Det verkar vara svårt för folk att ta mod till sig att äta (eller kanske främst att slakta) sina egna tuppar (vilket jag förstår, för mig tog det ju nästan 2 år innan jag vågade mig på att slakta själv...), och det har gjort att nu när flera fått höra att jag "kan slakta" (det här är ju relativt. Jag klarar väl av det skapligt i alla fall, även om resultatet bara duger till oss själva... =)) , så får jag prima middagar till skänks.
Härom veckan bidrog familjen Rislund några km bort med två finfina korsningstuppar (som redan har hunnit bli grillad tupp med potatisgratäng resp tuppfrikasse med curry, lök och äpplen när det här skrivs. Mkt välmående, och därmed välsmakande tuppar!) och idag fick jag en trio hemlevererad från Mullsjö.
Många goda middagar blir det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar