I onsdags var första besöket på infertilitetskliniken. Det bestod i ett ca 2 timmar långt samtal med en barnmorska, och vi pratade om vad som hänt, och om hur en utredning går till vilket väl inte var några direkta nyheter för oss.
Vi fick en hel bunt remisser för div prover som skulle tas. Många av dessa tester (de flesta) är ju redan gjorda på mig, och har visat på fullt normala värden... Men de tas om igen, för på infertilitetskliniken nöjer de sig tydligen inte med att vissa värden är inom normala gränser, utan de ska om möjligt vara perfekta för att minimera riskerna för missfall vid en ev. framtida graviditet. Och det är väl bra.
Dessutom ska det tas div hormonella prover, för att se om jag har ägglossning, vilket känns lite fånigt eftersom jag uppenbarligen har det, jag har ju ändå varit gravid två gånger i år redan... Sköterskan höll väl med om att det kanske var lite onödigt ja, men det var tydligen en rutinsak iom att de flesta som remitteras till klinikeninte lyckas bli gravida alls...
Nu händer det inte så mycket mer under sommaren (utöver att jag ev ska träffa klinikens psykolog), iom semestrar och sådär, men fram emot slutet av sommaren/början av hösten får vi träffa klinikens läkare och då drar utredningen igång mer på riktigt. Bra. Men skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar