torsdag, april 15, 2010

Hur svårt kan det va?!

Vi har uppenbarligen förstått hur man avlar barn, men det verkar svårare att få behålla dem. =(

I tisdags, på Almas födelsedag, fick jag åka in akut pga domningar i ansikte och händer + armar, samt kraftiga kräkningar. Proverna visade på dåliga värden och kraftig uttorkning, och därtill gjordes ett VUL för att kontrollera graviditeten (ja, det tog sig alltså på en gång efter missfallet i januari...) Resultatet var inte alls vad vi hade hoppats. Det såg ut att vara två, tvillingar alltså. Men inga hjärtslag. MA i v 8.

Fanns inga tecken på att graviditeten skulle avsluta sig själv, och eftersom min kropp mådde så dåligt, beslutades om skrapning. Så jag lades in med rikligt med dropp, och igårkväll var jag fräsch nog för att åka ner till operation. Allt gick bra, men jag mådde ganska dåligt efteråt och blev kvar länge på uppvaket och fick flera morfinsprutor. Sedan tog det ytterligare 12 timmar innan jag kunde stå på benen alls. Men nu mår jag okej, i alla fall fysiskt. Ont har jag, betydligt mer än jag väntade mig, men det går an. Värre är det, som vanligt, med de själsliga smärtorna.

Två missfall i år. Tre i rad. Och fyra totalt. Habituell abort, nu är vi berättigade till utredning. Så det blir nästa steg. Men hur orkar man? och hur länge? Samtidigt vill jag ju så förtvivlat gärna...

Det är tur att vi har varandra. Och våran underbara Alma. För hur man hade klarat något sådant här utan att ha ett barn sedan innan, det är en gåta för mig.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Brukar vara inne o kika på din blogg ibland. Lider verkligen med er...
Styrkekram
/Blenda

The Knitting Seaman sa...

Linda, du får världens största kram från mig! Jag höll tummarna för att allt skulle bli bra (din mor skvallrade) och jag blir väldigt, väldigt, väldigt ledsen över att höra att du och de små blivit dåliga. Kan man säga grattis och beklagar sorgen på samma gång?

Tänker på dig!

Eva sa...

Stackars, stackars dig. Det är verkligen jättejobbigt med missfall. Vi hade tre st på rad innan vi fick våra tre barn. Jag kommer ihåg så ledsen jag var varje gång. Hoppas verkligen att det går vägen för er.

Carina sa...

Det gör ont i hjärtat när jag läser vad ni går igenom.Jag lider med er och jag hoppas att ni finner styrka att gå vidare och att det går vägen nästa gång.
Många kramar

Pernilla sa...

Skickar massor av styrke kramar till er och beklagar det tråkiga. Vilken tur ni ändå har er prinsessa Alma. En källa att hämta styrka hos när det känns som jobbigast. Funderar på varför livet är så orättvist.... ni har ju alla förutsättningar för att ge en liten människa ett underbart liv nära naturen och djur. Så jag håller tummen för er i fratiden..
Kramizar
Pernilla

syster yster sa...

Du orkar mer än vad du tror, vi gjorde utredning och har idag tre friska pojkar( jag har en dotter sedan tidigare ) Det funkar de är oerhört duktiga inom sjukvården på att utreda barnlöshet :) Kramar till er och ett stort KÄMPA PÅ !

Linda Färnevik sa...

Man kan ju hoppas... Vad hittade de för fel i erat fall?

Fredrik sa...

Usch va hemskt ni har haft det den sista tiden, lider med er. Skulle inte vilja att någon behövde gå igenom det ni gjort. Hoppas ni iallafall får svar med utredningen.
Krya på dig och vi tänker på er.

Sanne sa...

Usch vad jobbigt! Skönt i alla fall att ni nu ska få utredning. Styrkan och hoppet finns inom dej/er. Kramar!