Flätad svans

Lite konstigt är det, trots många år på ridskola och pyssel med ponnyer så har jag aldrig gjort en svansfläta. Jag har försökt göra en inbakad manfläta någon gång (kallas det ardennerfläta kanske?) men vill minnas att så fort hästen sträckte på halsen så löstes eländet upp helt och hållet (och jag blev sur och gav upp).

Någon gång ska man väl prova så när jag & Dimma hade lite tid för oss själva i stallet idag så gav jag svansflätandet ett försök. Jag kan ju säga att den första flätan såg rent förjävlig ut, sned och skev och ojämn... =D Efter ett par försök såg det dock bättre ut. Om sådär 1000 flätor kanske jag kan påstå att det blir riktigt tjusigt, men då jag i alla fall för stunden inte har några planer på att fläta regelbundet så lär det aldrig hända. Sedan gav jag mig på manen, tänkte att nu när jag lyckats med svansen ska jag väl lyckas med manen också? Tja, lite knölig blev den förstås (här gjorde jag bara ett första försök, roligare än så var det visst inte... =)) men när hon sträckte på halsen både höll den och såg riktigt prydlig ut! Kan jag bara få henne att gå med huvudet i den här possitionen så visst, då kan jag nog visa upp henne flätad bland folk. =DVad Dimma tyckte om behandlingen kan man ju fråga sig. Jag tolkade dessa miner som att det var ganska avslappnande att bli pysslad och pillad med i ett par timmar, men kanske var det egentligen så att hon höll på at skratta ihjäl sig när hon såg sig själv i flätor speglas i fönstret...? =)