tisdag, november 30, 2010

Inte alltid så roligt

Så här års tycker jag i ärlighetens namn att det är ganska jobbigt med alla djuren. De håller mest till inomhus så det blir mycket skit att mocka (och så går det trögt att köra skottkärra i snön, när man väl har skottat fram stalldörren så att man ens kommer in i boxarna, vill säga), och framförallt så är det ett evinnerligt vattenbärande. Det är vattenhinkar morgon-middag-kväll, och det går inte att komma ifrån att 25 får, 30 höns och 2 hästar gör av med ganska mycket vatten på ett dygn... (Och för att återigen gnälla lite över foglossningen, så måste jag påpeka att den inte precis gör vattenbärandet trevligare!)Men! Om man bortser från allt tungt extrajobb, så är det väldigt härligt med vinter, iaf en dag som denna med solsken och knarrande snö i -13 gradig kyla! Världen är plötsligt så vacker och ljus!

måndag, november 29, 2010

Halkskydd

Halt halt halt är det ute, därför har både jag & Stybbe investerat i halkskydd. Jag i form av broddar till skorna (tantvarning, jag vet, men det gör SÅ ONT att halka när man har foglossning!)
och Stybbe i form av ett par snökedjor till traktorn. Vi är väldigt beroende av att kunna ploga snö med den problemfritt, har ju nästan 1 km väg (som alltid tenderar att driva igen) att hålla i ordning, utöver gårdsplan mm. Inget man direkt skottar för hand. Och plogandet går ju onekligen lite lättare när traktorn får fäste och inte bara står och slirar! =)

söndag, november 28, 2010

Första advent!

Snöstormen vrålar utanför fönstret, det snöar verkligen på tvären! Klass 1 varning råder, och på radion ber de allmänheten hålla sig inomhus och i nödsituation ringa 112...

Vi följer den rekomendationen, så när alla djur fått mat och vatten, stannar vi inne i värmen med julmusik och lussebak!

lördag, november 27, 2010

Varmt under

Eftersom det verkar bli en riktigt kall vinter i år igen, så blev det till att köpa ett riktigt underställ till Alma i. 70% ull, från UllMax. Jättemjuk och skönt, och så varmt! Idag har vi tillbringat över 3 timmar ute och grillat i skogen, i blåst och -8, och ändå var hon varm när vi kom in!
Jag skulle behöva ett dylikt själv också, jag som är så frusen... Dock får det väl vänta tills nästa år, just nu kommer jag inte precis i min vanliga storlek och jag lär ju inte bli MINDRE över vintern... (Och det är lite för dyrt för att jag ska kunna köpa en uppsättning bara för i år.)

tisdag, november 16, 2010

3år

I 3 år har gården varit vår! 3 år av bök och stök och arbete och lycka och glädje, den här gången blev det verkligen rätt. Det är inte bara ett beoende, utan ett hem, vårt hem! Jag tror inte att vi någonsin kommer ångra att vi köpte den här gården.

Vi har fått gjort ganska mycket, och än mer återstår. Ett ställe som det här blir man nog aldrig "färdig" med, särskilt inte när man ideligen har nya ideer om vad man vill göra och utöka med... Men det är väl lite det som är charmen också, och vi gillar ju att ha saker i görningen.

onsdag, november 10, 2010

tisdag, november 09, 2010

Egen honung

...är en dröm som jag hoppas ska bli sann så småningom!

(bilden lånad från odlarsidor.se)

Det är inte första gången jag anmäler mig till biodlingskurs, men det har alltid kommit något i vägen. Och så blev det väl även denna gång egentligen, med besvärlig graviditet nu, och planerad barnafödsel lagom tills det börjar bli varmt ute och dags för praktik...

Jag valde dock att bortse från de eventuella hindren denna gången, och har nu hunnit med ett antal teoritimmar på den studiecirkel i biodling som studieförbundet vuxenskolan anordnar här i stan. Jätteroligt och intressant är det, men ganska avancerat, och mycket att lära sig och förstå sig på. Men det är väl det som är lite av tjusningen också, att sätta sig in i binas hemliga liv... Och att det inte finns några självklara sanningar om hur man ska göra, utan det finns lika många sätt att sköta bin på, som det finns biodlare. (samma sak som med hästar och hästfolk, alltså...)

Av naturliga skäl blir det dock inga egna bin för mig till våren, det grämer mig lite för jag är ganska peppad till att sätta igång, men jag får väl inse att jag kommer ha fullt upp ändå... Med alla djuren och mer än 20 lamningar, i samma veva som vi själva ska ha barn. Onödigt att lägga till ännu ett måste precis just då, det räcker nog att försöka hinna med de planerade träffarna med praktisk i studiecirkeln. Så får det förhoppningsvis bli egna bin året därpå.

lördag, november 06, 2010

Sist upp ur jorden: jordärtskockor

Efter att ha läst igenom Mimmis Mat´s lockande recept med jordärtskocka, blev jag nyfiken på hur det egentligen har gått för mina, som de sista månaderna varit hopplöst bortglömda i sina hinkar bak vid komposten...

Jag lyfte upp hela rotklumpen på en av dem, och minsan, jag kunde se fina skockor lite överallt, det verkar ha blivit en skaplig skörd!Vad jag ska hitta på med de små goda, rosa knölarna återstår att se, jag är dock frestad att bara koka dem och äta dem med lite smör... Det enklaste är ofta det godaste...
Nu funderar jag på hur jag ska göra med utsädet till nästa år, kanske kan jag ta de minsta skockorna (som ändå är så jobbiga att skala =)) och sätta i jorden redan nu? Eller är det dumt att ta de minsta, jag borde kanske ta de största och finaste egentligen? Någon som har erfarenhet av att odla jordärtskockor?

torsdag, november 04, 2010

Magen 20+0

Den här gången kom magen tidigt! Med Alma såg jag inte ut så här förän i v 27-30... Vart ska detta sluta!? =)Nu har både Stybbe & Alma fått känna bebisens sparkar, Alma riktigt lyste, äntligen första tydliga beviset på att det faktiskt är ett litet syskon där inne!

onsdag, november 03, 2010

Halvtid

Så var vi halvvägs nu då. 140 dagar har gått, och 140 dagar är det kvar till BF... Så lång tid, jag undrar hur jag ska orka... Är redan mer än lovligt trött på att vara gravid...

Om jag ändå fick må bra! Då hade jag med all säkerhet njutit av graviditeten, för det går ju inte att komma ifrån att det är fantastiskt att få bära en annan liten människa inom sig... Men nu går jag bara runt och är trött, svimfärdig, illamående... och spyr. Verkar som om hyperemesisen tänker sitta i hela graviditeten den här gången också tyvärr. Svårt att leva med är det, och det går ju inte att komma ifrån att humöret blir allvarligt påverkat när man går runt i en ständig bakfylla/sjösjuka. Det är väl inte för intet så många som 25% av alla som drabbas av hyperemesis gör abort...

Forskning visar att har man haft hyperemesis en gång, är risken 70% att man får det vid nästa graviditet också. Och har man haft det vid två graviditeter, är det så gott som 100% säkert att det blir likadant vid en tredje. Inga fler barn för oss sedan alltså. Jag hoppas jag kommer känna att det räcker när vi förhoppningsvis har två här så småningom.

Samtidigt är jag oändligt lycklig över att det faktiskt verkar som om det ska få gå vägen den här gången, lilla syskonet där inne sparkar runt för fullt och magen växer redan på sig. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få uppleva det igen, efter alla misslyckanden... Det är faktiskt helt fantastiskt, även om det är överjävligt jobbigt!