Växtkraft

Av någon anledning verkar de frön som självsår sig, vara allra livskraftigast. I gruset mellan bäddarna dyker det upp så väl palsternacka som gurkört

  för att inte tala om de mängder med ringblommor som dyker upp överallt i trädgården. Visst får man rensa bort en del (det mesta i gångarna tas faktiskt bort) men på det stora hela gillar jag att det blir lite okontrollerat så där, att växterna själva tar kommandot på något vis... (när det inte gäller kvickrot, nässlor och kirskål, då är jag inte lika tolerant) Och så älskar jag ringblommor! Så enkla och fina... Och i färger som man blir glad av!

(Bilderna ovan är från juli månad tidigare år)

 (Tänk att jag skulle tycka så här... För bara några år sedan var min uppfattning att "gult är fult" och att jag absolut inte ville ha den färgen i trädgården. Till och med hundrovans oansenliga ljusgula blommor plockade jag av för att de störde mig, men jag behöll växten för att jag gillade bladverket. Tur att man får ändra sig!)