Taskig start i livet fick h*n: de sex syskonen hade dött i äggen ganska tidigt under ruvningen, och när lillpycklingen väl kom ut i stora världen så ville inte en endaste höna ta hand om den.
Lillpycke tyr sig till min hand, och när jag inte är där är det plyschkatten i hörnet som gäller, där gosar h*n in sig, precis som under en riktig mamma. =)
Lillpycke har börjat äta lite kokt ägg och lite blöt höönsmat, och dricker lite vatten. Jag hoppas det gå bra fast än den får en ensam start, redan nästa vecka får den nog sällskap då mammas kycklingar förväntas kläckas. Och så får vi förstås hoppas att det är en liten höna, med med min ordinarie kycklingtur är det nog en tupp! =)
3 kommentarer:
Men hu, en alldeles ensam liten prick. Men en förskräckligt fin liten prick. Och om det är långa ögonfransar som blinkar lite fnittrigt så är det en höna. (Eller om det var kammen man kunde se sånt på. Minns inte riktigt.)
;o)
Håller tummarna för att den har långa ögonfransar då och för att den snart ska få sällskap.
oh vad söt man kan vara:) klart den klarar sig fast den är ensam.
Mina dvärgkochin lägger ägg hela tiden +lohmanen med men svarthönsen vilar som de alltid gjort.
Jag har två svarttuppar nu som går ihop en röd kammad o en svart. Bäst att spara dem för med min otur så...
Ska bli kul sen att se hur pärlhönsen ordnar sig med ruvning, har ju aldrig varit med om de innan.
De sitter på samma pinne som fasanerna så kanske det blir blandisar haha
ha en fin helg
Skicka en kommentar