I kaninsysslorna ingår daglig hantering av Lunas ungar, då jag fått förfrågan på att sälja av dem till liv sedan, och jag eventuellt även behåller någon själv. De är riktiga små vildar, det verkar variera mycket, hur mycket kaninungar "föds tama" eller ej. Vädurarna, belgiska jättarna och holländarna jag fött upp, har aldrig behövt ngn direkt socialisering, de har liksom varit nyfikna, tama och lugna per automatik. Så är inte fallet med rexarnas avkomma har jag märkt. =)
I alla fall, vid dagens ta-upp-och-klappa-session, upptäckte jag att en,
eller kanske möjligtvis två, (den andra tvekar jag om), av de vita
ungarna, faktiskt börjar mörkna så smått om nos och öron! Här nedan ser man skillnaden på en som är helt vit, och den som "tydligt" börjar få färg. (fast på bilden kan man nästan ana färg på den heltvitas öron... det kan man dock inte i verkligheten) Det ska bli kul att se de här små utvecklas!
NZW-honans ungar visar sig nu efter en vecka vara just två vita, en svart och en... viltgul? Kul att det blir många olika färger efter blandraskaninerna. Jag undrar verkligen vad det var i den där "något-annat"-delen på faderssidan, som bidrar med så mycket olika färger? Roligt i alla fall, jag gillar variationen, och är dessutom sugen på att lära mig bereda skinnen så småningom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar