Äntligen upp ur jorden! Och en potatisutvärdering

Bättre sent än aldrig, nu är såväl sista löken som potatis uppe ur jorden.(Det var bara det tilltänkta utsädet till nästa år kvar, resten har vi ätit upp under sommaren)

Jag har inväntat torrväder för att slippa klägga i lera, och idag var vädret fint, ända tills jag satte grepen i jorden, då kom regnet. Så typiskt! Men jag tog mig samman och plockade ihop med Tilde upp all lök och det mesta av potatisen ur lervällingen iaf, och nu ligger de på tork i pannrummet. (för en solig dag att torka ute på, det lär vi inte få på länge)

Trots att potatisen av okänd anledning inte blommade, och att blasten sedan drabbades av okänd sjukdom, så har det varit gott om potatisar. Det enda som inte blev så lyckat, var mandelpotatisen av den anledningen att den inte hann komma så långt innan jag högg av den angripna blasten, så de var väldigt små...

Vad gäller årets sorter så konstaterade jag att
Early puritan var den sämsta potatis jag någonsin smakat. Så urbota tråkig och smaklös, aldrig mer! Skolbespisningspotatis...  Dessutom känslig för problem, den var först att drabbas av blaståkomman, och var även enda sorten som fick lite skorv på själva knölarna.

Marine var okej men inget extraortdinärt.

Cherie var god, vacker och förhållandevis rikgivande jämfört med de andra deilkatessorterna och absolut ska sättas nästa år igen

Amandine nog var det bästa jag smakat i potatisväg! Tyvärr åt vi upp lite för många av dem, så antalet sättpotatisar till nästa år var färre än jag trott, men det får gå ändå med de få vi har.

Juliette också en riktig favorit. I det närmaste lika god som amandine, jag har egentligen svårt att säga vilken av de två som är bäst.

Mandelpotatis är alltid underbart gott, men precis som jag väntat mig fungerar det inte riktigt eftersom de är så sena. Jag måste nog hålla mig till tidigare sorter, om jag inte kan hålla dem friska, vilket jag aldrig verkar kunna. Detta trots helt ny jord som aldrig varit i kontakt med potatis förut.

mina gamla vanliga Rocket håller också i sig som lättodlade och extremt tidiga. Inte särskilt smakrika egentligen, men inte heller så trista som early puritan. Nästa år ska jag helt klart testa någon annan tidig sort och se om jag kan hitta någon favorit även där. Gärna något som ger lite mer potatis, delikatesserna i all ära, men det blir ju inga mängder precis. (och det är inte heller målet, men lite mer potatis hade vi gärna ätit) Samtliga deikatesser är ju dessutom väldigt tunnskaliga, undrar hur det påverkar lagringsförmågan, jag har ju tänkt spara egna sättor till nästa år...

I övrigt känns det faktiskt lite roligt att vara igång med höststädandet av landen, och att då få utvärdera lite hur det gått, och planera inför nästa odlingsår. Dessutom är det glädjande att se hur mycket mask det har blivit, det riktigt kryllar av dem när jag börjar gräva. Härligt!