Så var det dax för Dimma att jobba lite för brödfödan igen, denna gången på en annan del av Lindberget. Nu var det slut på smekmånaden och vi ställdes för ett antal utmaningar på vägen.
Vi började med en liten enkel stock som uppvärmning, men efter det gällde det att hålla tungan rätt i mun, kroppen i någorlunda balans och helst ha med sig huvudet också. =) Stockarna idag var av modell större, största 60cm i diameter (den återkommer vi till...) Därtill var det brant, smalt och väldigt mycket grot överallt. Vi fick prova på stockar som i god fart rullade i sidled (avlöstes genom att vända hästen uppåt backen. Lite otäckt första gången men sedan ok)
Vissa stockar gick att ta ner en ganska längs en ganska trygg (men smal och med en brant jämte) stig och det var på det hela taget ganska okomplicerat.
Sedan började det... Vi var tvungna att klättra in bland groten för att få fatt i stockar vilket i sig krävde viss försiktighet (tänk stakskador... tänk fläkskador efter att ha halkat på eländet...), och när det dessutom sluttade blev det inte precis lättare!
En stock nådde vi inte ens ändan på utan fick koppla saxen mitt i och dra ut den först, detta resulterade i att massa grot följde med och hamnade på Dimma. Tur att hon är en förnuftig tjej och inte brydde sig om detta alls. =)
Nästa utmaning blev att vissa stockar (naturligtvis de större, vad annars?) inte gick att dra nedför, utan vi var tvungna att ta oss uppför en ganska kort (15m?) men brant backe. Det var riktigt tufft för Dimma, hon har nog aldrig tagit i så mkt i hela sitt liv tror jag. (Detta var jäkligt tufft för mig också vill jag lova! Hinna med hästen i ett föhållandevis högt tempo i brant backe, utan att bli träffad av stocken, utan att halka, utan att snubbla eller fastna i röttern och grenar, utan att hänga som en bromskloss i tömmarna... och ändå guida hästen någorlunda rätt. Ja ni förstår... =))
Den tidigare nämnda bamsestocken var det ytterligare ett problem med, förutom att den var just stor. När den fällts hade den kanat och skjutit upp en vall med jord framför sig, detta hade nu frusit och stocken satt fast. Jättefast. Dimma försökte men misslyckades (mitt fel. skulle inte provat eg.) och självförtroendet fick en lätt törn. Då fick hon istället ta den i andra ändan och få loss den uppåt backen vilket krävde en enorm insats, men hon lyckades. Stoltare än så har jag nog inte sett henne, än när vi vände på det hela igen och drog fram den eländige stocken. Hon såg ut som om hon ägde hela världen, frustade och krökte på nacken trots en begynnande trötthet och skakiga bakdelsmuskler. =)
Att det kunde vara så här spännande att lunna stock i skogen kunde jag inte ana. Och så krävande! Att dra i kärret förra vintern var förvisso tungt, men inte komplicerat på ngt sätt. Nu måste jag ju tänka och parera också, inte bara styra rakt fram! =) Men så roligt det är! Och verkligen bra träning!
6 kommentarer:
Vad härligt det låter, att du fått en ny jobbarkompis!!
Och ni verkar ha kul tillsammans!
Nu väntar jag bara på Dimmas egen blogg......är ju nyfiken på hur hon upplever varje arbetsdag!!!!!
Kram och god fortsättning på det nya året!!!!
Som jag tidigare skrivit, jag är såå imponerad! *ställer mig upp framför datorn och applåderar*
Och sen lär man sig ju en massa nya användbara ord här också, ord som jag inte visste fanns. Som jag borde kunna, eftersom jag flyttat till landet. Till exempel grot, stakskada och lunna stock. Tack, tack *skriver upp*
:o)
Jag vet inte ens om det är korrekt användning av ord, så lär dihg inte för mkt av mig! =)
Inte utan att jag är stolt att "känna" dig. Efter din beskrivning av era bravader framstår du som värsta hästköraren, stort.
Ett tips angående fastfrusna stockar, de behöver inte vara speciellt grova eller tunga för att frysa fast så pass att även en van skogshäst som min Reko går bet att dra loss dem i stockens längdriktning, vilken kan vara upp till 5,50 fastfrusna metrar.
Koppla saxen som vanligt men istället för att låta Dimma dra i stockens längdriktning så svänger du henne åt endera sidan och lossar stocken på det viset innan fortsatt färd till avlägget.
Åt sidan så behöver hon bara dra loss motsvarande 2-5 centimeter fastfrusen stock jämfört med hela stockens längd annars.
Även om de har en otrolig kapacitet så vill man ju hjälpa dem så mycket som möjligt så att de inte ödslar på krafterna i onödan så att säga.
Guba: Jag tror det mest är så att jag har en fantastiskt sammarbetsvillig häst som jag fungerar så otroligt bra med, snarare än att jag är en duktig kusk...
Jag skulle aldrig våga utföra det vi gjorde igår med en annan häst än Dimma, oavsett om den andra hästen jobbat i skogen i 15 år och kunde det i sömnen. Dimma och jag har liksom fått växa ihop, mest tack vare att vi gjort allting helt själva hela tiden och varit tvungna att lite på varandra för att få det att fungera.
Bra tips ang fastfrusna stockar, hade nog varit lättare än att dra uppåt som vi gjorde igår! Denna stocken satt ju uppenbarligen inte fast så jättemkt ändå, men det är klart att jag vill bespara Dimma de tyngsta momenten om det går!
Det är så roligt att köra i skogen att jag knappt har ord till det. Skulle gärna prova annat än körning med sax också, men mitt problem är ju min rygg vilketgör att jag bara kör på sådant vis att jag själv slipper hantera stocken...
Va duktiga du o dimma var:) va kul det måste vara att använda hästkrafter på det sättet.
Hoppas allt är bra med er annars!!!
Ha det så bra
Skicka en kommentar