Jag är i chocktillstånd fortfarande. Sallys hundar har bitit ihjäl Mathilda. Jag är så arg och så ledsen... Vet inte vad jag ska säga om det hela. Eller göra, för den delen. Har inte sovit på hela natten och huvudet värker. Förbannade hundar! Hade jag varit där när det hände vet jag inte vad jag gjort med dem. Jag vet att hundar är hundar och de har instinkter osv, men det hjälper inte i det här fallet. Jag skulle gladeligen ha ihjäl dem bägge två på plågsammast möjliga sätt just nu.
Mathilda var ju min drömgris. Jag önskade mig en prickig tjej när Majken grisade, men fick en svart galt. Då överraskade Edith mig med just en sådan liten nasse som jag ville ha. Föst ut var en prickig gylta! Och vilken gris sedan. Så härlig teckning och så fin modell, om man kan utrycka sig så.
Inte nog med det faktum att JAG inte har ngn liten Mathilda, Hampus har dessutom mist sin kompis. Det kändes så bra med en jämnårig att busa runt med och kunna flytta ut i stallet med... Nu kommer han få gå ensam hela vintern, vill inte stoppa in honom till de vuxna ännu. Och jag har verkligen inte råd att köpa en jämnårig kompis till honom heller... :-( vet inte hur jag ska lösa det här... Det är ju långt ifrån bra för honom att behöva vara ensam!
Mathilda, vi saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar