Almas missnöje över att jag skulle ha den virkade sköldpaddan själv ledde till att jag lovade henne att göra ett eget virkat djur till henne. Efter litet tittande på div bilder valde hon en tämligen stor katt (hur stor den faktisk blir vet jag inte ännu)
Mönstret till katten lämnade en del övrigt att önska, dels hade katten ingen SVANS (!!! stackars katt!) kroppen saknades på mönsterarket och mönstret på den kom istället på ett separat papper. Och ärligt talat så måste det blivit ngt fel på vägen, för kroppen passade inte riktigt ihop med huvudet! *fnissar*
Ja ni ser ju, så var det inte riktigt tänkt att den skulle se ut, den här blev ju lite väääl... japansk, som Stybbe uttryckte det. =) Som tur är har jag hyfsad koll på hur man gör nu, så katten har fått en ny kropp efter eget mönster, och självklart kommer det även bli en svans. Kropp enligt mönster th, ny kropp t.v.
Det klurigaste för en nybörjarvirkare som mig är tassarna, en hel del jobb är det med varje tass. (därför finns det än så länge bara EN tass. =)) Varje "finger" virkas för sig, för att sedan virkas ihop dem och fortsätta virka en hanflata... och på så vis få ihop en tass.
I övrigt funderar jag på att bara ha virkade katter i huset hedanefter. Ngn av våra katter har börjat KISSA på saker som ligger på hallgolvet. =( En bra anlednign till att hänga upp sakerna efter sig förvisso, men händer det igen och jag kommer på vem den skyldige är... Ja då kommer vi ha en katt mindre vill jag lova!
2 kommentarer:
Amiguramier har ju ofta långa smala ben. Tror att det är därför jag fallit för dem, de väcker något som liknar moderskänsla hos mig.
Hoppas katten blir bra i slutänden. Väntar på bildbevis!
=) Ja det hoppas jag också, självklart blir det bildbesvis, oavsett om den blir bra eller inte!
Skicka en kommentar