tisdag, november 09, 2010

Egen honung

...är en dröm som jag hoppas ska bli sann så småningom!

(bilden lånad från odlarsidor.se)

Det är inte första gången jag anmäler mig till biodlingskurs, men det har alltid kommit något i vägen. Och så blev det väl även denna gång egentligen, med besvärlig graviditet nu, och planerad barnafödsel lagom tills det börjar bli varmt ute och dags för praktik...

Jag valde dock att bortse från de eventuella hindren denna gången, och har nu hunnit med ett antal teoritimmar på den studiecirkel i biodling som studieförbundet vuxenskolan anordnar här i stan. Jätteroligt och intressant är det, men ganska avancerat, och mycket att lära sig och förstå sig på. Men det är väl det som är lite av tjusningen också, att sätta sig in i binas hemliga liv... Och att det inte finns några självklara sanningar om hur man ska göra, utan det finns lika många sätt att sköta bin på, som det finns biodlare. (samma sak som med hästar och hästfolk, alltså...)

Av naturliga skäl blir det dock inga egna bin för mig till våren, det grämer mig lite för jag är ganska peppad till att sätta igång, men jag får väl inse att jag kommer ha fullt upp ändå... Med alla djuren och mer än 20 lamningar, i samma veva som vi själva ska ha barn. Onödigt att lägga till ännu ett måste precis just då, det räcker nog att försöka hinna med de planerade träffarna med praktisk i studiecirkeln. Så får det förhoppningsvis bli egna bin året därpå.

9 kommentarer:

The Knitting Seaman sa...

Alltså, det där med långsiktighet har aldrig riktigt varit min grej. Ett och ett halvt år framåt i tiden, det är ju sjukt lång framförhållning. I'm impressed!

Mamma Mimmi sa...

Åh, så kul det låter! Fresta mig inte att ta upp fler hobbys som är dålig förenliga med småbarnsliv och allmänt för få timmar på dygnet. Lova att rapportera vad du lär dig på studiecirkeln.

lilian sa...

Men Linda, du vet väl allt om blommor och bin vid det här laget------fniss
Skämt åsido, Lennart har odlat bin - det kanske kan bli en intressant diskussion.
I våra trakter har alla bin dött tyvärr, av den där vanliga sjukdomen som går nu - inte ens oxalsyra har hjälpt!

nordicharps sa...

Förhoppningsvis har de hittat en lösning på bisjukan när du väl börjar, Linda!!

Linda Färnevik sa...

Jag vet Elin, tycker också det är rätt trist! men när jag anmälde mig till kursen, var ju planen att skaffa egna bin till våren och praktisera på dem parallelt med träffarna... Att det inte blev så, var ju en annan femma!

Mamma: bisjuka? varroakvalster? (det man behandlar med myrsyra och oxalsyra mot) amerikansk yngelröta? eller vad för ngt?

The Knitting Seaman sa...

Precis, urdålig tajming att bli på smällen just när bina skulle flytta in! ;)

Linda Färnevik sa...

Äsch då, blommor och bin i oilka former bara...

lilian sa...

varroakvalster har det varit här. Grannen
behandlade med borsyra, sedan oxalsyra, sedan eldat upp bihusen Likafullt är dom varroangripna.

Linda Färnevik sa...

Är det varroa i de uppeldade bihusen, det var det värsta!!! =)

Varroa är ett problem, men det blir mindre för vart år: inte för att varroakvalstren blir färre, utan för att bina blir tåligare, och vi människor bättre på att bekämpa kvalstren.

Alla bisamhällen har varroa idag, mer eller mindre... I många andra länder har de kommit avsevärt längre än oss med biodlingen, och har även haft varroa längre; det anses knappt ens som ett problem längre för både bin och människor har lärt sig hantera det. Förhoppningsvis är vi på väg dit också.