Det har varit fortsatt trassel för henne den gångna månaden, magen har inte alls fungerat som den ska. Hon har haft väldigt ont så det har varit mycket otröstligt skrikande och stora mängder gaser så att hon stundtals sett ut som ett "biafrabarn". Dessutom har hon inte bajsat själv trots lösande medecin, utan har fått bli hjälpt av lavemang, och hon äter jättedåligt; mängdmässigt som en nyfödd, inte en 2-månadersbebis! Trots detta har hon ökat i vikt som hon ska, och enligt en studie som jag läste gör den överaktiva tarmen att hon tar upp mer näring än normalt ur maten. Och det är ju bra i det här läget.Det verkar som om hennes mage reagerar på mjölkprotein, och sedan vi tog bort det ur min mat och ur ersättningen, så mår hon så mycket bättre! Inte så att hon inte skriker, men det har minskat markant, och skillnaden på dagtid är stor. Hon har en helt annan kroppshållning, inte så krampande, och är mycket mer intresserad av omgivningen (lätt att bli inåtvänd, när man har ont!)
Igår bajsade hon dessutom spontant för första gången på nästan 4 veckor, helt utan medecin eller lavemang, och det kändes som en enorm lättnad! Aldrig har jag väl blivit så glad över en nedbajsad blöja! Inte var det grönt heller, det är ju ett bra tecken!
Det dåliga ätandet kvarstår dock, hon förknippar maten med obehag och vill därför helst slippa, något som förstås inte går eftersom hon då får än mer ont i magen...
Jag vill ju att matstunderna ska vara mysiga, inte bestå av skrik och tvång! Vissa mål äter hon ganska avslappnat ändå, medan vid andra så väsnas det ordentligt i magen för varje klunk, och då vill hon inte alls utan hon skriker hysteriskt och vrider sig och sparkar... Det magonda är uppenbarligen inte över ännu, men det tar ju tydligen flera veckor för allt mjölkprotein att gå ur kroppen, och vi har bara hållit upp med mjölken i en vecka än så länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar