På eftermiddagen kom Camilla hit och plockade upp mig och Dimma, lastningen gick på 3-4 minuter: längre än vanligt förstås, men inte så där katastrofalt som sist.
Sedan körde vi en runda med Camillas rockard och lilla (som numera är ganska stor!) Uri på släp. (samma sväng som Udda slängde av mig på för ett par år sedan föresten, med efterföljande sjukhusvistelse om vissa kanske minns... )
Det blev en lite lagom skrittur på knappt 7km enligt gpsen. Dimma var lugn och fin hela tiden, även när grannens hästar körde race i hagen bredvid vägen och när vi gick genom en gård med div konstiga fladdrande vimplar och tält mm, och även Uri var jätteduktig. Det var hennes premiärtur bakom vagn, så det kunde väl knappast gått bättre.
Det är skönt att ha med sig Dimma bort nu för tiden, hon börjar få rutin på det hela och kan lika gärna sova i någon annans stallgång som i vår egen.
När det skulle lastas på hemvägen var Dimma sitt gamla vanlig jag så det hela tog väl 40 sekunder eller så. Då är jag nöjd! =D
7 kommentarer:
Ja, tack för senast, det blev en trevlig tur! Verkligen jättebra träning för Uri, det kan vi gärna göra om :-).
att pussa på den stora mulen....
Vi tyckte också det var trevligt Skumme, Dimma verkade nöjd trots det låga tempot. Kul med både nya vägar och nytt sällskap tycker hon!
Malin: ja den går inte av för hackor, den mulen. Jättestor och jättemjuk. Och mycket pussvänlig. =)
Oj, Dimma verkar vara fullvuxen, har ju träffat Uri så hennes storlek vet jag ju.
Hur stor är Dimma?
Tämligen fullvuxen. =D
Om vi säger så här... =) På premieringen för 2 år sedan mätte mätmannen och sa "oj då. Vi skriver 160 för de vill inte ha för stora hästar". Så hon är väl lite över. Och har vuxit sedan dess, på alla håll. Nu ser hon nog grövre ut än vanligt på just den här bilden också.
För stora hästar?? Vilket nys. De börjar ju bli lätträknade de färdigvuxna nordsvenskar av dagens modell.
Ponnyraser finns det ju redan gott om.
Håller med till fullo. Jag vill också ha dem stora och regäla, riktiga hästar som sagt.
Sedan kanske många nordsvenskar blir mindre än de "borde" blivit eftersom många människor är alltför rädda för att fodra dem som unga också. "Kallblod ska inte ha någon mat, då får de fång" verkar vara ett inte allt för ovanligt resonemang, även om växande unghästar...
Skicka en kommentar