Ihopskruvad

Igårkväll när jag kom ut i hagen där hästarna stod och sov så insåg jag att Dimma stod i en blodpöl. Efter en avspolning uppenbarade den här sig i vänster fram. Så där måttligt roligt... Imponerande hur en så litren spricka kan blöda så mycket. Dessutom hade hon dragit snett skon på samma hov och hade div småsår samt uppskavd nosrygg, antagligen har hon gått omkull, kanske i något av de stenrösen hon envisas med att springa igenom. =/ Ingen hälta i alla fall, och ingen ömhet i hoven heller dessbättre.Jag insåg rätt snabbt att det skulle bli mer än svårt att hålla den minst sagt överenergiska damen lugn i ett par dagar tills hovslagaren hade tid, men då jag har världens bästa hovslagare löste vi det ändå; vi åkte helt enkelt hem till henne då hon hade lunchrast mellan två olika jobb, och fick skruvat ihop Dimma igen. =) Dimma skötte sig perfekt, gick på transporten innan matte hann ta i grimskaftet och stampade bara i golvet en enda gång under de 7 milen som hon stod i transporten sammanlagt. Dessutom stod hon helt lungt och sov även på en okänd stallgång under tiden Maria skruvade ihop eländet för att väl hemma vara sitt vanliga jag och bralla loss i hagen, inga problem med smärta här inte. Skönt, nu är hon i funktion igen. =)