Så var det dax får höstens fårklippning igen! Monica kom och gjorde som vanligt ett bra jobb med hela gänget. Fort som tusan går det! Hon hinner klippa hela flocken på samma tid som vi själva skulle hinna med en enda (på vilkor att den där enda stod jäkligt stilla. =)) Rent generellt var de i lagom hull, ngn tacka som gick med tvillingar nu var lite tunn, men annars såg det bra ut.
Roligast av allt var nog att se Monica och baggen, där snackar vi sumobrottning, baggen är väldigt... välväxt =), och väger ungefär det dubbla mot Monica som inte är så stor själv. Men det gick ju det med, även om det såg ut som David och Goliat. Som sig bör så "vann" ju "David" då. "Goliat" kämpade dock inte emot direkt, utan stod mest bara där och var tung när han skulle sättas på rumpan. =)
De tacklamm som togs ifrån för 1½ månad sedan släpptes nu tillbaka i flocken, och slöt sig genast till sina respektive mödrar. Detta förvånade mig, trodde inte de skulle ha sådan koll efter att inte ha sett varandra på så lång tid, men det var ingen tvekan om saken där inte!
Innan vi hade egna får så trodde jag att ett vitt får är ett vitt får, att de såg i det närmaste likadana ut, men så är dte verkligen inte, långt ifrån. Det är roligt att det är så lätt att känna igen alla fåren, trots att de inte har några speciella teckningar utan bara är helt vita/helt bruna så ser jag direkt vilket får det är efter hur de ser ut i ansiktet. De har väldigt starka personlighetsdrag när man lärt känna dem! Samma med lammen, man ser direkt vilket lamm som hör till respektive tacka, även där på deras ansiktsdrag. Marängs tacklamm ser ut som en exakt kopia av sin mor, fast än så länge lite mindre. Det är häftigt! (Jag är nog ganska... lättimpad. =))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar