Disskusionen om vad maten vi äter faktiskt innehåller, är ngt jag tar på stort allvar. Är det på något sätt jag är ngt av en snobb, så är det väl möjligtvis när det gäller maten då. (i övrigt är jag så långt ifrån snobbig man kan komma) Mat ska vara så naturligt som möjligt, jag tycker faktiskt det är jätteviktigt; varför skulle jag annars odla en massa grönsaker, föda upp mitt eget kött och baka brödet själv? (För att det är roligt kanske. Och det är det ju. Det också!)
I den här boken, ”Den föraktade falukorven”, tar Karin Ahlborg strid mot just detta, som hon kallar matsnobberi. Varför rulla egna köttbullar när det finns färdiga i affären, etc. Och tanken med boken är säkert god; en mer avslappnad attityp vad gäller vardagsmaten .. Det kan behövas då det hela tiden kommer så mycket nya rön från alla experter att det lätt blir mathysteri och dåligt samvete över ens egen kanske bristande kosthållningen.
Tid är en bristvara för många, så att halvfabrikat är så populärt är inte alls konstigt, men jag är verkligen glad att jag själv både kan och vill laga mat från grunden. Och visst dör varken barn eller vuxna av halv-och helfabrikat, och visst har vi själva under hösten ätit färdig ärtsoppa och pytt-i-panna både en och två och tre gånger när jag varit sjuk under hösten, men inte är det särskilt roligt inte... =/
Boken är rätt intressant, så jag kan gärna rekomendera att läsa den oavsett nuvarande inställning (säg bara till om ni finns i närheten och vill låna!) Vissa delar av den är till och med ganska bra. Men författaren skriver inget vidare i mitt tycke, det hela är ganska slarvigt... Bokens/författarens sätt att se ner på i mitt tycke seriösare matlagning, och exempelvis avfärda långkok som ”nostalgiskt flummeri” är också rätt trist.
Själv är jag förövrigt också för avslappnad och lustfylld matlagning, men för mig är det inte samma sak som gorbys piroger i micron!
5 kommentarer:
Har inte läst boken men den ligger även på min önskelista. Har bloggat tidigare om just författaren/journalisten och hennes tankar... köper inte det riktigt. Tycker kanske man försöker lösa ett problem med fel verktyg, inte borde man lösa problemet med tidsbrist och stress med dålig mat?
Skum inställning...
Håller med dig! Boken vill dock påstå att den "sämre maten" inte alls är så dålig som det påstås av "matsnobbarna".
Många halv-och helfabrikatsrätter jämförs med livsmedelsverkets rekomendationer om hur en måltid ska vara komponerd, och är då helt godkända. Min tilltro till livsmedelsverket har dock aldrig varit särskilt god så... =)
Livsmedelsverkets rekommendationer skall man i-n-t-e följa!
Så här i backspegeln, följer dom den politiska och ekonomiska utvecklingen i landet och världen.
P1 har haft många bra program om detta.
Här kommer varken hel- eller halvfabrikat innanför dörren!
Och varför skulle det vara flummigt med långkok + egenodlade rotsaker? UHA
Jag tycker som du Linda att hennes sätt att använda språket är tämligen slarvigt. Tycker boken tappar väldigt mycket i och med det.
Men vad värre är tycker jag är att hon använder fakta och information lite hur som. Hon grabbar tag i en myt, ett uttalande, en studie som passar hennes resonerande...för eller emot...utan att sätta det i något större sammanhang, utan någon djupare analys oh utan att ta in åsikter och fakta från "båda sidorna". Till exempel räcker det med att en bonde är emot KRAV och visar på bristerna med systemet för att hela KRAV-sertifieringen mer eller mindre är ett skämt.
Hon skriver att hon tar död på myter...jag tycker tvärtom hon förstärker myter...andra myter...de myter som passar in och "förlåter" hennes syn på mat och matlagning.
Jag får intrycket av att hon känner att hon inte räcker till när det kommer till matlagning och att hon har boken som ett sätt att få upprättelse för alla de (som hon tror) ser ner på henne och andra som inte kokar långkok dagarna i ända...varför nån skulle göra det.
Mat är gott, mat är roligt....men alla behöver ju inte tycka det. Må var och en göra som det passar en själv...så tänker jag.
Jag tycker folk har fel inställning oftast. Vad är det som tar tid egentligen? Det är ju inte så att man står fastbunden vid spisen i flera timmar bara för att maten tar lång tid att laga.
Jag gör ofta mat i ugnen som jag bara gör iordning och sen sköter den sig själv under en halvtimme-timme.
Hur jobbigt är det egentligen att koka potatis?? Ner med dom i kastrullen och ställ den på spisen och titta till efter en halvtimme. Ska man koka makaroner så måste man passa på att vattnet kokar, sen ska man röra runt ibland för att det inte ska bli en enda klimp. Man får liksom mer tid vid spisen när man lagar halvfabrikat tycker jag.
Baka bröd är ju inte heller något som tar tid egentligen. Man behöver ju inte passa det medans det jäser, brukar ju inte heller vara någon nackdel om det får jäsa ett par timmar istället för 30 minuter som det står i vissa recept. Man kan ju göra deg på kvällen och grädda när man vaknar på morgonen, så enkelt och så gott.
Tror inte jag ska läsa den där boken, det kommer bara bli ett störningsmoment för mig.
Grattis lite i förskott förresten! Hoppas allt är bra med hela familjen och bebisen i magen. Så underbart med en liten till! KRAM
Skicka en kommentar