Alla livets små jävligheter

De hade fel om det där med "deppigaste dagen någonsin", de engelska forskarna. Den inföll inte alls den 19 januari utan dagen efter. Kanske har vi bara viss tidsfördröjning här i Gökhem?! Så att det som skulle inträffat igår väntade till idag istället? Kanske för att skona mig, det var ju trots allt min födelsedag igår...

I morse efter att jag lämnat Alma på dagis åkte jag vidare mot vårdcentralen för att lämna in ett urinprov. Moddigt och jävligt på vägen, men inte så farligt... Trodde jag. Fick sladd på bilen riktigt ordentligt, for in i räcket jämte tågspåret och studade sedan över på andra sidan vägen, landade i en kohage. Jag är hel, men inte bilen. Den är minst sagt... inte hel, i alla fall. Riktigt rädd blev jag också, var alldeles skakis och illamående flera timmar efteråt även om jag fysiskt sätt var hel och hållen. Det här var dagens jävlighet nr 1. Och även den värsta.

Jävlighet nr 2 är att de delar som behövs för att laga skitbilen visade sig vara överjävligt dyra. Adjöss med bilen blir det i stället. (mkt svårdomar blir det idag, ha överseende...)

Jävlighet nr 3... Almas urinprov visade på bakterier. (För er som inte vet, hon har en missbildning på urinvägarna som gör att eländet går rakt upp i njurarna = viktigt att få ordning på det omedelbart) Vc säger att det är KSS som har ansvaret. KSS säger att de vet ingenting, det måste VC ordna? Ingenting blir ordnat. Överhuvudtaget.

Nu räcker det va? Tycker ni inte det?
Nejdå, lagom till maken har åkt till jobbet går inte toaletten att spola längre. Får öppnat, rengör packningen så att den sluter tätt igen. Och det gör den faktiskt. MEN istället går metallpinnen upp till knoppen av, mösig och jävlig som den var. Så nu har jag dessutom en ospolbar toalett. Hoppas ingen behöver bajsa.

Ja vad ska man säga? En h-vetes jävla skitdag har det varit iaf. Kanske bäst att gå och lägga sig innan mer går åt fanders.
________________________________________________

Förutom att det varit en riktig skitdag idag, så har Dimma gett mig en härlig upplevelse också.

Vi körde lite i skogen för att skingra tankarna, lunnade ut ett 10-tal stock som uppvärmning (tänk att för bara 3 veckor sedan tyckte vi det var ett arbetspass, nu är det uppvärmning ) sedan körde vi hem två vällastade kälkar.

När vi skulle ha hem den andra hade Dimma redan de rekade skaklarna förspända så vi skulle backa till den lite olägligt placerade kälken. Tömmarna hängde på lokorna (eh... slarvig... det är väl lite olämpligt enl vissa...) och jag höll längst bak i skaklarna. Vet inte varför jag ens kom mig för att priova, men sedan gjorde hon resten enbart på röstkommando (som vi normalt använder ihop med tömtagen). "Sida, sida", -hon gick två steg åt sidan. "Fram. ett steg"- hon gick ett steg fram. "back" Ptroo". Hon la vikten bakåt ett halvt steg, så jag kom åt att fästa schakeln som förbinder kälken och skaklarna. Det var HÄFTIGT!

Att hon startar och stannar på kommando visst, men det här var finlir och jag stod bakom henne med ett par meter från att ens kunna röra tömmarna. I vanliga fall kan det krävas både en och två korrigeringar trots att jag håller i tömmarna, innan vi står helt rätt. Hon kände väl på sig att jag behövde muntras upp. (och kanske ska jag låta bli tömmarna hedanefter? Jag gör kanske mer skada än nytta där )

Snart kan jag väl bara hämta henne i hagen och säga "ta på dig selen och gå ut och hämta hem kälken med ved", så gör hon det. =)