Så var vi halvvägs nu då. 140 dagar har gått, och 140 dagar är det kvar till BF... Så lång tid, jag undrar hur jag ska orka... Är redan mer än lovligt trött på att vara gravid...
Om jag ändå fick må bra! Då hade jag med all säkerhet njutit av graviditeten, för det går ju inte att komma ifrån att det är fantastiskt att få bära en annan liten människa inom sig... Men nu går jag bara runt och är trött, svimfärdig, illamående... och spyr. Verkar som om hyperemesisen tänker sitta i hela graviditeten den här gången också tyvärr. Svårt att leva med är det, och det går ju inte att komma ifrån att humöret blir allvarligt påverkat när man går runt i en ständig bakfylla/sjösjuka. Det är väl inte för intet så många som 25% av alla som drabbas av hyperemesis gör abort...
Forskning visar att har man haft hyperemesis en gång, är risken 70% att man får det vid nästa graviditet också. Och har man haft det vid två graviditeter, är det så gott som 100% säkert att det blir likadant vid en tredje. Inga fler barn för oss sedan alltså. Jag hoppas jag kommer känna att det räcker när vi förhoppningsvis har två här så småningom.
Samtidigt är jag oändligt lycklig över att det faktiskt verkar som om det ska få gå vägen den här gången, lilla syskonet där inne sparkar runt för fullt och magen växer redan på sig. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få uppleva det igen, efter alla misslyckanden... Det är faktiskt helt fantastiskt, även om det är överjävligt jobbigt!
3 kommentarer:
Så härligt med ett syskon !! Jag är faktiskt lite avundsjuk, trots ditt illamående.... Hade gärna vart gravid jag också.
/Malin
Förstår att 140 + 140 dagar bakfylla känns kass, men sen är det ju så ljuvligt att snusa i den goa lilla babynacken... Håll ut, det kostar på att producera världens finastre underverk! Kram Mimmi
Världens största kram till världens starkaste och goaste blivande mamma.
Skicka en kommentar