Riktigt dålig morsa

Det har varit lite struligt bland kaninerna. Har de inte slarvat med sina barn själva (exempelvis bäddat med toamaterial..) så har det strular när då gått i grupp. Rivit varandras bon, använt varandras bon som toalett, mm (nej, det funkade inte så där bra i grupp som jag hade tänkt... )

Sämsta morsan hittills är väl ändå Ester, och hon har ändå gått själv hela tiden så jag kan inte skylla på att andra honor stör. En 3 år gammal rexhona som haft kullar utan problem förut, men som nu klantat sig regält. Först tog det flera månader att få henne parad, och då blev hon skendräktig. Och nu har hon lyckats ha ihjäl större delen av ungarna.

Hon har grejat mycket med sitt bo. Byggt om, justerat, fortsatt pälsa trots att ungarna är flera veckor gamla. Lagt en halvmeter strö över ungarna. ja inte bara strö; ensilage, toamaterial, allt hon hittar och lite till. Först hade hon ihjäl tre av barnen när de var ca 1 vecka, de låg i "ett eget bo", väl instängda och döda. Övriga fyra ungar mådde väl både då och några dagar senare. Idag kollade jag igen, då jag såg en rund och fin unge skutta runt i boxen. En av de fyra saknades? Troligtvis ihjälbäddad i ngt av alla tjocka otäcka lager hon byggt bo av. Eller rättare sagt bon. De sista två ungarna hittades längst ner, längst in i en egen liten håla, och de har inte fått mat på länge. Att de ens levde!?! En fjärdedel så stora som det matade syskonet, och dåligt utvecklade; kravlade bara omkring, och var ofattbart magra.

Visst ser det osannolikt ut att de här två är kullsyskon, och från start var till synes jämnstora!?!

Jag har försökt få i dem lite lammnäring, och de har fått en ny, mer välfungerande mor (so, dock har lite väl många barn att ta hand om nu), och så får vi väl se om de kommer klara sig...

Några som däremot klarar sig bra, är Ella, Esters dotters, ungar. (Även Ella har gått själv) Pappan är frasse och ungarna är så söta så! De vita och gula är adopterade NZW-korsningar. (från en mamma vars polare använde hennes bo som dass)