En stor sorg i paradiset

Livet är inte alltid så lätt att leva. Jag kommer bara skriva lite kort om det här nu, kanske kommer jag tillbaka senare och ändrar, lägger till eller raderar inlägget helt, jag vet inte, jag får se hur det känns allt eftersom.

Jag har haft ännu ett missfall, den här gången hann det gå lite längre, 10 veckor ca... Jag trodde och hoppades verkligen att det skulle gå bra, och den korta tid jag hann vara gravid kändes det ganska okej med måendet också.

Tyvärr fick jag fruktansvärt ont i söndags, och sa redan då till Stybbe att det här kan aldrig gå väl. Och mycket riktigt, 2 dagar senare var det fullbordat faktum. Den här gången kändes det tydligt i hela kroppen att graviditeten var borta, så det var ingen tvekan om att det var slut.

Under onsdagen fick vi trots snöstormen och åka in till Skövde för kontroll. Resan gick bra men tog tid, och väl framme fick vi vänta 2 timmar från vår bestämda tid. Efter lite trassel och buttra sköterskor utan förståelse, fick jag träffa en mkt fin och förstående läkare iaf, samma som jag hade när de hittade cystan i höstas.

Läkarbesöket gick bra, lite upprensning blev det och hon passade på att kontrollera livmodern för div problem som kan orsaka missfall: myom, ärrbildningar, utväxter etc, men allt så mycket bra ut. Inte heller fanns där några nya cystor på äggstockarna vilket förstås var skönt att höra mitt i allt elände.

Händer det här en gång till kallas det habituell abort, och då kommer de göra en ganska omfattande utredning för att utesluta olika kände orsaker till att det går så här. Vissa saker är redan uteslutna iom ovanstående kontroll, fast det finns ännu mer problem att leta efter om det behövs... Jag hoppas att det inte blir aktuellet, utan att det så småningom blir ett lillasyskon här hos oss.

Nu är magplågorna iaf så gott som borta, synd att den själsliga smärtan inte är lika "enkel" att rensa bort.