3-åringens tårta nummer 2!

Släktkalas står på agendan, och vi bakar väl en tårta till då. Tilde vill ha en prinsesstårta. Eller ja, en marsipantårta i alla fall. För någon ros ska hon inte ha på. Hon ska ha en KO. Eller kanske kan hon kompromissa med en ko OCH en ros.

Först uppstod panik när jag påbörjat bakandet av bottnar, och paketet med potatismjöl visade sig vara helt tomt. (man kan ju undra varför det ställts tillbaka i skafferiet? Å andra sidan är det bara jag som bakar här, så jag antar att jag inte kan anklaga någon annan den här gången?)

Grannen hade inte heller något potatismjöl, och jag vägrade sätta mig i bilen och åka och handla bara för det, så jag bakade på ren dinkelsikt. Det blir sällan något annat än dinkel nu för tiden faktiskt. Och det gick bra!

Bottnen blev lätt, luftig och hög, precis som jag önskade, och med vaniljkräm (självklart riktig vanilj!) och jorgubbssylt som är äldre än födelsedagsbarnet själv (den har klarat sig fint i jordkällaren många år nu!), och sedan grädde och marsipan på det kan det nog bli en tårta som Tilde blir glad för.

Sedan var det det här med den önskade kossan då... Det var några år sedan jag pysslade med marsipan senast! Jag minns att det var varje år till påsk och jul som barn, men inte direkt senare, men det blev en ko till sist.

 Barnen själva var minst lika kreativa som sin mor med marspipanpysslandet och målandet med smält choklad (Tilde levde en liten stund i tron att det var modellera och färg, annars hade allt åkt i munnen, och det hade inget pyssel blivit ;-) )

Fullt fokus!

Det blev en glad liten docka med brun hårmascara och prickig tröja!

Och till slut då, tårtan. Med ko. Och rosor. =)