Tripp (syster till Trapp och Trull å förstås) hade värkar redan när jag kom ut i morse, men sedan hände det inte mer. Framåt eftermiddagen fick jag gå in och känna, och fann där en rumpa omgiven av en herrans massa ben! Dagens tredje lammande tacka hade trillingar, huller om buller i magen. Vems ben var vems? Jag lyckades inte reda ut det utan fick ringa på distriktarna (som faktiskt kom väldigt snabbt! 30 min kanske?)
Inte heller för veterinären var det självklart vad som var vad, vid ett tillfälle drogs det i framben som sedan visade sig tillhöra två olika lamm... Men tillslut var de i alla fall ute. Den första död, men de två sista vid liv men utmattade.
Puh vilken start på årets lammning. Intensivt på en gång, och därtill smärtsamt, både för den här stackars tackan, och min vår stackars plånbok!
2 kommentarer:
Oj vilken start! Skönt när det går av sig själv och onödigt spännande när det knasar, synd på den lille. Det är jobbigt det där att inte veta vad man fått fatt i och måsta tänka om och skjuta in allt för att ta nya tag (bokstavligt talat) Det är förunderligt vad tåliga våra tackor är!
Verkligen! På människor hade man inte ens försökt rätta till en enkla fellägen, utan det hade blivit kejsarsnitt direkt. Med får har man ju inte riktigt de möjligheterna...
Skicka en kommentar