tisdag, januari 12, 2010

Våran hundrädda dotter

Alma är tvärr hundrädd, efter att ha blivit skrämd ett antal gånger. Minsta hund får henne att skrika, medan hon glatt klänger kring halsen på vår över 100 kilo tunga bagge, inte helt logiskt det där men... =)

Nåväl, idag har vi varit och hälsat på Malin borta i Grästorp, och hon har ju som bekant en ung, skapligt stor och väldigt barnälskande hund = hopp och slick i ansiktet, det som skrämmer Alma mest av allt. När Alma hörde hunden skälla pep hon direkt att "jag är rädd för hunden!!" Så kom den springande och Alma sken upp: "Den här hunden gillar jag!" Och hundrädslan var som bortblåst. Alma och hunden Toolah har gosat och busat precis hela dagen, så härligt att se!

Hos Malin fick jag dessutom lära mig virka, det ni! Snart får ni se mitt alster. =)

4 kommentarer:

UlricaA sa...

märkligt sånt där...jag hade en klasskompis som när vi var små var livrädd för hundar men vår hund tyckte hon var helt okej? kanske för att det var en chow chow, dom ser ju ut som nallar? men han var vakthund och egentligen inte jättetrevlig? förstod aldrig det där....men hur som helst är det väl underbart om dom hittar nån dom faktiskt litar på....

malin sa...

Vilken tur med hunden !!
Jag håller på att försöka lära mig sticka, det är på planeringsstadiet än så länge. Behöver garn, stickor och lite hjälp av mamma. Men sen så... Och virkning ska jag nog ge mig på sedan jag med :-) Ska bli kul att se vad du får till, och få lite inspiration !

Familjen Färnevik sa...

Ja det var kul att Alma gillade Tola! Många vänner har hndar så hon brukar ju få träffa sådana trots sin rädsla, men det var klart mkt roligare så här!

Jag vette tusan om du blir inspirerad Malin när du ser mitt alster, kanske blir du avskräckt istället!?! =)

nordicharps sa...

Säg till om du behöver hjälp jag är jättebra på både virkning och stickning!! Fast jag inte ha gjort det på åretal