torsdag, januari 05, 2012

Kontraströntgen 2

För 6 månaders sedan lite drygt gjordes en kontraströntgen på Tilde, vilket var en väldigt tråkig upplevelse. Bemötandet var allt annat än bra: vi fick inte med oss ngn barnsköterska, fick ingen information innan och dessutom fick två mkt oproffesisionella och direkt otrevliga röntgenläkare som därtill var ovana vid barn.

Dagens kontraströntgen däremot gick jättebra!
Den här gången röntgades matstrupe, magsäck och början på tunntarmen för att se om det möjligtvis fanns någon förträngning som kunde vara orsaken till att Tilde fortfarande kaskadkräks i samband med måltid.

Jag var ganska orolig innan med tanke på hur jobbigt det var förra gången, och det var också det första jag sa när vi kom dit, berättade hur röntgenläkarna hade betett sig och hur besviken jag var på det. Kanske gjorde det att de ansträngde sig lite extra, jag vet inte?

Idag var det barnvan personal som skojade och pratade med Tilde, tog sig tid att låta henne vänja sig vid vad som hände, och de hade läst på i journalen och visste att hon ej drack ur nappflaska och hade istället med sig div andra lösningar (pipmugg, spruta, olika skedar) vi kunde prova, och där fanns en speldosa att pilla med osv. Visst var hon lite ledsen ändå, det är ju aldrig roligt att bli fasthållen och vänd och vridd på i 10-15 min
uter, men det blev aldrig någon hysterisk gråt, ingen panik som sist. Dessutom fick hon en liten skjorta så hon slapp ligga och bli kall, och både före och efter undersökningen busade och skrattade hon med personalen.

BusTilde i landstingets snygga skjorta och en bild från dagsvårdsavdelningen där det fanns massvis av roliga leksaker!

Nu när jag fått se hur bra det kan fungera, blir jag än mer besviken på hur vi blev behandlade första gången! Det ska fasen inte få gå till sådär, jag undrar verkligen hur det kunde bli så? Varför fick vi inte med oss barnvan personal som brukligt är? Hur kan de bara strunt i en sådan sak, Tilde var ju dessutom bara 3 månader då, och mådde därtill dåligt...

Jag kan inte låta bli att tro att allt hängde ihop med den där bedrövliga läkaren som vi hade då, och som egentligen inte var särskilt intresserad av att göra ngn undersökning utan hela tiden hävdade att Tildes bekymmer berodde på att jag gjorde fel, eller att det var Tilde karaktärsdrag... Jag blir så arg bara att tänka på den där läkaren! Hoppas verkligen att jag aldrig någonsin behöver träffa honom igen.
Länkar till tidigare blogginlägg i ämnet:
24 augusti

17 juli

23 juni

20 juni

10 juni

10 maj


Inga kommentarer: