Vår bagge Elim var ju tydligen på vift i våras, det påmindes vi ju om när Tova för en vecka sedan stod i hagen med två surprice-lamm. På de få timmarna Elim då var på fel plats, hann han visst med mer än vi trodde...
När jag gick igenom samtliga tackor efter Tovas oväntade lammning, fann jag att Fräkna hade lite mer juver än brukligt, och nu ikväll när vi tog en promenad förbi hagen konstaterade vi att juvret vuxit ytterligare, och att hon dessutom släppt ner magen. Hon visade inga tecken på värkar eller slem, men vi tog det säkra före det osäkra och flyttade hem hela flocken. Det är ca 1 kilometers promenad, och det satte tydligen igång Fräknas förlossning, för väl hemma i ladugården tog det bara max 45 minuter innan det var dags.
Tyvärr gjorde Fräkna om samma sak som i våras, hon blev skrämd av värkarna och skrek i panik istället för att krysta. Därmed fick jag även denna gång hjälpa henne att dra ut den lille (ja denna gången var det bara en) Ett fint litet bagglamm som var snabb igång med att dia.
Eftersom det har blivit så här antar jag att detta får vara Fräknas sista lammning, jag vill ju ha får som kan få ut sina lamm själva. Men det vore så synd att behöva ta bort henne, hon är en så bra mamma, har mer mjölk än de flesta av våra tackor och har dessutom lätt för att hålla hullet, även under digivningsperiod med trillingar...
1 kommentar:
Ojoj, vi har också haft påhälsning i hagen i somras. Jag har faktiskt funderat på en av tackorna som är betänkligt rund om magen. Borde bli i mitten på november hos oss i såfall!
Skicka en kommentar