv. De är riktiga små vildar, det verkar variera mycket, hur mycket kaninungar "föds tama" eller ej. Vädurarna, belgiska jättarna och holländarna jag fött upp, har aldrig behövt ngn direkt socialisering, de har liksom varit nyfikna, tama och lugna per automatik. Så är inte fallet med rexarnas avkomma har jag märkt. =)

I alla fall, vid dagens ta-upp-och-klappa-session, upptäckte jag att en, eller kanske möjligtvis två, (den andra tvekar jag om), av de vita ungarna, faktiskt börjar mörkna så smått om nos och öron! Här nedan ser man skillnaden på en som är helt vit, och den som "tydligt" börjar få färg. (fast på bilden kan man nästan ana färg på den heltvitas öron... det kan man dock inte i verkligheten) Det ska bli kul att se de här små utvecklas!

NZW-honans ungar visar sig nu efter en vecka vara just två vita, en svart och en... viltgul? Kul att det blir många olika färger efter blandraskaninerna. Jag undrar verkligen vad det var i den där "något-annat"-delen på faderssidan, som bidrar med så mycket olika färger? Roligt i alla fall, jag gillar variationen, och är dessutom sugen på att lära mig bereda skinnen så småningom...

22 lamm

Nu har det varit lite lugnt på lammningsfronten några dagar, men igårkväll fick fjolårets förstfödda, Pricken, sina lamm. Lite oväntad färg på de små med vit mamma och vit pappa? (eller kanske, eventuellt, möjligtvis: brun pappa. Det gick ett brunt bagglamm kvar i gruppen, men det känns mindre troligt eftersom han var senfödd, och det var en väldigt liten tackgrupp, med en vuxen och erfaren bagge. ) Det har väl dykt upp ljust grå-beige avkommor förut (prickens bror var beige, minns jag), men de här två är väldigt mörka. Tackan har en liten vit hätta också. Ursöta! (men det är väl alla lamm, på sitt eget vis)

I övrigt undrar jag vad det här är? Kan det vara ett pyttelitet framfall? Det är gamla Klara som i fjol höll på att stryka med under en mycket svår lammning, där veterinären ägnade en halv natt åt att få ut en lätt missbildad lammunge i felläge. Jag har inte lyckats fånga in Klara för att kolla närmare ännu, får försöka mig på det någon dag när jag mår lite bättre (febertoppar på över 40 grader i natt. Straffet för gårdagens kompostjobb?)

Kompostjobb för sjuklingen

Jag missade att vända komposten under 2013. Slarvigt. =(

Så nu gjorde jag det idag. Lite sliten efter gårdagens feber och kräkningar (jag är fortfarande lite febrig, föresten) råkade jag passera förbi komposten, petade omkring lite (eller ja, petade och petade... högg och bände med en spade, snarare) och insåg att det bara var ngn dm skorpa som var frusen. Då fick jag en plötslig ingivelse och var bara tvungen att vända komposten.

 2000 liter senare är jag om möjligt ännu mattare och svettigare än innan. Men komposten är vänd, och jag känner mig nöjd! Trots att jag misskött den grövre än vanligt, så var det så gott som färdig jord i bottnen ju! Nu vill jag ha vår och komma igång med odlingarna!

Ayla 20 veckor

8v  -  4,0kg              

9v  -  4,7kg (´+0,7kg)
10v  -  5,7kg (+1,0kg)
11v  -  7,0kg (+1,3kg)
12v  -  8,4kg (+1,4kg)
13v  -  9,4kg  (+1,0kg)

14v  -  10,3kg (+0,9kg)

15v  -  11,2kg  (+0,9kg)

16v  -  12,1kg (+0,9kg) 

17v  -  12,2kg  (+0,1kg) 

18v  -  13,6kg (+1,4kg)

19v  -  14,4kg (+ 0,8kg) 

20v  -  15,1kg (+0,7kg)

 

+11,1kg på 12v

 Under den gångna veckan känns det som om två viktiga bitar har börjat falla på plats. Dels passiviteten; när vi varit iväg på klubbarna så har hon kunnat lägga sig ner och slappna av istället för att först trampa runt och pipa i upp till ett par timmar först. Jättskönt för så väl mig som henne!

Dessutom har rumsrenheten börjat lossna på riktigt. Det har suttit långt inne, iom att hon inte varit utomhus som liten utan gått på tidningar, och hennes vana att kissa 2-4ggr/ timme, men sedan en vecka tillbaka är det slut med tidningsmöjligheten, och på den tiden har det kanske skett 5 olyckor inne. Man får förstås passa henne väl (innan har de knappt hjälpt, då hon kunnat kissa inne 5 minuter efter att man varit ute...), men under att par nätter, så har hon nu väckt mig för att få gå ut. Det går också allt snabbare från att hon går ut, tills hon väl kissar. Kvälls och eventuella nattkissar, kan gå på 2 minuter nu, tidigare har man kunnat stå ute en halvtimme utan att hon gör ifrån sig. Så det känns verkligen som att det lossnat nu, väldigt, väldigt skönt!

Lite fler bilder. Den här gången på en LUGN Ayla. Känns som om jag mest lagt upp vilda busbilder. Men hon är en riktig goshund också. Stundtals, i alla fall. ;-)

Hundar och lillmattar gosar i sängen

Knähunden. Ayla och Tilde väger lika mycket nu, 15 kg ganska precis.

Myser gärna med stor-lillmatte i soffan framför tv:n

Tjejerna fick en BIA i största storleken så att de kan ligga ihop som de så gärna gör, och ändå sträcka ut sig. Bortskämda är bara förnamnet. ;-)

Gott med käk! Ayla njuter av maten. Nu har hon dock börjat tappa lite kindtänder, och äter lite försiktigare igen.

Ett litet första träningspass med handtarget, samt lite lek och stadga i sitt med lek som retning och belöning. Dock var hon lite trött vid det här passet, och uppe i varv efter en massa lek, därav tungan ;-)