Det går framåt så sakterliga. v35+1 idag, och om förlossningen skulle sätta igång nu så stoppar de inte upp den, utan då får bebis komma! (Det finns dock absolut inga tecken på att så skulle vara fallet. Men det är ändå på något sätt ännu ett steg närmare målet!)
Jag uppskattar mina regelbundana besök på antenatalmottagningen (spec MVC). De gör inte att oron bara försvinner bort tyvärr, men det lindrar ändå för stunden att se att allt är bra just nu. Och så känns det bra att verkligen gjort allt för att ha koll så att inget händer...
Ny läkare idag, min vanliga var på skidsemester. Den här var lite mer... forcerad, jag föredrar helt klart min ordinarie. Bebis bedömdes idag väga ca 2,9kg, vet dock inte hur bra det stämmer, tyckte dagens mätning skedde lite annorlunda än det brukar, men h*n har iaf vuxit på sig som h*n ska. Flödesultraljudet gav 0,89, vilket tydligen var som det skulle. Siffran säger mig dock inte så mkt, det enda jag vet är att för 1 månad sedan var det 1,3 och det är normalt att det sjunker med tiden.
Planerna framöver ser ut som så att det görs en CTG-kurva fredag v 8 och torsdag v 9, sedan tisdag v 10 (den 8 mars) är det läkarbesök igen med tillväxtultraljud, flödeskontroll, CTG och bedömning av livmodertappen. Och med lite tur blir det bebis några dagar senare!
För övrigt börjar jag känna mig rätt stor och tung nu, även om jag inte gått upp så mycket i vikt... Allt gör ont, både att röra sig, sitta och ligga. Bäckenet, ryggen, magen... Det är kanske meningen att man ska vänja sig vid att ha ont, så man är lite härdad vid förlossningen sedan!? =)
1 kommentar:
Oj magen står ju rätt ut !!
Vilken känsla att snart är det färdigt, liiiite avundsjuk är jag nog. Lycka till nu den sista tiden !
Skicka en kommentar