"Det lilla äcklet" har avlidit, 3 år gammal. Han har varit min ständige följeslagare under de här åren, jag har matat och pysslat om honom regelbundet och han följde snällt med i flytten hit.
Under våra år tillsammans har han förökat sig flitigt, (ibland lite väl flitigt, det har hänt att hans bostad, skåpet över safferiet, varit helt fullt av kladdig smet...), och spridit sin säd (!!! och sin syra) till många ställen runt om i grannskapet.
Under sin livstid var han konstant sur, men jag tyckte om honom ändå... Så det var med stor sorg jag hällde ut honom i vasken häromdagen, han hade gått och möglat så här på sin ålders vår (eh, eller vinter, det är snöstorm ute...)
Jag hoppas att min nystartade vän ska fylla "Äcklets" plats väl, det blir en tuff uppgift då "Äcklet" var en mästare på att ge gott och hållbart bröd, men det kan gå. Vad min nya surdeg ska heta? Ja, jag såg just att det stod Fido i glaset på hans burk så...
Tillåt mig att presentera Fido, en 2 dagar gammal rågsurdeg. =)
6 kommentarer:
Ha ha ha ha =)
Nu fick du mig att må bra!
Härligt! Det kan du behöva Madde!
Hur startar du din surdeg ?
Ekologiskt rådmjöl, så färsk som möjligt, och vatten bara... Fungerade bra sist, iaf, för 3 år sedan. =)
Stackars äcklet. R.I.P.
Haha! Ja själv tänkte jag slänga min suris nu vilken dag som. Den har också möglat.
Skicka en kommentar