Svar på frågan om hur jag kan äta kaniner när jag inte kan tänka mig att äta upp mina grisar.

Det finns tydligen de som har problem med mina grisar och detta kommenteras då och då både i blogg och forum av olika anledningar.

Senast en kommentar på bloggen som jag kanske inte reagerat på om det inte var för att det inte precis är första gången.
"å dessa söta varelser kan du tänka dig o sätta tänderna i? Vad skiljer dem ifrån de där prydnadsgrisarna? Lite mer kött o sätta tänderna i på en gris än på en stackars söt kanin?"

Egentligen vill jag inte ens svara på det här för detta eviga tjat om mina grisar gör mig bara på dåligt humör, men jag finner det ganska intressant att vissa kan störa sig så mkt på mina sällskapsgrisar. svaret kommer här, eftersom det blev för långt.

En aspekt är väl att det blir fruktansvärt dyrt minigrisskött. Inköpspriset 3000kr och sedan tar det kanske ett år med utfodring av dyrt köpefoder för ett par kg kött. Hampus 1 år väger 10kg, och kanske 3-4 kg skulle bli kött att äta.

Kaninerna lever på gräs och hö till 95%, kostar lite och växer snabbt då de har en betydligt kortare livscykel än en gris som blir 15år. Efter 4 mån ger varje kanin 1,5kg fint kött. Enkelt val.

Jag äter som sagt griskött ibland så det är inte problemet, men vad gäller övriga skillnader mellan gris och kanin så är grisar är fruktansvärt intelligenta djur, intelligentare än hundar enl forskningen. kaniner är inte intelligenta alls. Inte för att det gör dem mindre värda eg, men där har du iaf en skillnad till.

Sedan känns det bättre att sätta tänderna i mina egna söta djur som har haft det bra, fått gå med sin mamma länge och gått ute och betat, istället för köpekött som också kommer från söta djur men som plågats mer eller mindre hela vägen från födsel till tallrik. För du som skrivit kommentaren ovan och andra som har problem med mina grisar vet väl att kotletterna inte växer på träd...?

Hoppas grisdisskusionen av avslutad, för den börjar bli tröttsam. Hitta ngt annat att gnälla om.