torsdag, februari 27, 2014

"Pulled sheep"

Långkoka på låg temperatur, i en gryta i ugnen, för att sedan dra isär köttet med gaffel, är ingenting som måste ske med gris, även om populärrecepten brukar se ut sådana: "pulled pork". Jag gillar inte griskött. Dels för att jag över huvud taget inte är särskilt bekväm med att köpa kött i butik (och jag inte har några egna grisar) och dels för att även svenska grisar generellt lever under för mig inte acceptabla förhållanden, jag vill äta kött från djur som gått ute. Och helst ätit gräs och inte kraftfoder, i första hand.

Av dessa anledningar, och bara för att det är så gott, serveras det idag "pulled sheep". Tackan Ella blev 2½ år och var en riktigt dålig, för att inte säga värdelös, mamma, och en allmänt svårhanterlig och brötig individ i livet, men hon hade det bra. Gick och åt sig riktigt tjock på betet sista sommaren, och behövde nu över 6 timmar i ugn för att förvandlas från seg gammal tacka, till "pulled". Receptet på lamm sa 4-5 timmar, men jag antar att åldern tog ut sin rätt här.
Köttet serveras i något slags pitaliknande surdegsbröd bakat på dinkel, men hemgjord (röd)coleslaw och picklad rödlök. Vansinnigt gott!


onsdag, februari 26, 2014

Hållbara ägg

Just nu får vi MÄNGER av ägg här hemma, ett flak om dagen, allra minst. Det känns så lyxigt att ha ägg i överflöd, knäcka i några extra i pannkakssmeten, ett i bröddegen, och steka några till lunchen. Dessutom säljs ju en hel del.
Apråpå ägg och hållbarhet, så fann jag ett intressant blogginlägg gällande en studie om äggs hållbarhet. Det är en gammal studie för all del, men ägg håller generellt klart bättre än vi tror i alla fall!

tisdag, februari 25, 2014

Dags att börja träna

Andra rallyträningen sedan Toolah var sjuk i höstas. Vi är lite ringrostiga efter 4 månaders vila, men hon har en fantastisk attityd och glädje, och vad gör väl lite sena reaktioner och missförstånd väl då? Nu är vi på gång igen! =)

måndag, februari 24, 2014

Vårkänslor

Nio plusgrader. Första tranan har landat i Gökhem.  Snödropparna blommar för fullt och lammen skuttar runt i solskenet. Det känns som april, men är bara februari.

söndag, februari 23, 2014

...och nu är de 54

Mer än en fördubbling på en vecka. Det här var troligtvis den mest hektiska veckan under vårat fårår.
Sista omföderskorna lammade idag, och kvar är nu 9 fjolårstackor, varav tre kan misstänkas inte vara betäckta. De är ganska små till växten och helt outvecklade juver. Men vi får väl se, konstiga saker har ju hänt förr. =)


lördag, februari 22, 2014

Bondromantik?

I måndags var lammen 25 till antalet. Igår, fredag, var de 48. Nästan en fördubbling på några få dagar!

De tre senaste kom igår eftermiddag. Jag kom ut i fårhuset; hade inte sett några tecken på lammning ett par timmar tidigare, men nu möts jag av en tacka som ligger på rygg (!), rycker och skakar i hela kroppen, och fast med bara huvudet ute, sitter en lammunge. Efter att ha vänt på tackan, känner jag på lammet som är till synes dött. Iskallt, och jag hittar iaf ingen puls. Tungan alldeles blå klämd mellan käkarna, krävd av att sitta fast, tydligen. Det är nästan lättare så här, när man vet att lammet inte lever längre. Då behöver man bara vara rädd om tackan, inte lammet.

Jag fick ut lammet, han hade ett väldigt stort huvud den här lammungen. Så stort att det inte gick att trycka in för att rätta till, utan jag fick ta ut honom som han låg. Dessbättre var det en erfaren tacka och med mycket glidslem gick det vägen. Jag förstod inte hur det ballonghuvudet hade kunnat komma ut alls faktiskt. Runt, tjockt och trubbigt. Han såg ut som en gremling, inte ett lamm.

Jag knådade iaf lammet lite "av bara farten"... och hittar en svag, svag puls, men ingen andning. Jag gav det ett försök till någon slags improviserad mun-mot-mun-metod med samtidig massage, och se på tusan, andningen kommer faktiskt igång. Lammet var iskallt, rossligt, tungan var fortfarande utanför, men nu hade det både plus och andades, och efter en uppvärmning sondaade jag det med råmjölk. Fortsatte sonda under kvällen. I morse lyckades den lille stå på benen efter hjälp upp, och fick i sig ett regält mål tackmjölk via sond. Och det har bara gått framåt under dagen. Han inte bara står. Han GÅR! och han DIAR!
Ballonghuvudet som jag nämnde ovan, kan jag nu i efterhand konstatera att det var svullnad efter att ha suttit fast. För ett dygn gammal, har han ungefär samma storlek och form på huvudet som sina två systrar. (Det förklarar hur det kom ut, för han såg ju uppenbarligen inte ut så där från början ;-) )

Det är med att föda upp djur på landet är sannerligen inte så romantiskt som en del vill få det till att verka. (Bondromantik är inne sedan många år tillbaka) Snarare DRAMATISKT. Och kladdigt. Och jäkligt mycket jobb. Men ibland går det så här bra, och då blir man lycklig ändå in i hjärteroten, om det nu finns en sådan.

fredag, februari 21, 2014

Inga fler platta bröd

Ganska ofta när jag bakar bröd, så blir de inte så fina som jag vill att de ska bli. De kan bli tämligen stora och platta. Fullt ätbart ändå, men inte direkt som jag hade tänkt.

Lösningen hittade jag hos Lev Mer På Mindre. En form av kycklingnät. Enkelt och genialiskt! =)


torsdag, februari 20, 2014

Det stannade inte på sex lamm...

...igår. Nio, blev de, innan kvällen var slut. Det var också årets än så länge klart mest dramatiska förlossning.

Tackan "Fyran" hade problem. Hon fick inga krystvärkar utan gick mest runt och "försökte kissa". Det visade sig vara ett enda virrvarr av lamm inne i hennes mage! Nummer ett tog mig en timme att få ut. Dessvärre låg nummer två och nummer tre jättekonstigt, det var två sneda och viridna huvuden, och i alla fall fem ben väl inlindade i varandra. Veterinären ringdes ut, och var väldigt tveksam till om det skulle gå att reda ut, men efter ytterligare någon timme hade hon ett par framben, och ett huvud som dock inte ville lägga sig rakt utan var vridet, ut i forlossningskanalen. Men längre kom det inte!

Gång på gång började hon om, är det inte ben från samma lamm eller varför kommer den inte ut? Vi fick även spruta in mer vätska (glidslem blandat med vatten) med hjälp av en slang i livmodern, för det hade hunnit bli ganska ordentligt torrt, och det underlättar ju inte. Tillslut kom faktiskt lammungen ut, den hade ett stort huvud och ville av någon anledning inte ha det rakt över frambenen, utan vridet (väl ute ser han helt normal ut, inte sned i nacken), och därefter gick det betydligt lättare med nummer tre. Otroligt nog, var dessa två dessutom fortfarande vid liv, efter många timmar och en förhållandevis hårdhänt behandling. Vad gjorde man väl, utan duktiga veterinärer!?!

grabben i mitten är tjockskallen som satt fast ;-)
Mamma är på benen och äter med god aptit, och det blev tre riktigt stora och hungriga killar (mellan 5 och 6kg alla tre), den sistfödde har dock svaga kotor i fram och kotar över... Han har fått skenor av toarullar  (krävs inte så kraftiga grejer på en sådan här liten, som på en fölunge ;-) )Vi får se om han blir stabilare på några dagar, annars blir det väl till att ta bort honom tyvärr. Någon som har erfarenhet av lamm med detta problem?

Avslutar med en bild på dagens lamm, bara för att hon är så söt! =) Det här är den fläckigaste av
suffolkkorsningarna hittills.

onsdag, februari 19, 2014

Vad var det jag sa?

...8 lamm igår, och 6 idag; än så länge! Hektiskt! Totalt 39 små krulltottar som skuttar respektive stapplar runt, beroende på ålder.

Här är de senaste, knappt en timme gamla. Det är tackan Rya (finull, med en gnutta rya, och en gnutta gute, långt tillbaka) som fick trillingar efter suffolkbaggem Ylle.

Lägg märke till svansarna!
...en svansbild till =)

Korsningslammen är nog de sötaste ändå... och växer bra gör de också, kan vi konstatera när vi ser de som nu är ca 3 veckor gamla.

tisdag, februari 18, 2014

Nu vågar de sig ut!

Det dröjde ett par dagar, men nu hänger kalkontrion med resterande ut i gården på dagarna. Tuppen (som ännu inte fått något namn) går runt och gobblar och visar upp sig för tjejerna. Med sin än så länge lite risiga fjäderdräkt ser han nästan lite komisk ut när han spänner upp sig och frasar omkring, men man kan lätt föreställa sig hur stilig han kommer vara när nya fjädrar vuxit ut och ersatt de tappade och de skadade. =)

måndag, februari 17, 2014

Riktiga kaniner...

...väger över 7 kg. (ni minns kanske t-shirtarna där det stod "Riktiga män väger över 90kg!" ?)

Välkommen Herkules. 7,35kg kärlek!
Herkules är av rasen TJS, och ska tillsammans med Hasse tjänstgöra i kaninköttsaveln.

I övrigt cirkulerar tankarna mycket kring hur och var jag ska bygga för kaninerna framöver, och hur många avelsdjur jag egentligen ska ha. Blandraskaninerna och NZW-honan ska inte behållas efter att deras kullar är avvanda, men däremot ska jag spara någon eller några avkommor efter Luna (pappa california/frasse) och Ella (pappa frassse) Hur många honor är egentligen lagom? Jag vill för all del gärna äta mycket kanin, men de ska ju få plats också...

En mamma åt KissLisa!

Det ser ut att bli ännu en solskenshistoria här hemma! Vissa tackor har väldigt stora hjärtan.

När vi kom ut igår morse möttes vi av en död lammunge direkt innanför boxdörren. Av allt att dömma hade den kvävts under förlossningen, pga ett lättare felläge så hade det väl tagit för lång tid helt enkelt. Det var inte helt lätt att förstå vilken tacka som lammat, alla var rena och fina och ingen brydde sig om den döda lammungen, men tillslut insåg jag att det var Asia.

Asia fångades in och släpptes ner till övriga flocken med lammade, och jag stod kvar en stund för att se att allt gick bra, då jag såg en lammunge som jag inte riktigt kände igen? Vems är den här!?!
Den måste vara Asias den också. På något vis har den tagit sig igenom grindarna ner till gruppen, och skiljts från sin mamma. Och mamma, ja hon gick runt och letade lite halvengagerat efter ett barn, men var väldigt osäker på vem det kunde tänkas vara av 25, som var hennes.

Asia sattes i egen box, med sin lammunge och 2-veckorslammet KissLisa (ett litet lamm fött 3 februari, som andra dygnet kom ifrån sin mamma och sedan inte accepterades, utan har stödmatats, och däremellan tjuvdiat alla tänkbara tackor bakifrån och därmed alltid är lite blöt för att hon blir kissad på) Eftersom Asia själv var så osäker på vilket lamm som var hennes, kändes det som att det här var en förhållandevis god chans att ge KissLisa en mamma. Troligtvis den enda chansen.

KissLisa gapade och skrek efter resten av flocken (det här var ju en för henne helt okänd tacka som hon placerats hos) men Asia var snäll och när vi höll i henne tillläts bortbytingen dia utan invändningar. Senare på kvällen sågs bägge lammen dia samtidigt, och det fortsätter lika bra idag. KissLisa har fått en mamma, och en två veckor yngre syster. Det här blir bra!
Det har varit en lugn period med lammen nu, men jag är ganska övertygad om att det snart brakar loss ordentligt!

söndag, februari 16, 2014

Årets RallyEkipage 2013

På klubbens årsmöte fick jag och Toolah utmärkelsen för Årets RallyEkipage!
 Jag har börjat längta till tävlingssäsongens start nu, men ännu dröjer det drygt 2 månader innan det finns möjlighet till tävling. Då har vi tid att komma igång med träningen som legat nere sedan i höstas. (först ska jag bli frisk från lunginflammationen jag visst åkt på. I år igen.)

En snabb titt på SBK-tävling avslöjar att vi när det idag är ganska precis 4 månader kvar av kvalperioden, ligger på plats 39. Med tanke på att målsättningen är att vara bland de 50 bästa (och därmed få starta SM), så kommer jag att behöva höja mina poäng ett antal snäpp, då det är de sista månaderna som det tävlas mest. Men det har jag ju sagt förut. =)

fredag, februari 14, 2014

Kalkontrion

Visst är de söta ändå, mina ungdomar? =) Lite dåliga bilder, men det blir bättre när de vågar sig ut i dagsljus sedan. 
Nyfikna gynnare!
Lite tuffsiga efter 17 timmar i var sin flyttlåda. Inte optimalt förstås, men de var helt okej efter resan.
Herr Kalkon har bråkat lite med sina bröder och har ett sår på snoken. Nu när han är ensam kille i gänget ska det nog försvinna snabbt!

torsdag, februari 13, 2014

Vad är det som låter?!

Ett nytt läta hörs över Äleberg. Gobble gobble gobble. Gobble gobble gobble...

onsdag, februari 12, 2014

Mörk om nosen?

I kaninsysslorna ingår daglig hantering av Lunas ungar, då jag fått förfrågan på att sälja av dem till liv sedan, och jag eventuellt även behåller någon själv. De är riktiga små vildar, det verkar variera mycket, hur mycket kaninungar "föds tama" eller ej. Vädurarna, belgiska jättarna och holländarna jag fött upp, har aldrig behövt ngn direkt socialisering, de har liksom varit nyfikna, tama och lugna per automatik. Så är inte fallet med rexarnas avkomma har jag märkt. =)

I alla fall, vid dagens ta-upp-och-klappa-session, upptäckte jag att en, eller kanske möjligtvis två, (den andra tvekar jag om), av de vita ungarna, faktiskt börjar mörkna så smått om nos och öron! Här nedan ser man skillnaden på en som är helt vit, och den som "tydligt" börjar få färg. (fast på bilden kan man nästan ana färg på den heltvitas öron... det kan man dock inte i verkligheten) Det ska bli kul att se de här små utvecklas!
NZW-honans ungar visar sig nu efter en vecka vara just två vita, en svart och en... viltgul? Kul att det blir många olika färger efter blandraskaninerna. Jag undrar verkligen vad det var i den där "något-annat"-delen på faderssidan, som bidrar med så mycket olika färger? Roligt i alla fall, jag gillar variationen, och är dessutom sugen på att lära mig bereda skinnen så småningom...



tisdag, februari 11, 2014

22 lamm

Nu har det varit lite lugnt på lammningsfronten några dagar, men igårkväll fick fjolårets förstfödda, Pricken, sina lamm. Lite oväntad färg på de små med vit mamma och vit pappa? (eller kanske, eventuellt, möjligtvis: brun pappa. Det gick ett brunt bagglamm kvar i gruppen, men det känns mindre troligt eftersom han var senfödd, och det var en väldigt liten tackgrupp, med en vuxen och erfaren bagge. ) Det har väl dykt upp ljust grå-beige avkommor förut (prickens bror var beige, minns jag), men de här två är väldigt mörka. Tackan har en liten vit hätta också. Ursöta! (men det är väl alla lamm, på sitt eget vis)
I övrigt undrar jag vad det här är? Kan det vara ett pyttelitet framfall? Det är gamla Klara som i fjol höll på att stryka med under en mycket svår lammning, där veterinären ägnade en halv natt åt att få ut en lätt missbildad lammunge i felläge. Jag har inte lyckats fånga in Klara för att kolla närmare ännu, får försöka mig på det någon dag när jag mår lite bättre (febertoppar på över 40 grader i natt. Straffet för gårdagens kompostjobb?)

måndag, februari 10, 2014

Kompostjobb för sjuklingen

Jag missade att vända komposten under 2013. Slarvigt. =(

Så nu gjorde jag det idag. Lite sliten efter gårdagens feber och kräkningar (jag är fortfarande lite febrig, föresten) råkade jag passera förbi komposten, petade omkring lite (eller ja, petade och petade... högg och bände med en spade, snarare) och insåg att det bara var ngn dm skorpa som var frusen. Då fick jag en plötslig ingivelse och var bara tvungen att vända komposten.
 2000 liter senare är jag om möjligt ännu mattare och svettigare än innan. Men komposten är vänd, och jag känner mig nöjd! Trots att jag misskött den grövre än vanligt, så var det så gott som färdig jord i bottnen ju! Nu vill jag ha vår och komma igång med odlingarna!

söndag, februari 09, 2014

Ayla 20 veckor


8v  -  4,0kg              
9v  -  4,7kg (´+0,7kg)
10v  -  5,7kg (+1,0kg)
11v  -  7,0kg (+1,3kg)
12v  -  8,4kg (+1,4kg)
13v  -  9,4kg  (+1,0kg)
14v  -  10,3kg (+0,9kg)
15v  -  11,2kg  (+0,9kg)
16v  -  12,1kg (+0,9kg) 
17v  -  12,2kg  (+0,1kg) 
18v  -  13,6kg (+1,4kg)
19v  -  14,4kg (+ 0,8kg) 
20v  -  15,1kg (+0,7kg)
 
+11,1kg på 12v

 Under den gångna veckan känns det som om två viktiga bitar har börjat falla på plats. Dels passiviteten; när vi varit iväg på klubbarna så har hon kunnat lägga sig ner och slappna av istället för att först trampa runt och pipa i upp till ett par timmar först. Jättskönt för så väl mig som henne!

Dessutom har rumsrenheten börjat lossna på riktigt. Det har suttit långt inne, iom att hon inte varit utomhus som liten utan gått på tidningar, och hennes vana att kissa 2-4ggr/ timme, men sedan en vecka tillbaka är det slut med tidningsmöjligheten, och på den tiden har det kanske skett 5 olyckor inne. Man får förstås passa henne väl (innan har de knappt hjälpt, då hon kunnat kissa inne 5 minuter efter att man varit ute...), men under att par nätter, så har hon nu väckt mig för att få gå ut. Det går också allt snabbare från att hon går ut, tills hon väl kissar. Kvälls och eventuella nattkissar, kan gå på 2 minuter nu, tidigare har man kunnat stå ute en halvtimme utan att hon gör ifrån sig. Så det känns verkligen som att det lossnat nu, väldigt, väldigt skönt!

Lite fler bilder. Den här gången på en LUGN Ayla. Känns som om jag mest lagt upp vilda busbilder. Men hon är en riktig goshund också. Stundtals, i alla fall. ;-)
Hundar och lillmattar gosar i sängen

Knähunden. Ayla och Tilde väger lika mycket nu, 15 kg ganska precis.
Myser gärna med stor-lillmatte i soffan framför tv:n
Tjejerna fick en BIA i största storleken så att de kan ligga ihop som de så gärna gör, och ändå sträcka ut sig. Bortskämda är bara förnamnet. ;-)
Gott med käk! Ayla njuter av maten. Nu har hon dock börjat tappa lite kindtänder, och äter lite försiktigare igen.

Ett litet första träningspass med handtarget, samt lite lek och stadga i sitt med lek som retning och belöning. Dock var hon lite trött vid det här passet, och uppe i varv efter en massa lek, därav tungan ;-)