Slakt

Nu har vi prima kött i frysen igen! Baggsonen, som föddes i slutet av sommaren 2009, och som gått som sällskap till pappsen under vintern slaktades i onsdags. Det gick himla lugnt och fint, och Alma var med hon också. Jag tyckte inte att det var helt lämpligt egentligen, men hon ville absolut, och tog det väldigt bra och naturligt. Det enda som störde henne var att vi inte kunde äta kött på en gång när det var färdigt. =)

Jag har ingen som helst kunskap om olika styckningsdetaljer (utöver typ revben, kotletter och sadel...), så jag har absolut ingen aning om vad som är vad här bland köttbitarna... Fast det gör inte så mycket, jag vet så mycket annat istället. =) Som att baggen, när han skulle komma till världen, kom med rumpan först. Att han är uppfödd på enbart gräs från våra egna, obesprutade marker. Att han fick gå nästan 4½ månad med sin mamma Klara... Och precis hur han har haft det, varenda dag, från födsel till död. Det är nästan värt mer, även om jag nog ska ta och läsa på lite om den andra biten också. =) Dessutom måste jag lära mig att tillaga lamm. Det ska nog gå bra, så småningom.

Skinnet, som nästan hela baggens liv har varit förutbestämt att bli "babyskinn" till ett kommande syskon (för jag har dessvärre varit gravid från och till under större delen av den tiden), har jag saltat för att så småningom skicka det på beredning. Kanske blir det aldrig någon bebis som får ligga på det nu, men... =´( Helt har jag väl inte tappat hoppet i alla fall, även om det just nu ser ganska mörkt ut.